Nu är klockan mitt i natten men jag är på strålande humör trots att mitt nyligen påfyllda internet är allmänt vresigt och motsträvigt. För vet ni vad? Det är stora förändringar på gång här på bloggen! Elsa som jag bor med sitter och fixar en ny header åt mig och hon är sjukt skillad på området. Den är galet snygg och jag förväntar mig att mitt läsarantal kommer att nå nya höjder. Jag är superduperglad! :D

Lovade ju lite berättande om de senaste dagarnas äventyr. Jag har mest flyttat en massa grejer runt hela Sydney, nu är allt samlat här i Balmain. Att vandra med en surfingbräda och fyra proppfulla väskor/påsar i 2 km uppförsbacke och hällregn kan icke rekommenderas...

Igår var det Anzac Day. Då hedras minnet av alla soldater som försvarat Australiens ära i första världskriget. Det innebär parader, rosmarinkvistar och sjömän med medaljer som invaderar städernas gator fram till klockan ett (på eftermiddagen) då det sedvanliga drickandet inleds. Här i Balmain heter the place to be Town Hall Hotel där det festades vilt redan vid halv två-tiden på eftermiddagen. Jag och Elsa var lite coolare och tog oss dit strax efter 22-tiden för att checka läget. De flesta var vid det laget totalt utslagna efter lite för många 5-dollars-öl så vi framstod som riktiga vikingar som fortfarande stod på båda benen. Medelåldern låg som på de flesta ställen utanför citys gränser på 35+ och de unga pojkar som ville träffa dubbelt så gamla damer hade inga problem. På slutet träffade vi dock några local-grabbar i min ålder som bekräftade att alla yngre åker in till stan eller det något mer vulgära Kings Cross (tänk mycket hud, lite värdighet...).

När jag kom hem efter tidigare omnämnda stadsvisit satte jag tänderna i ekonomiuppgiften. Ja det är inte privatekonomin som är beklämmande utan min inlämningsuppgift i mikroekonomi. Nu är jag dock klar med 4/5 av den och har även skickat in krönikan till Studentmagasinet, cred (och almond spread) till mig!

ps: om en vecka är jag ej längre ensam :D