Jag skulle plikttroget ta mig till träningen och hoppade på en buss från Elizabeth Street som i min värld skulle passera gymmet i Darlinghurst. Efter ett tag märkte jag att vi hade svängt av åt helt fel håll. Jag frågade chaffisen om vi skulle passera Oxford Street (där gymmet ligger) och han bara ”noo”.

Då kände jag bara att nej. Jag pallar inte. Jag pallar inte kliva av bussen! Så jag bara satt kvar och lyssnade på min iPod och åkte längre och längre bort från stan medan skymningen nalkades utanför fönstret. Jag tänkte att jag åkte på Magical Mystery Tour som The Beatles sjunger om (även om den resan förmodligen refererar till en inre resa frammanad av tvivelaktiga kemiska substanser snarare än en yttre). Eller så var det helt enkelt ödet. Något helt fantastiskt skulle möta mig när jag klev av bussen. Ett hav av pengar eller en flod av kunskap så jag bara skulle kunna allt i skolan utan att behöva plugga. En livsavgörande insikt typ vad som är livets mening. Eller bara en rolig a-lagare som berättade historier om hur han tappade sina tänder i vilda slagsmål (satt bredvid en sådan på nattbussen i lördags). Husen skiftade färg och form och skyskraporna byttes mot grönområden och lummiga trädkantade gator. Jag väntade på den där insikten, det där jag skulle förstå om livet som jag alltid undrat eller whatever.

Inget av ovanstående inträffade dock. Det enda som hände var att jag hoppade av i Bondi Junction vilket ju också är ett helt okej ställe att spendera en onsdagkväll på.

Jag spenderade en stor del av min dyrbara tid idag med att jaga minneskort, men ingen affär hade det jag sökte :/ betyder det att min mobil är old school? baah, den har faktiskt polyfoniska ringsignaler! Tills vidare får ni hålla till godo med högkvalitativa webcambilder. yeah