En blivande ingenjör + två konservöppnare = problem

Jag skulle laga lite lunch innan avfärd till uni. So far so good. Det finns faktiskt massor av spännande vegetariska korvar och biffar här - me like! Jag hade bestämt mig för att pröva "nutmeat", nån slags jordnötsbiffar från Woolworths. Problemet var bara att de kom i en konservburk. Vad gör man i vanliga fall med en konservburk? Man tar en öppnare och öppnar -> problem solved. Min numera påtagligt irriterande världsovana trogen började jag famla i lådorna efter något som liknade en konservöppnare. Jag hittade två och förstod mig på noll. Lyckades så småningom göra hål i burken med den ena, men förstod inte hur man skulle liksom förlänga hålet till en snygg öppning som man sedan enkelt kunde lyfta ur biffarna ur. Så där står jag och hackar flera små hål runt hela burken. Med hjälp av den andra lyckades jag, 10 minuter och ett skärsår senare, sammanbinda hålen och öppna locket. Äntligen skulle jag få tillaga de delikata biffarna! Det som uppenbarar sig i burkens inre är dock misstänkt likt kattmat. Sekunden efter att tanken slår mig står Alfred vid mina fötter, jamar, slickar sig om munnen och tittar på min burk...
Nu var det inte kattmat i burken även om det hade blivit en roligare historia. Kan dock inte påstå att min matlust var på topp trots kraftansträngningen att tillaga den. Vad är då sensmoralen? Det krävs mer än en ingenjör för att öppna en konservburk i Australien!

Kommentarer
Postat av: anna romanazzi-segerstedt

Så kul du skriver och skickligt! Du kan ju bli författarinna!

By

2011-02-14 @ 22:08:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0