Jättesuperkul att så många läser och kommenterar min blogg, fortsätt med det! alla är välkomna att hänga med på min resa, även ni som jag inte har träffat. Design och tekniska funktioner kommer att förbättras, jag har tyvärr inte obegränsad tid att ägna åt bloggen men som sengångaren säger, sakta men säkert!

Idag hade jag första föreläsningen i microeconomics. Föreläsaren bara: "ni får inte skrämmas av all matte, man måste lära sig avancerade saker som typ räta linjens ekvation, men det finns extra mattehjälp" (räta linjen är motsvarande matte B på gymnasiet och utan att briljera kan jag säga att jag har läst lite mer matte än så). Det verkar dock vara en underhållande typ, han gick igenom lite ordningsregler i början och istället för att bara rabbla upp dem mekaniskt sa han saker som "if your mobile phone rings, please put on the speaker. We all wanna know how your friend's doing". Helt i min stil - varför göra något tråkigt när man kan göra samma sak så mycket roligare? Jag har nästan alltid roligt för att jag vill. Är jag inte på bra humör räcker det med att dricka en kopp kaffe så blir allting roligt. En gång på en fest pratade jag med en till en början hyvens kille som plötsligt började prata om hasch och hur fantastiskt det var. Enligt honom var cannabis mycket mer ofarligt än alkohol. Att jag kontrade med att min kemibok säger tvärtom (här rabblade jag upp en massa nördiga kemiska detaljer) köpte han inte. Jag som är allt annat än drogliberal valde att förlita mig mer på vetenskap än en haschdimmig slacker. Det roliga var att när han med stor inlevelse började förklara hur ett rus känns så tänkte jag "...men så blir ju jag när jag dricker kaffe!" haha. normalt?

Stannade kvar på skolan och hängde lite med Ewa och norska Kristina i solen, tror att jag har blivit lite brun under mitt lager solkräm av pan pizza-tjocklek... Sedan när jag kom hem väntade dagens bästa, ett kärleksbrev från min älskling <3 blev så glad! Tänk att det har masat sig ända hit. Om jag inte älskade att äta så mycket skulle jag banta ner mig till 20 gram och få resa jorden runt för 16 spänn, värt!

Sedan hoppade jag på färjan till stan och tänkte gå och träna på Fitness First @ george street. Glad i hågen travade jag in några minuter innan passet började. Då droppar receptionisten att detta är ett platinumgym vilket betyder att man måste betala extra för att få träna på det... Jag var alltså inte tillräckligt stekig/rik för att bli insläppt. Men gosh, det måste man väl fatta va, att de rika affärsmännen inte vill beblanda sig med sådan ohyra som fattiga svettiga studenter när de tränar. Kanske i en billig skrikig träningstop från Lidl. Högst förståeligt. Vissa ligger halvt döda i rasmassorna i Christchurch, andra vill inte träna i samma lokal som folk som tjänar under x miljoner om året...

Jag avslutade med en stroll runt hamnen medan jag väntade på färjan hem. Det var behagligt varmt, fullt med glada människor, solen gick ner bakom skyskraporna och stämningen var sån som den bara är i Sydney (och träna fick jag, gick bara till ett annat gym 200 meter bort där jag tydligen var tillräckligt snygg för att platsa).