Sedan har jag bönat och bett en professor i miljö(nånting) att jag ska få gå den ytterst spännande och intressanta kursen environmental economics som typ förklarar hur miljö och ekonomi hänger ihop, fett spännande! Han sa ja :D nu är det bara upp till de som bestämmer på uni att godkänna det, håll tummarna! Sedan gick jag och skulle få underskrift av economicssnubben. Då gick jag från den låga, mörka, skogsmulleinspirerade miljöbyggnaden till det moderna, stekiga höghuset där alla bar blankpolerade skor som utgjorde business-/economics huvudkontor...

När jag rullat hem (med tåg och cykel, så fet är jag inte än!) ville jag ta en powerwalk. Det dök upp on my mind att de jag bor hos har rekommenderat att gå utmed udden till Cremorne Point så jag bestämde mig för att testa. En smal asfaltsstig ledde runt hela udden (3 km). I mitten låg en massa stora glassiga villor med Stilla Havsutsikt. Mellan villorna och stigen ett smalt stråk djungel. Stigen gick längs med vattnet. Jag mötte löpare, powerwalkare och kärlekspar som gick hand i hand i skymningen (bitter, jag? neeej, inte alls!). Där stigen vände uppenbarade sig plötsligt den mest fantastiska utsikt över Sydney som mina ögon någonsin skådat. Hela CBD, botanical gardens (enorm park) och circular quay-området med Operahuset och harbour bridge låg framför mig på andra sidan vattnet som ett vykort. Där stod jag och bara tittade ut på allt det vackra och tänkte på hur mycket värt allt blod(?), svett och tårar det var att åka hit. Verkligen. Tyvärr följde inte kameran med men jag kommer nog att springa där igen både en, två och tre gånger. När jag kommit tillbaka till ursprungspunkten och började vandra berg-o-dalbanegatorna hem (kanske 500m) så sitter det ett gäng papegojor på en telefontråd. Orangea, blå och gröna. Bara sitter där, som om det vore den naturligaste saken i världen.