Sedan var det dags för kryssningen som var jättekul! Flera hundra internationella studenter på en stor båt som åker runt i Sydney och man ser solen gå ner bakom alla skyskrapor - vackert! Vädret var på topp och jag hade lust att kasta min lilla sommarjacka över bord trots att timmen blivit sen och mörkret lagt sig. Vid 22-tiden efter lite pizza och vin steg vi iland i Darling Harbour och bestämde oss för att dra vidare. "Vi" var ett gäng på 13 personer från typ hela världen. Så i den kvava fuktiga värmen hittar någon en utomhushiss och tycker att det är en jättebra idé att vi alla trycker in oss i den och åker upp till en gata högre upp. Så där står vi som sillar i det trånga bastuliknande utrymmet. Jag och Ewa som följde med på dagens tidigare failade hisstur börjar skämta om att vi kommer att fastna igen, haha jättekul. Tills det händer. Igen. Hissen masar sig uppåt i en fart som skulle få mördarsniglar att framstå som självaste Usain Bolt och stannar sedan lämpligt mittemellan de båda våningarna. Och det är VARMT. varmt och trångt och svårt att andas. Min cellskräck börjar vakna till liv trots att det verkligen inte är dags. Någon säger att vi måste få in luft för att inte kvävas och då blir jag rätt skraj. Gruvarbetarna i Chile dyker opassande upp i mitt huvud... Stämningen är dock lugn och sansad och någon annan ringer på hjälp, både via hisstelefonen och mobil. Sedan får vi kontakt med folk på våningen över som hjälper till. Efter kanske en kvart börjar hissen mirakulöst nog röra sig igen och vi kommer ut i friheten. Aldrig har jag varit så glad och tacksam över att få springa på en gata och andas frisk luft!