Min vana trogen hade jag ingen brådska att lämna det gigantiska flygplanet utan väntade tills de sista började gå ut innan jag lyfte ned min väska, slängde laptopväskan över axeln, fick med mig tröjan och jackan (som verkligen kändes ridiculous i hettan). Jag gick mot utgången av planet och såg framför mig hur jag likt en sån där snygg filmstjärnebrud klev av planet med ett gnistrande leende och håret flygande i vinden. Skillnaden var att jag, överklädd och svettig efter att ha släpat runt mitt fett tunga bagage överallt, möttes av... ett gallskrik.

"AAAAH!" I mitt zombieliknande jetlaggade tillstånd hade jag totalt missat tjejen som kom gående, en propert klädd flygplatsarbetare som nu hoppade på ett ben och tog sig för vaden på grund av min framfart. Flygvärdinnorna och piloterna gav mig onda ögat och jag skyndade därifrån med ett "sorry!" följt av ett "I'm really sorry!"

eeeh jaa. vad säger man? kanske att JD i Scrubs framstår som smidig och världsvan i jämförelse med mig?!

Väl framme på hostelet var det 3 timmar kvar tills jag skulle få tillgång till mitt rum. Så jag slet lyckligt åt mig en karta, droppade bagaget i bagagerummet och började gå med känslan av en rejäl hangover i vad-hände-igår-klassen (vad hände egentligen igår? jag åkte onsdag och landade imorse, fredag, med 22 timmar emellan... fråga mig inte vad jag gjorde i torsdags!). Efter typ en timme kom jag på att jag gick i linne i Sydney mitt i sommaren och att 1/3 av alla aussies får hudcancer... smart! Snabbt införskaffades en tub 30+, trots detta hann jag bränna mig lite. Vandrade ända till operahuset och harbour bridge, amazing! (bilder kommer, jag tog några men har lyckats glömma överföringskabeln, oväntat) Sedan satte jag mig en park, drack en islatte från buckan och kollade på konstiga fåglar och bara njöt av livet.

Sydney är nog världens häftigaste stad.