Hallooo!

Ursäkta om jag gav ett något förvirrat intryck igår, hehe. Jag var inte riktigt på denna planet. Sov kanske en timme under 32 timmars resande. Tyckte ändå att resan gick helt okej, jag satt bredvid en dansk kille som skulle till Nya Zeeland och som tyckte att Köpenhamns stolthet, den lille havfrue, var kraftigt överskattad. Jag kryddade på lite om domkyrkan och sa att folk kommer från hela världen bara för att se den. Sverige – Danmark, 1-0!

Lyckades sova hela 7 timmar i natt, vaknade klockan fem av att den brunbrända brittiskan(!!) i rummet flyttade ut. Oförskämt pigg hoppade jag upp och gick ut på gatan i mörkret för att gå. Det var säkert 30 grader varmt redan. Efter en halvtimmes promenerande nådde jag operahuset och Circular Quay precis i soluppgången. Allt var stilla, några morgonjoggare och gatstädare var de enda som syntes till. Rundade udden där operahuset ligger och hörde de exotiska fåglarna från botaniska trädgården intill. Solen värmde trots att den just nått över horisonten, dess strålar speglades i havet och skyskrapornas fönster. Det var… vackert.

Att mitt första intryck av Sydney är väldigt positivt är en underdrift. Mitt zombieliknande tillstånd till trots var jag ute och gick en hel del igår, mestadels för att inte somna. Överallt var de som jobbar i affärerna och på caféerna jättetrevliga, frågade varifrån jag kom och vad jag skulle göra. En kvinna på ett café i en bokhandel sken upp när jag sa att jag var svensk, hon höll på att läsa sista boken i Millenniumtrilogin och tyckte sig ha fått en bra inblick i den svenska mentaliteten, ”meatballs and looooads of coffee!”.  Imorse under min ovan nämnda walk kring operahuset kom någon typ av arbetare i neongrön väst fram till mig och frågade om jag skulle på en guidad tur. Jag förklarade att jag bara var ute och gick i området. Då ursäktade han sig och förklarade att det var helt okej, han hade sett att jag gick omkring med en broschyr i handen (läs: såg väldigt turistig ut) och ville bara försäkra sig om att jag inte skulle missa turen. Vem hade brytt sig om att först fråga och sen ge den förklaringen i Sverige?

Jag önskar bara att du var här med mig…