Så var han borta. Tomheten är enorm. Jag har mått dåligt hela dagen och har fällt tårar nog att försörja en mindre stad. Bredvid mig är ett konstant tomrum. Vi har haft så roligt ihop så om vi inte var tillsammans hade jag velat vara hans bästa kompis. Jag saknar någon som anser jordnötter vara värdesaker, som kan slänga mat men sparar en fjärdedels chipspåse för att den kan komma att behövas, som håller för mina ögon när det blir otäcka scener i skräckfilmer, som skulle kunna slicka på en toalettring men tjuter av ångest när en mikroskopisk fläck uppenbarar sig på nya jackan, som tycker att spela två spel på mobilen och samtidigt kolla på film är avkopplande, och som bara är så fin, tålmodig och omtänksam.

Jag försökte applicera någon skum teori på det hela och kom på att vi skulle sätta upp delmål och intala oss själva att det bara är en månad ifrån varandra och inte dryga 4. Det gick sådär. Hjärnan är smart när den vill.

Nu ska jag ge mig iväg till gymmet för lite energipåfyllning. Ikväll ska jag gå på chokladcafé med Ewa, ska bli trevligt! Hoppas ni har det bra där hemma i landet som aldrig har känts så långt bort...

Inte bara havet kommer sakna dig!