Nu är det dock inte det jag tänkte informera er om. Nej, jag tänkte prata om det senaste dygnets turbulens. Vi anlände till Townsville på utsatt tid. Extremt varmt och soligt. På hemsidan stod det att hostelet låg 100 meter från busstationen, vilket det också gjorde - fågelvägen. Eftersom vi inte kände för att simma över en sumpig flod fick vi gå till närmaste bro vilket utökade sträckan till sisådär 3 kilometer. Väl framme verkade allt frid och fröjd. Eftersom staden verkade så trevlig - Townsville är en universitetsstad som har utbyte med Uppsala - bestämde vi oss för att traska in till stan och fick vägen utritad på karta. Glada i hågen traskade vi iväg. När vi kom fram till de två huvudgatorna i stan upptäckte vi något märkligt. Allt var stängt trots att det var onsdag och mitt på dagen! Det kändes som en otäck spökstad. De affärer som fanns var stängda. Men de flesta lokaler gapade ödsligt tomma, med en "For Lease"-skylt på dörren och en trött flagnad skylt ovanför fönstret som skvallrade om tidigare aktivitet. Vi hittade inte en enda affär att gå in i!! Inga caféer eller restauranger heller. Men det var en fin och solig dag så vi kom på lösningen - alla låg förstås på stranden en dag som denna. Vi gick flåsande uppför en kulle och efter kanske 2 kilometer nådde vi stranden. Fin, gyllene - och tom... Tre personer på en gigantisk strand! Åh, det var en sån ödslig känsla, som i någon konstig dröm. Bara bilar, inga människor. Som en zombiestad i en science fiction-film med zombies släpande överallt, bara: uuuuhh...

Tillbaka på hostelet var det livat. Tyst efter 23.00 var en fin utopi men när klockan slagit 03.00 fick jag nog och ringde ursinnigt till nattansvarige och gick på som en tjur mot en matador. hehe. Genast blev det lugnt och tyst. Jag har så svårt för detta, hur kan så många ha sådana allvarliga problem att respektera andra människor? Att dygnet runt desperat utsätta andra för sina ljuva stämmor? Få saker retar mig men andra människor som tar sig rätten av störa min skönhetssömn är en nagel i ögat.

Måttligt utsövda vaknade vi till liv och jag upptäckte att jag hade ett missat samtal på mobilen (ljudet slutade fungera för några veckor sedan). Ringde upp och fick veta att vår planerade tredagarssegling i Whitsundays blivit inställd! What?!? Happy birthday! Seglingen skulle ha börjat på söndag och slutat på tisdag. Detta var både planerat och betalt. Sedan hade vi bokat boende både före och efter. Som tröst kunde vi få åka med en annan båt imorgon. Enda chansen att hinna var att lämna Townsville redan ikväll med bussen. Vi hade dock bokat och betalat för kvällens vistelse och dessutom var det väldigt kort varsel att ändra fredagens natt till ikväll. Dessutom hade vi idag planerat en utflykt till Magnetic Island en kort båtresa från Townsville där det finns eukalyptusskog och vilda koalor! Efter en hel del telefonsamtal och mail lyckades vi boka boende i Airlie Beach (vartifrån seglingen utgår imorgon bitti) för ikväll och även fixa bussbiljetter. Det dåliga är att vi inte får några pengar tillbaka för kvällens boende. Det var inte seglingskillens problem tydligen.... Nähä, vems problem dårå? Seglingen är tre dagar med två nätters boende på båten. Efter det har vi en massa annat inbokat som vi ännu inte vet om vi kan tidigarelägga. Vi bestämde oss dock för att inte låta detta knäcka oss - äventyr jag ville ha, äventyr jag fick! - och åkte som planerat till Magnetic Island idag. Vi gick en vandring på 2 timmar i vacker och vild terräng. Ön var väldigt bergig och hela första timmen gick vi rakt uppför... Benen är härligt trötta nu! Det gick dock inget vidare med vår koalaskådning - dagens djurupplevelse sträckte sig till några oexotiska små ödlor.

Tillbaka på hostelet hann vi både tvätta inför seglingen och äta födelsedagsmiddag på en indisk restaurang! Jag fick två fina presenter av V och blev bjuden på både middag och båtresa, så fint :) jag kunde inte vara nöjdare! Som grädden på moset kom ljudet på min mobil mirakulöst tillbaka efter flera veckors frånvaro. Allt frid och fröjd.

45 minuter innan bussens ordinarie avgångstid släpade vi oss iväg med packade väskor mot busshållplatsen - 3 kilometer som tidigare nämnt. Eftersom vi var i så god tid och min 24-åriga erfarenhet inte lärt mig bättre tyckte jag att jag hade massor med tid att springa iväg till mataffären och köpa lite ätbart till bussresan. Där möttes jag av kön från helvetet - säkert 20 personer köade till 3 kassor... Happy birthday! Svaret på var alla människor i Townsville befann sig uppenbarade sig i form att detta practical joke. (till mamma och pappa: det var här ni ringde och sjöng för mig, ursäkta min otacksamhet! jag blev gladare än vad lät påskina). Jag funderade på att överge min torkade frukt-påse men precis då började kön röra på sig och det var snart min tur. Stressat betalade jag, redo att dra en Usain Bolt-spurt till bussen sisådär 1.5 kilometer bort. Då säger kassörskan "May I have a look in your bags, love?" Jag hade två väskor och en tygpåse (köpt tidigare under eftermiddagen på samma ställe). Adrenalinet sprudlade men det var inte läge att protestera. Där stod jag, utpekad som tjuv, och fick tömma alla mina väskor inför hela kön en kvart innan bussens avgång... Och vad hittar hon i tygkassen? Jo, choklad och nötter inköpta tidigare under dagen. "Can I see your receipt?" gnällde 150-kilosklumpen bakom kassan. Mirakulöst nog hittade jag kvittot i botten av påsen och visade triumferande upp det. Faran över! "And what about the bag?" GAAAAH!!!! Av någon anledning fanns inte tygkassen med på kvittot och jag försökte förklara att min pojkvän hade betalat och han står och väntar på bussen och jag har superduperbråttom till bussen. I mitt inre målades bilden upp av mig i en polisbil med handklovar. Happy birthday!

Jag erbjöd mig snabbt att betala tygkassen igen bara för att komma därifrån. Inget ont om kassörskan som ju bara skötte sitt jobb, men det har aldrig hänt mig tidigare. Kanske såg jag helt enkelt lite kriminell ut idag? Lite bad girl? Då hade dom ju kunnat misstänka mig för något coolare brott än snatteri av tygkasse! typ bankrån eller knarklangning?! Såhär i efterhand är det dock ganska komiskt: "Linnea, 24, misstänkt för snatteri av en tygkasse värd $2.50" "Linnea sätter skräck i Uppsala!" osv.

När jag väl kom iväg efter att ha försäkrat mig om att allt var OK sprang jag mot bussen. I flipflops. 300 meter kvar så möter jag en stor röd Greyhoundbuss på väg från stationen... Happy birthday!

Det var dock inte vår buss. Jag kom fram, grinade lite för V som väntade med resten av bagaget och konstaterade att hela 3 minuter återstod innan bussen skulle gå. Puh!

Så vi väntade. Och väntade. Efter 45 minuter kom en shemale misstänkt lik Tiffany i HippHipp (transvestiten ni vet) och sa att bussen var på väg. Vilket i australiensiska termer innebar att bussen var på väg endast 35 minuter senare. Så en timme och 20 minuter senare sitter vi nu på bussen. Humöret? På topp! Jag har fått en fin naturupplevelse, en fin middag och ett fint sällskap som har samma lugnande inverkan på mig som en pulversläckare på en brand - det var uppskattat idag!

Slutligen: vi håller alla tummar och sväljer alla åksjuketabletter mot sjösjuka under helgen! Kommer nog lämna datorn på land så vi hörs igen på söndagkväll, förhoppningsvis med en massa nya trevligheter att berätta :) Hoppas ni mår fint och bra! Nedan följer lite frosseri i mig själv från dagen idag 14/7. enjoy!