TJA!

Nu sitter jag återigen på en lång bussresa, en nattbuss till Hervey Bay. R estiden är 12 timmar och 45 minuter – jag försöker att inte tänka på att det är lika länge som en flygresa mellan London och Singapore….

Seglingen till Whitsundays var faktiskt något av en besvikelse. Till största delen beror det på vädret. Vi hade extrem otur – himlen var täckt av tunga blygrå moln och det regnade och blåste kallt under hela tredagarsturen… Dagen efter, idag (måndag), har solen gassat och inte ett moln skådats på himlen. Vi har vältrat oss i bitterhet så det räcker och blir över för ett bra tag! Varför gör man så? Att gräma sig är väl den mest onödiga känslan som finns. Men kanske bidrar det till att man fattar bättre och klokare beslut i framtiden!

I alla fall: jag hade inte väntat mig att båten skulle vara så liten och ha sådan – med risk för att låta som en prinsessa – låg standard. Har pratat med andra som åkt på liknande kryssning (till och med bllligare) med betydligt högre standard på både båt och mat så förväntningarna var inte ogrundade. Vi var 30 pers ombord och bodde extremt trångt, alla i en enda stor sal. Jag och V fick en säng med värsta tänkbara läge, precis vid en halvmeter trång gång som ledde till en av två toaletter ombord och vid fotänden låg matbordet. Det var svinkallt ute som sagt och när vi seglade (var kul, båten lutade så seglet nästan tog i vattnet!) satt man barfota och barbent längs med relingen och tappade känseln i fötterna. Inte riktigt den sköna ligga-och-sola-på-däck-känslan vi hade tänkt oss. På eftermiddagen blåste det rejält och jag blev sjösjuk trots att vi knaprade tabletter oavbrutet. Räknade med att jag sprang till den trånga toaletten åtta gånger under eftermiddagen… Tror att jag åkte på någon slags feberattack för jag frös så att jag skakade trots lager av filtar. När vi sedan skulle sova på kvällen ville inte de andra sova. De ville festa. Och båten hade bara ett stort rum så alla satt vid fotänden av vår säng och pratade, skrattade och drack. En unken lukt av öl spred sig vilket är det sista man vill känna när man mår kasst. Trots att vi ankrade i en vik gungade det ordentligt även under natten. När jag väl lyckats somna trots allt oväsen vaknade jag och mådde illa igen. Sov väldigt dåligt och fanns ingenstans att förvara vårt bagage på grund av det strategiska läge vi tilldelats, de fick ligga i gången där alla gick. Värsta tänkbara start på utflykten!

Morgonen därpå mådde jag bättre trots att jag var utmattad av trötthet. Då började V må dåligt istället. Vi satt ute på däck och det blåste kuling. Denna vår drömresa som vi hade sett fram emot hade förvandlats till en mardrömsresa och ironin lyste som den frånvarande solen.

Strax därpå fick vi kliva av på Whitehaven Beach. Whitehaven Beach är en kritvit strand som är en av de mest fotograferade i Australien för att den är så ovanlig. Om solen lyser blir sanden nästintill självlysande och havet är turkost. För oss blev det något av ett antiklimax. Reseledaren sa att ”ni kan ju föreställa er hur fint det är i solsken…” Men stranden var otroligt häftig även i halvmörker och humöret steg flera grader.

Resten av resan mådde vi bättre båda två. Vädret var dock fortsatt dåligt och dyngsura kalla kläder var ingen höjdare mot slutet av resan…

Sista dagen ankrade vi vid en sandö där man kunde snorkla. Och vet ni? Vi fick snorkla med sköldpaddor!! Jag dök ner och kände på skalet på en som simmade och V som hoppat i tidigare såg flera på en gång. Det var väldigt uppskattat!

Dessutom hade vi gott sällskap, lärde känna ett svenskt och ett tyskt par som var jättetrevliga. Och aldrig har man uppskattat känslan av att stå på fast mark och sova i en riktig säng som igårkväll! Jag försöker lista ut vad som var meningen med denna rätt misslyckade resa. Kanske kommer jag på det snart, återkommer isf! Är dock fortfarande genuint arg på resebyrån – vi hade egentligen bokat och betalat en resa där man fick sova på land för att slippa sjösjukan. Hade vi åkt med den hade vi kommit fram en dag senare och fått sol sista dagen och dessutom sparat 50 dollar. Men men, poänglöst att gräma sig som sagt..!

Jag har kommit fram till att jag inte är så mycket båtmänniska (fint ord) förutom att paddla kanot på små lugna åar när det är soligt och varmt och balanssinnet är på topp. Gärna i Sverige så man slipper bli krokodillunch.

Ursäkta min något mörka ton genom detta inlägg - jag vill poängtera att jag är otroligt tacksam över att kunna göra en sådan här resa trots att det inte alltid blir som man tänkt sig. Ha det fint och grattis till VM-bronset!

Idel glada miner - hur kan man inte vara glad på en strand där sanden ser ut som snö?!

V på fantastiska Whitehaven Beach. Notera mörkret trots att det är mitt på dagen!

Vi på "Turtle Island" - en av 74 öar i Whitsundays!