Idag är det exakt en månad sen jag lämnade Sverige. Tiden har gått både snabbt och långsamt. Framför allt börjar det bli riktigt jobbigt utan min fina pojkvän. Om två månader kommer han hit. En oändlig tidsrymd när man vill träffas nununu. Håll med om att tid är ett märkligt fenomen, samma tidsmängd kan kännas så olika och ofta går den för fort när man vill att den ska gå långsamt och tvärtom.