God afton!

Kära blogg!

Idag köpte vi disktrasor på Coles. Nu tänker ni väl att jag har blivit lite väl bekväm med bloggen som delar med mig av sådana till synes triviala vardagsdetaljer. Till saken hör dock att när jag kikade närmare på de miljövänliga (100% biologiskt nedbrytbara enligt förpackningen) trasorna så stod det: "Certified by Sveriges Lantbruksuniversitet". haha! Vad är oddsen liksom? För er som inte vet så pluggar jag delvis på Sveriges Lantbruksuniversitet hemma i Uppsala. Visst är det häftigt hur globaliseringen kan få mig att gå till min lokala mataffär i Sydney och köpa trasor designade i Uppsala?! Sedan grusades min glädje lite när jag kom på att de inte är så miljövänliga längre om de fraktas från Sverige för att torka matrester på andra sidan jorden... Men jag tror att de tillverkas på närmare håll och att mitt hemunviersitet bara är hjärnan bakom det hela. Som tillfällig utlandssvensk har jag all rätt att lite smygpatriotiskt utbrista "go Sweden!" Sverige skurar rent på internationella trasmarknaden, wiihaa!

TJA!

Jag har en ny kärlek. Den vackra blonda behöver icke känna sig hotad – det handlar om något så geeky som ett bibliotek. Macquarie Universitys nya bibliotek invigdes för några veckor sedan, bara några år senare än planerat. Jag har hittills inte haft vägarna förbi och med tanke på att de flesta byggnaderna på mitt uni ser ut som gråa cementklossar militärbunker style (när var det inne?) var mina förväntningar inte skyhöga. Men ack så fel jag hade! Det nya biblioteket var stort, gnistrande, färgglatt och fräscht, än så länge inte nedtyngt av studenters idoga omsättande av hjärnceller för lösningar på morgondagens stora frågor. Det påminde mycket om nya snygga psykologibyggnaden på Uppsala Universitet. Inredningen var kreativ och oväntad och jag blev bara jätteglad och satt och pluggade flera timmar i sträck i väntan på mitt Global Leadership-möte om ombildning av stater. Sammanlagt elva timmar har jag spenderat på uni idag. När jag klev av färjan stod V och väntade på mig, vilken trevlig överraskning :)

Slutligen vill jag bara bjuda på ett smakprov på min intelligens, eller hur man blir av med en sallad (ni vet den jag var grinig över igår för att den var så oaptitlig). Strategin innebar att inte äta middag -> jag var jättehungrig när jag kom hem kl 22.15 -> den äckliga salladen från igår gick ned hur lätt som helst. Smart va!

 

Höstigt på campus idag. Tycker dock att träden är bortskämda här som tappar sina löv när temperaturen kryper ner mot arktiska +17 grader...

Nya libraryt! <3

I skymningen. Fint va!

Idag har vi haft en riktigt härlig dag i äkta Aussie-style. Jag tog en morgonpromenad längs stranden i gryningen. Ja, inte riktigt gryningen men innan frukost. Tillbaka i lägenheten läste jag min intressanta kursbok om uppkomsten av länder eller nation-states. Intressant och allmänbildande! Länder som de ser ut idag är ur ett historiskt perspektiv ett väldigt ungt fenomen. Så sent som på 1800-talet var det vanligare med områden med flytande gränser som regerades av dynastier, förmögna klaner, grever, påvar och annat löst folk som råkade ha makt och pengar.

God afton!

Vi bor i Manly fram till 11 juli. Jag tänkte att jag skulle introducera stället för de som har mindre bra koll på Sydneys stadsdelar.

Ikväll har vi varit på balett i Operahuset. Sydney Opera House! Hur mäktigt som helst! Föreställningen bestod av tre separata baletter med pauser emellan. Samtliga var fantastiska men rätt olika varandra. Min favorit var nog del 2, After the Rain, en subtil kärleksbalett utan en massa rekvisita. Bara dansarna och en dovt enfärgad bakgrund. Alla dansare var otroligt duktiga och samspelta, jag är djupt imponerad!

De senaste dagarna har varit dramatiska. Det började i tisdags med att jag i väntan på tåget skulle köpa en morgonkaffe. Jag skulle ta fram cashen och betala. Bara det att det fanns ingen plånbok. Faktum var att hela den lilla handväskan där mina viktiga ägodelar ligger var spårlöst försvunnen. Jag blev allt svettigare där jag stod med kaffekoppen framför mig och tömde ut väskan på alla böcker, kvitton och annat smått och gått framför baristan. Inte alls obekvämt... Till slut var jag tvungen att medge att jag inte hittade mina pengar. Den snälla baristan bjöd mig på kaffet. Jag tackade, skämdes och gick därifrån.

Ringde Victor och bad honom kolla om jag hade lämnat väskan hemma. Han såg den ingenstans. Jag lugnade ner mig själv genom att tänka att han säkert inte kollat så noga, den låg nog där någonstans. Trots att jag innerst inne vet att han är tusen gånger bättre på att leta än vad jag är…

Dagen gick och när jag precis klivit av tåget tillbaka i stan ringde mobilen. Mottagningen var dålig och jag hörde en man med whiskyröst mumla något om ”your wallet” och ”state library”. Jag fattade ingenting men lyckades anteckna ett telefonnummer jag skulle ringa. I panik insåg jag att jag verkligen hade tappat väskan på bussen och att någon verkade ha hittat den. Låter ju bra. Det som var mindre bra var att jag hade en ansenlig summa pengar i plånboken från depositionsavgiften som min tidigare hyresvärd betalade tillbaka(!!!). Jag hade tänkt sätta in dessa sedlar på mitt bankkonto idag men nu var det för sent och givetvis skulle den anonyma upphittaren säga att plånboken var tom när den hittades. Jag ringde numret och fick jag veta att den fanns på hittegodsavdelningen från bussen, upphittad av en busschaufför. MED ALLA PENGAR KVAR!!! Hur otroligt är inte det?

När jag igår åkte för att hämta upp den möttes jag av en pratglad man som inlevelsefullt berättade vilken utmaning det hade varit att leta reda på mig. Jag är ju inte på något sätt registrerad i Australien men han hade hittat mitt bibliotekskort och ringt till State Library som därefter hade ringt upp en mycket förvånad jag. Det var en chaufför kallad ”Big George” som hade hittat min plånbok och jag frågade om han var där så jag kunde tacka honom personligen. Det var han inte. Jag gick därifrån överväldigad och tackade min lyckliga stjärna för att detta var ett sällsynt fall där ärligheten övervann girigheten!

Igår var olyckskorparna tillbaka då vår fina undervattenskamera fick sluta sina dagar på Stilla Havets botten. Först var vi deppiga både jag och V. Jag hade dessutom just knäppt en bild då han surfade på riktigt för första gången…

Sedan tänkte vi att det var dock väldigt stekigt att vaska en kamera. Och att den kanske skulle fastna i hajnäten som ligger en bit ut i  havet. Kanske flyta till Nya Zeeland och där skulle någon hitta den och söka efter oss i internationella medier och vi skulle bli berömda. Ja, så blir det nog!

Dagen idag har varit relativt lugn. Jag betalade lydigt för min hoptiggda kaffe i tisdags och Victor har surfat i 3 timmar. En helt vanlig torsdag i Australien!

 

Ikonisk utsikt från Manlyfärjan

Sneekpeak i vår nya lägenhet - älskar köket! (ursäkta bildkvalitén)

Igår besökte vi Sydney Tower. Tredje gången gillt för mig - den här gången hann vi innan insläppet till tornet stängde. Det var check av dresscode och passerande genom säkerhetskontroll innan vakten släppte in oss i en minimal hiss som tog oss upp i det 309 meter höga tornet. Både jag och Victor var överens om att det var den häftigaste utsikt vi har sett! Vi åkte upp till restaurangen, 360 Bar and Dining, beställde in vin och varma nötter och satte oss i den roterande baren. Långsamt snurrade den runt och visade oss hela Sydney! Jag kunde lyriskt briljera med mina kartkunskaper och peka ut olika stadsdelar och byggnader. Vi såg ända bort till flygplatsen där planen lyfte och landade. Hur värt som helst att åka dit! Nästa gång vill jag åka dit i solnedgången. Man kan åka en våning upp till utsiktsvåningen som kostar en hel del att besöka, mycket mer värt att spendera pengarna i baren och få samma utsikt tyckte vi. Jag förstår inte hur jag har kunnat vänta så länge med att besöka tornet! Kan starkt rekommendera alla Sydneybesökare att åka dit asap!

Hej! Ursäkta uppehållet. Jag har letat febrilt efter den lilla USB-överföringen men kan fortfarande inte hitta den och bildlösa inlägg är så tråkigt.

Igår firade vi vår 3-årsdag! Vi hann med ett besök på playan efter att jag slutat jobbet. Sedan åt vi middag på min nya favoritrestaurang här i Manly, The Pantry. Den ligger på stranden med utsikt över havet. Avigt nog påminner den samtidigt lite om en alpstuga – litet, mysigt och timrade väggar. Maten var väldigt god och de hade ”Today’s cheeses” som man kunde beställa in – hur underbart är inte det? Älska ost!

Egentligen hade vi tänkt dra in till Sydney Tower men på grund av att insläppet till baren stänger 9 pm så blev det för stressigt och vi åkte till Shangri-La Hotel där ju utsikten heller inte går av för hackor. Vi hade tur och fick fönsterbord alldeles ovanför Operahuset och Harbour Bridge. Jag lessnar aldrig på den utsikten! En väldigt trevlig kväll (som blev lite extra rolig av att vi såg en kvinna med en lång död trädgren i en påse på färjan. inte alls konstigt).

Idag har jag varit trött, kom hem sent igår och bussen till skolan gick tiiiidigt. Den blev sen så jag missade min anslutning - det tog två timmar(!) innan jag slutligen något försenad travade in på min föreläsning… När jag kom hem möttes jag av en pojkvän halvvägs in i våtdräkten. Följde på ned till stranden och tog lite bilder när han surfade – själv var jag för trött och vinden och regnet bröt ned den sista gnistan av motivation. Har detta till trots varit en hyfsat produktiv afton – jag har pluggat inför ett test i macroeconomics imorgon, bakat chokladmuffins (LCHF-style, yeah!) och powerwalkat längs stranden i ösregn. Lägenheten är stor och hur mysig som helst, vi trivs superbra – förutom ett gäng mikroskopiska myror har vi inte ens några husdjur än så länge :)

Kvällens outfit

Vi på färjan <3

V efter dagens surf :)

Idag efter att jag kommit hem från jobbet bytte vi snabbt om till våtdräkter, gled in i flipflopsen (eller thongs som man säger här) och gick de få metrarna till beachen. Solen hade gått ned och det var skymning. Victor som aldrig har surfat tidigare tog med sin nyinköpta bräda för att se cool ut och tänkte egentligen bara agera fotograf, men efter några sekunder droppade han kameran och följde med ut i vågorna. Brädan var inte ens vaxad (nödvändigt för att man ska få grepp med fötterna) men han var jätteduktig och lyckades fånga några vågor! En riktig naturbegåvning :) vågorna var väldigt cleana och det var hur kul som helst. Vi var bland de sista som låg kvar i vattnet när vi bestämde oss för att ge upp för dagen - det var så mörkt att det började bli svårt att se!

På väg ner till beachen - ordentligt med vax på brädan!

Man skulle kunna gömma en hel del bakom brädan - ett mindre kylskåp, en bomb eller kanske en ilsken possum!



Här lessnade fotografen och joinade mig i vågorna!

Heeej!

Tänkte uppdatera igår men efter flytten har jag inte lyckats lokalisera den lilla USB-grejen som man överför bilder med och vi har tagit så fina strandbilder att det vore en skam att inte dela med dem. Resan har gått bra för min kära och givetvis var han oförskämt pigg och utvilad - jag har inte märkt av ett spår av jetlag trots 8 timmars tidsskillnad, imponerande! Gårdagen bjöd för första gången på länge på strålande sol och en paus från det ihärdig regnandet som har plågat staden i veckor. Det kändes mer som en varm svensk sommardag än en ruggig australiensisk höstdito. Ballerinaskor och leggings var kraftigt överflödigt och min pojkvän undrade nog hur klen jag egentligen är som grinat över kylan...
Vi tog en promenad längs havet från Manly Beach till Shelly Beach, en liten strand täckt med snäckskal en knapp kilometer hemifrån oss. Ljuset var otroligt vackert! Sedan tog vi färjan in till stan. Vi promenerade till gymmet och jag fick lyckligt visa upp skyskraporna i stan och romantiska Hyde Park på vägen (inga aggressiva possums i träden denna gång). Så nu tränar vi på samma gym, tänk så roligt :) avslutade med en middag på min favoritindier - bara $6 (drygt 40 spänn) för en alldeles utsökt middag, kan det bli bättre? En helt fantastisk första dag för oss tillsammans i Sydney!

Jag på Manly Beach, 100 meter hemifrån oss!


Victor kikar på exotiska djur som kan påträffas i havet

Jag har gått runt som vanligt. Svarat på frågor på mina tutorials och antecknat som vilken vanlig tisdag som helst. Men för första gången sen jag kom hit har jag inte hela tiden tänkt "vad är klockan i Sverige nu?" utan jag har istället räknat ner timmarna. 3 månader blev 3 veckor som blev 3 dagar och 3 timmar och snart är nedräkningen över. Jag har varit nervös, euforisk, irriterad, stressad. Flyttat alla grejer från Balmain via city ut till Manly i rusningstrafik, för snål för en taxi. Försökt göra mig fin, gosh, hur gör man sig fin nog för att möta någon man varit ifrån tre månader? Rusat iväg till coles för att köpa lite mat. Sorgen när jag upptäckte att jag inte vet vilket bröd han gillar mest. Han brukade äta vitt, fast bytte till lite mörkare, vilket gillar han nu..? Vilken smak ska jag välja på yoghurten? Ingen känns bra nog. Önskan att allt ska vara perfekt när han kommer hit. Sprang till färjan, missade den precis, betalade glatt extra för att få åka med snabbfärjan där jag sitter nu i det glåmiga lysrörsljuset. Som vilken tisdagkväll som helst. Som vilken pendlare som helst på väg in till stan för lite afterwork. Fast ändå inte.

Jag borde gå och lägga mig för imorgon kommer vara världens längsta dag. Jag börjar spåra ur som seriös människa så det är tur att min lugna bättre hälft kommer hit och tar ner mig på jorden igen! Igår gjorde jag bort mig på gymmet. igen. Skulle träna knäböjmaskin som man lastar på viktskivor på. Så jag grabbade självsäkert tag i en 20-kg viktplatta och lastar på. Då börjar killen i maskinen bredvid prata med mig, bara "excuse me, I am using that one" och jag börjar käfta emot bara "but no, this is another machine!". Efter en stund insåg jag att han inte menade maskinen utan viktplattan. Han hade lastat på den och så kommer jag och plockar på mig den helt rude utan förevändningar när han är mitt i en övning. Jag bad om ursäkt och kände att om jag kunde rodna skulle jag ha gjort det. Det sköna är ju ändå att jag är i Australien och inte känner så många, tröstade jag mig själv. Sekunden efteråt kommer en av receptionisterna (som jag har mingelsnackat med några gånger) fram och bara "Haha, that was a good one!" Det var iallafall inte till honom som jag sa det där om min svettiga handduk tidigare. Bra att sprida ut sina klantigheter!

Upptäckte igår att dagens examination i macroeconomics omfattade 40 extra sidor som jag inte hade läst. Inatt vid halv två-tiden upptäckte jag dessutom att testet utgör 20% av slutbetyget. Kul. Pluggade som en lunatic, sovit typ 4 timmar, kom helt utmattad till skolan för att skriva testet. Då hade jag återigen missat att man får ha miniräknare! Och från de två sista kapitlen som jag har köttat in i skallen kom ingenting med på testet... Visst, ingen kunskap är onödig men hade varit skönt att slippa paniken och hetspluggandet. Nu kunde jag allt vi testades på men på grund av avsaknaden av miniräknare och att jag skrev av en grej fel (klantigt) så hann jag inte räkna ut allt... Men det jag hann med kändes det som att jag verkligen hade koll på, riktigt nice då macroeconomics är mitt favoritämne. Har fightats med skrivarna här på uni - tog bara 45 minuter från det att jag gick till datasalen tills jag hade mina 7 utskrivna sidor som utgör min Haiti-uppsats. Hjärtattacken var nära men nu är det över :)