På senaste tiden har jag dock fått en ny intressant insikt som inte har slagit mig tidigare. Hur allt kretsar kring små communities inom den stora staden. Nästan som små städer som alla är en del av Sydney. Min småstadsvana trogen bröt jag totalt mot denna oskrivna etikettregel i början - jag bodde i en del av staden, tränade i en annan, besökte biblioteket i en tredje och vandrade/åkte tåg till uni, vilket möttes av oförstående reaktioner från alla locals. Så fungerar det i en mindre stad - finns det bara ett gym går man dit även om det ligger i andra änden av staden. Jag tyckte också att det var rätt trevligt att sitta på båtar och tåg och ville utforska Sydney till max. Så länge man håller sig till innerstan är det inga konstigheter, men så fort jag kom ut i suburbsen för att testa ett nytt brunchställe noterade jag att folk tittade nyfiket på mig. Efter ett tag gick det upp för mig: (nästan) alla kände alla. De platser man besöker regelbundet får ett socialt värde - man småpratar med baristan där man köper sitt morgonkaffe, växlar några ord med servitrisen på stammishaket. När ett okänt ansikte dyker upp tar man denne för en nyinflyttad i kvarteret. Detta var tydligt när jag hängde med min vän från gymmet, Eduardo, igår. Han kände servitrisen där vi åt middag, träffade massor av homies ute på gatan och nästintill beklagade sig när vi besökte ett chokladcafé för att folk kände igen honom från gymmet och tyckte att en personlig tränare inte kan avnjuta choklad... Så mycket för storstadens påstådda anonymitet..!

Efter ett (ganska långt) tag har det alltså slagit mig att avstånden i en storstad faktiskt är större och jag har övergivit mitt tidsödande sätt att organisera vardagslivet. Nu har jag fått rutiner. Acklimatiserats. Hittat mina ställen. Precis som i en liten stad. Bara större. Och vill man vara anonym är det bara att åka till en annan stadsdel och låtsas vara nyinflyttad! Det är detta jag älskar med den stora staden. Valmöjligheterna. Inte bara mellan de otaliga aktiviteter som bjuds utan även mellan olika sätt att leva, organisera livet, förhålla sig till andra på. Sådant som man bara skrapar på ytan vid under en kortare vistelse i en stad. Som inte står tryckt i turistbroschyrer eller guideböcker. Sådant man måste leva i staden, lära känna den, för att förstå. Jag hade gärna fortsatt lära känna denna sprudlande, intressanta, intelligenta stad och utforskat alla dess hemligheter.

Så svaret är: ja. Storstadslivet är för mig. Sydney är för mig.