Förra veckan var helt insane, därför jag inte uppdaterade så mycket. Men nu har jag officiellt SOMMARLOV!! :D vilket ju inte är helt fel i november.

Helena har åkt hem till Sverige idag och min ena flatmate har lämnat Sydney för Vietnam ända tills februari då uni börjar om här. Som kompensation har det blivit kackerlacksinvasion här i lägenheten med 2-3 cm stora varelser kravlande omkring i köket. Jag försöker blunda för dem så länge de inte är den största sorten som ser ut som någon slags rymdvarelser...

Så mycket har hänt som sagt och jag tror att veckans sammanlagda sömnmängd uppgår till ungefär hälften av vad som rekommenderas för att man skall vara en normalt fungerande människa. I natt sov jag 3 timmar, väcktes kl 9 av att min flatmate som reste iväg gallskrek och verkade ha panik över något. Hon snubblade ner för trappan med resväska och ut genom ytterdörren med pojkvännen i släptåg. Tror att hon kanske var sen till flyget, men hann inte fråga...

Gårdagskvällen var hur bra som helst! Jag och Helena inledde med tapas på Oxford Street på en mysig liten restaurang. Verkligen värt och otroligt utsökt. Sedan vandrade vi till Paddington och räddade Agnes från en box goon (goon = mycket billigt australiensiskt lådvin tillverkat av tvivelaktiga ingredienser som fisk och äggskal). Spenderade fem minuter på en klubb inne i stan innan vi drog till Kings Cross för vidare kalas. Agnes känner som tidigare nämnt några högt uppsatta personer där så det var bara att slänga iväg ett sms så fick vi komma in gratis, inte helt fel! Musiken där är nog den bästa jag har varit med om på en klubb, kändes som att jag dansade konstant under de fyra timmarna vi var där. Vi var nästan de sista att lämna dansgolvet, men de coola DJ:sens stod kvar och mixade på samma outtröttliga nivå som i början av kvällen. En hel del roliga personer stötte vi på under kvällen. Först var det en kille i rutig skjorta som stod helt stilla på dansgolvet och stirrade på oss. Efter ett tag blev det obehagligt och jag bad honom lämna oss ifred. Lite smått creepy med någon som bara står stilla alldeles när och stirrar..! Han tittade argt på mig och vi drog därifrån. Ungefär en halvtimme senare gick vi ut i den varma natten för att ta lite luft. Då kommer tidigare nämnda creepy guy fram till mig och säger "Your name is Linnea, right?" varpå jag förstås blir mållös. Min första tanke var att han hade snott mitt ID-kort eller något - hade varit föga förvånande med tanke på vilket intryck han givit. Han fortsätter med "And you are from... Sweden!" Jag blev helt förbluffad och förstås nyfiken. Han frågade om jag inte kom ihåg honom vilket jag uppenbarligen inte gjorde. Det visade sig att han hade presenterat sig på gymmet ungefär en månad tidigare vilket jag hade ett vagt minne av. Han var från Brasilien och pluggade engelska här. Imponerande med folk som kommer ihåg en när man bara har pratats vid flyktigt och dessutom i en annan miljö! Efter ett tag blev han dock lite för trevlig och jag såg till att försvinna ur hans åsyn illa kvickt.

Vi pratade en del med Agnes eleganta kompis N som fixat in oss. Han är en sådan där nattklubbsmänniska som alla känner och som verkar känna alla. Hans jobb verkar gå ut på att gå runt iklädd skjorta, väst och hatt och mingla. Inte helt fel!

Plötsligt sa någon att Leonardo DiCaprio befann sig på klubben och vi blev fast beslutna om att försöka komma in i VIP-rummet för att verifiera det hela. För att få komma in var man tvungen att ha en speciell stämpel som ingen riktigt visste hur man fick. Jag och Agnes bestämde oss för att hitta N som hade lösts upp i folkvimlet och fråga om vi kunde få en stämpel av honom. Vi lyckades inte och gick tillbaka till dansgolvet. När det började tunnas ut med partydeltagare efter 4-tiden dök en kort kille klädd i svart upp ur tomma intet. Jag har aldrig sett någon dansa så bra! Han dansade någon typ av hiphop/locking och bara flög fram över dansgolvet. Väldigt underhållande att beskåda - han måste ha varit någon typ av dansare av hans moves att döma. Kanske i kombination med något olämpligt nervpåverkande eller så var han bara väldigt energisk sådär på morgonkvisten. Roligt att beskåda i vilket fall!

Vi var bland de sista att bege oss som sagt. Det började ljusna vid horisonten och gatorna låg öde och stilla, i vanlig ordning med förvånansvärt få spår från nattens bravader (detta beror dock inte på att australiensare är extra renliga på något sätt utan på frekvent och väl fungerande städning).

Idag har jag gjort en blixtvisit till Bondi där jag slumrade på stranden 10 minuter innan det började regna och jag vände hemåt. Tyvärr tyckte resten av halva Sydney som vistats på stranden samma sak och det var kaotiskt mycket folk som trängdes vid bussarna mot staden. Jag traskade till Bondi Junction och hoppade på ett betydligt trevligare tåg istället. Kommer sakna de fina gula/silverfärgade tågen ackompanjerade av glada utrop om vilken nästa station är och "Doors closing, please stand clear" som är Sydneys motsvarighet till Londons "Mind the gap, please". Men min järnvilja övervann jag sedan tröttheten och gick iväg till gymmet där jag sprang 5 kilometer på löpbandet, konstigt nog gick det lekande lätt. Och fortfarande, efter nästan 10 månader i Australien, har jag inte varit sjuk en enda gång! Ni får ursäkta mitt skryt om mitt immunförsvar men jag förstår inte hur det kan vara så bra när jag inte behandlar kroppen så sjysst som jag borde - framför allt får den för lite sömn... de svensk-italienska generna är oslagbara helt enkelt!

Nu är klockan halv 12 på kvällen, det är typ 20 grader varmt ute och jag är trött. Väldigt trött. Har inte riktigt insett att jag har närvarat vid min sista föreläsning på Macquarie University, det kommer väl denna vecka. Nu blir det sängen och Gossip Girl. Imorgon ska jag jobba lite med mitt extrajobb och agera försöksperson mot $20 - det sjudande storstadslivet är inte helt gratis så alla möjligheter till extra inkomst beaktas noggrant.

Godnatt allihopa och peta inte bort er broccoli från tallriken, den är där av en anledning!

/eder L.