The End
Enköping, Sverige. Klockan är nu 08.13 den 10 december. Ute är mörkt och kallt. Min tanke var att hinna med ett sista inlägg från Sydney men hey, det är mig vi snackar om - givetvis såg jag till att det blev så där spännande stressigt inför avresan men jag hann med allt jag ville och lyckades flyga hem med en väska mer än tillåtet utan att betala en cent! Resan gick jättebra. Kändes inte alls som 30 timmar och jag har sovit till 07.40 min första svenska natt så jetlaggen är betydligt mindre påtaglig än när jag åkte ner - dags att flyga via Amerika nästa gång?! Vill sända ett gigantiskt TACK tlll alla som följt mig, kikat in och kommenterat - blir rörd när jag tänker på att så många kan ha någon typ av intresse i mitt Sydneyliv! However, här kommer mitt sista inlägg för denna gång. Enjoy! (gärna med en bit broccoli)
Så var min tid kommen. Jag åkte till Sydney av flera anledningar. En är att jag älskar utmaningar och att testa mina gränser. Att se vad som skulle hända om jag togs ifrån all min trygghet hemifrån och förflyttades till andra sidan jorden, ensam, utan att känna någon och eller ha några planer förutom att jag skulle studera två terminer. Jag minns så väl hur omvälvande det kändes. För någon som aldrig lämnat Europas gränser var en 13-timmars flygning mellan London och Singapore en chockstart. Minns hur jag halvsovande med ögon stora som tefat vandrade omkring på Singapores flygplats och hur annorlunda och exotiskt allt var. Hur jag sedan var nervös på flyget till Sydney. Jag hade sådana förväntningar på hur fantastiskt allt skulle vara. Tänk om de inte skulle infrias? Om jag skulle gå på stadens gator och instinktivt känna att det var fel? Bli besviken?
Sällan har jag mått så fysiskt dåligt utan att vara sjuk som då jag väl kom fram. 30 timmars resa och knappt en timmes sömn. Sydney välkomnade med 35 grader varmt trots att jag landade tidigt på morgonen. En slående (men välkommen!) kontrast mot den svenska februarikylan. Hela min första dag hade jag bara en tanke: gå. Stanna INTE, för då kommer du somna! Så jag tog en karta och började likt en zombie vandra omkring. Var hungrig, mådde illa, var trött, euforisk och vettskrämd på samma gång. Jag gick runt ungefär mellan nio på morgonen och halv sju på kvällen. Bara gick och försökte ta in allt. Någonstans halvvägs köpte jag solkräm och vatten. Åt något enkelt till lunch. Fortsatte gå, gå, gå. Tog bilder. Och jag kunde pusta ut, för den omedelbara känslan överträffade allt jag kunnat föreställa mig. Jag kände mig hemma direkt. Det kändes så… rätt. Jag skulle bo i Sydney.
Sedan den dagen har så otroligt mycket hänt. I enighet med klichén har jag utvecklats och mognat som person mer än vad jag trodde var möjligt. Har försatts i stundtals väldigt prövande situationer som det inte gick att föreställa sig den där första sjudande dagen. Men det som inte dödar det härdar. Att säga att jag känner mig starkare, mer självsäker och trygg i mig själv är en underdrift. Det gick verkligen att skapa sig ett nytt liv på andra sidan jorden. Lite för bra. Jag har fått så mycket mer respekt för engelska språket som jag trodde mig behärska till fullo innan min ankomst. Det gjorde jag inte. Det gör jag i större utsträckning nu. Förutom Sydney som stad, med dess obeskrivliga atmosfär och inspirerande heterogenitet, och även de andra delar av Australien jag sett, framförallt den unika naturen, är det alla människor som har gjort störst intryck på mig. Oj vad många människor jag har träffat. Fantastiska, inspirerande, nära vänner och ytligare bekantskaper. Sydney är verkligen multikulturellt och jag har träffat folk från alla världsdelar. Jag älskar att det är så mycket lättare att prata med folk. Att alla är nyfikna på varandra istället för obrydda, likgiltiga. Jag trodde att jag skulle bli mindre naiv efter att ha bott i en storstad men det är snarare tvärtom.
Att kunna gå hem ensam om nätterna utan att känna sig otrygg – det kommer jag sakna! Att kunna ta bussen till stranden och ta en morgonsimtur i Stilla Havet. Att erbjudas detta vida utbud av kultur, mat och nattliv. Vänliga leenden från främlingar och att ständigt säga ”I’m good, thanks” som gör att man faktiskt börjar må bra även om man har lite worries. Smutsiga men charmiga Macquarie University. Tågen där jag spenderat så många timmar stirrandes ut genom fönstret, lyssnades på musik och konspirerandes om främlingar. Åh jag skulle kunna fortsätta skriva i evigheter men istället kan jag bara råda alla som kan att åka till Sydney. För även om jag älskar utmaningar har jag mött en alldeles för stor i att försöka beskriva Sydney i ett blogginlägg. Man måste vara där för att förstå.
Så ja, jag har förändrats. På alla sätt. Det enda som är oförändrat är min kärlek till denna stad på andra sidan jorden. Framför allt har jag fått en viktig insikt: vattnet snurrar inte åt fel håll.
Det snurrar bara åt andra hållet.
Time to say goodbye
Jag förundras. Förundras över hur svårt man har att leva i nuet med den bittra vetskapen om att detta har ett slut. Även om jag vanligen inte är en känslomässigt utsvävande person - snarare en konstant positiv människa - har jag fällt tårar varje dag de senaste två veckorna över små saker. Små vardagssysslor som manar fram något ljust Sydneyminne från hjärnans inre vindlingar.
Dagen idag har varit full av avsked. Redan för någon dag sedan på gymmet kom självaste chefen för hela gymmet fram till mig - han kände igen mig för att jag tränat så ofta - och önskade en trevlig resa. Idag har jag brunchat med fina Emma (australiensare) en sista gång. Hon har bott i London och grät så mycket på flyget hem att hon blev uppgraderad till business class som tröst... kommer inte bli alltför svårt för mig att göra något liknande! Åkte vidare till Bondi för att försöka (och misslyckas med) att sälja min våtdräkt. Blev igenkänd på ett café där jag köpte kaffe vid min senaste visit och då jag berättade att jag skulle åka hem sa alla i personalen hejdå och önskade mig en safe flight... Gjorde även ett sista mycket jobbigt besök på gymmet. Detta gym som har kommit att betyda så mycket för mig. Det har gått från att vara enbart träningslokal till en social grej. Jag har tränat där sedan februari. Det var där Josefin introducerade mig till styrketräningens fascinerande värld för många månader sen och det var där jag fick confidence i mig själv. Och även om det fortfarande i första hand har agerat träningslokal har det varit så skönt att komma dit under denna mycket omvälvande höst och bara släppa alla worries för en stund. Alla som jobbar där känner igen mig. Jag känner igen alla stammisar. Idag sprang jag 5 km på löpbandet och sedan gick jag bara runt i lokalen och försökte förstå att jag inte skall komma tillbaka imorgon. Satte mig ner på den blå svettdoftande heltäckningsmattan en sista gång och bara stirrade ut i tomma intet. Symboliskt nog innehöll den sista låten som spelades orden "please don't go"... Sa hejdå och fick kramar och lyckönskningar av de jag känner. Det kändes som att alla vinkade adjö till mig när jag gick ner för trappan en sista gång.
Positiva saker: 1. Jag ska få krama mamma och pappa snart! 2. Det regnar och är 14 grader ute vilket gör det liiite lättare att lämna Sydney. 3. Jag kommer att klara mig UTAN extra väskor och utan att skicka hem något med flygfrakt - det ni!! :)
Återkommer förmodligen imorgon med ett sista inlägg från Australien. För denna gång. 17.35 lokal tid = 07.35 torsdagmorgon svensk tid lyfter planet mot London. Jag kommer att spendera två timmar i Bangkok och härliga 5 timmar på Heathrow, yeeeah. Men jag skall icket beklaga mig över de totalt 30 timmarnas restid. Som alltid har jag en plan. Planen är att använda denna tid till att uträtta storverk istället för att halvsova. Mer kan jag inte säga just nu - stay tuned!
Min sista (kylslagna) Sydneykväll skall jag åka till Paddington för att möta upp Hanna och Agnes. Sedan bär det av någonstans i natten med ännu oklar destination.
strike a pose
Näst sista kvällen i Sydney och då ser jag så här ledsen ut... Ska möta upp Hanna och Agnes nu på Shady Pines - de brukar vara bra på att muntra upp mig :) dessutom är det gratis jordnötter där vilket inte är helt fel! Eventuellt joinar även Adam, filmkillen ni vet. Nu måste jag kila! Ha en fin tisdag.
sydney är en dröm och jag vill inte vakna
...and the heat goes on
Nu har jag varit dålig på att uppdatera igen - sorry! I vanlig ordning har sjukt mycket hänt sen senast - jag kan lätt säga att lika många roliga saker har hänt under mina 10 månader i Australien som under hela resten av mitt liv..!
Lördag kväll var jag ute och tog en drink med en bekant från gymmet. En drink som utvecklades till en mindre pubrunda till några av de väldigt trevliga små barerna kring Oxford Street och sedan hamnade vi på kända nattklubben Kit & Kaboodle i Kings Cross där mitt sällskap kände ägaren och vi kom in gratis. Jag pratade med ett gäng på dansgolvet som tog mig för amerikanare vilket gjorde mig sjukt stolt (visar väl att min engelska inte är askass längre) och jag log resten av kvällen.
Söndagkvällen var galen. Under dagen chillade jag i Bondi och avslutade med en joggingrunda i kvällssolen. Sedan var det barbeque på Hannas och Agnes lyxiga balkong. Det hela avrundades kring midnatt efter att jag hade hittat en gitarr som jag euforiskt klinkat på. Vandrade mot Kings Cross där jag tänkt köra en repris på gårdagen och ta tåget hem. Ganska nära tågstationen kom en random tjej fram till mig och sa "You shouldn't walk alone in Kings Cross by night! Come with us!!" Hon verkade snäll så jag gick med dem och de visade sig att de var från Tasmanien och hade besökt Sydney under helgen för att närvara på jättefestivalen Stereosonic (som jag inte aaaalls ångrar att jag hoppade över... don't talk about it!!). När vi nådde tågstationen tänkte jag gå hem men tjejen insisterade, möjligen under inverkan av smärre mängder starkare drycker, på att jag skulle följa med ut. Det var uppenbarligen något väldigt exotiskt med en svensk tjej. Jag tänkte att vad har jag att förlora? och ställde mig i kön till en klubb med henne och hennes två kompisar. Dock hade jag en del kvar av middagsvinet och min nyvunna vän föreslog att vi skulle tömma flaskan innan vi gick in på klubben. Det uppskattades inte av vakterna som förpassade oss till en mörk gränd och gjorde klart för oss att vi under inga omständigheter var välkomna in. Tråkigt eftersom hennes kompisar redan befann sig inne på klubben... Tjejen gick inte att hindra utan drog med mig in på nästa ställe där hon hittade en väldigt sleazy kille som köpte varsin drink åt oss. Så fort vi fått drinkarna tyckte min "vän" att det var dags att dra vidare och denna gång hamnade vi på en strippklubb... Jag lyckades övertala henne att vända vid garderoben då stället verkade väldigt suspekt. Hon fladdrade vidare och vi kom in på en helt okej klubb (notera att alla dessa ställen var öppna en söndagnatt!) med bra musik och med söndagsmått mätt många personer på dansgolvet. Ganska snart tappade jag dock bort henne och efter att ha letat ett tag (människan verkade inte riktigt i skick att fatta bra beslut) insåg jag att jag var ensam och bestämde mig för att dra hemåt. Då började jag prata med ett gäng fotbollsspelare från Adelaide som befunnit sig i Sydney över helgen för cup. Verkar som att alla som går ut på söndagar är tillfälliga besökare i behov av kvällsunderhållning. Dessa trevliga och inte alls påträngande herrar köpte mig en drink och jag dansade med deras gäng, fortfarande med ett paket sojakorvar i handen..! haha!! Jag träffade även två riktiga sjömän som stod på dansgolvet med full uniform efter att ha närvarat vid en minnesstund. Efter en stund dök två vitblonderade white-trash tjejer (från Melbourne) upp och gav mig mördande blickar. Tydligen ville de ha ensamrätt på de fyra okända pojkarna. Jag var på väg att gå hemåt då jag inte kände för en nattlig catfight men killarna tyckte att jag skulle stanna då natten fortfarande var ung. Kort därefter gick vi ut från klubben och tjejerna fortsatte att kasta bitchiga kommentarer över mig trots att jag inte gjort dem något... Jag bestämde mig återigen för att gå hem men fastnade vid ett rödljus pratandes med en svensk tjej. Då kom hela gänget ut igen och någon frågade om jag skulle hänga med vidare. Då spårade bitchtjejerna ur och började skrika okvädesord över mig(!!) varpå jag tog farväl av de andra trevligare delarna av gänget och gick hem. Efter ett fåtal meter kom två glada unga tjejer fram och sa "we saw you at the Bank!" varpå jag funderade över vilken bank jag besökt innan jag kom på att det var namnet på nattklubben. "Are you a model?!" fortsatte de storögt. Imponerad över deras igenkänningsförmåga förkunnade jag att jag inte var modell och att jag blivit ivägkörd av två ohövliga tjejer. Mitt nya sällskap förfärades över detta faktum och bad mig hänga med dom för vidare fest på Oxford Street - de hade just fyllt 18 och var på partyhumör trots den arla morgontimmen. Då jag ändå passerade tidigare nämnda gata på väg hem tackade jag ja. Vi gick in på två ställen men båda var nästintill folktomma vilket ju är förståeligt en sen söndagnatt. Jag tackade för mig och sa att jag skulle gå hem. Men tjejerna tyckte att det var väldigt olämpligt att jag skulle gå hem ensam genom nattens alla faror, och då de ändå skulle invänta sitt tåg till förorten erbjöd de mig sällskap. Så jag fick promenadsällskap hem i den varma Sydneynatten av två 18-åringar som oroade sig över att inte komma in på universitetet och återigen förundrades jag över hur vänliga de flesta är här. De hade aldrig träffat någon med ett sådant exotiskt namn som jag och insisterade på att få ta en iPhone-bild tillsammans med mig för att visa sina vänner att de träffat en svensk tjej som hette "linear".
Måndag sov jag länge, låg i Hyde Park och solade på eftermiddagen innan jag i vanlig ordning tränade. Snackade med modellkillen igen på gymmet som redogjorde för sin galna helg. Blev en lugn kväll i Paddington dit jag skejtade och fick sällskap hem av två nyanlända svenska tjejer som bodde på hostel i närheten av mitt place.
Tisdag, idag, åkte jag återigen till Bondi för att sola (vilket gick sådär då det blev molnigt lagom till min hänkomst...) Dagen har präglats av kreativitet då jag pratade med storasyster Linda imorse och hon tipsade mig om att fotografera min dag vilket jag genast följde. Dessutom sa mitt horoskop att jag skulle få en ljus idé idag. Tog med mig anteckningsbok (den med gula sidor ni vet) och penna och satt och tänkte så att jag producerade energi nog för att värma en mindre stad och skrev en massa saker i boken, så nu har jag saker på gång... vilken cliffhanger va! Efter ett dubbelpass på gymmet (överkropp + 5 km löp) mötte jag upp bästa Agnes & Hanna för färd mot Shady Pines Saloon. Det är en liten typ kvarterskrog som ligger dold i en mörk gränd vilket gör att bara locals hittar dit (och så vi då). Det finns ingen skylt utanför utan bara en vit dörr och inne i den relativt lilla källarkrogen råder amerikans Västern-stämning vilket kanske inte låter så inbjudande men den är helt fantastisk! Uppstoppade djur och allehanda gamla dryckesflaskor pryder väggarna och det är alltid fullsatt och högljutt oavsett veckodag. Skålar med gratis jordnötter står på alla bord och de har en billig drink gjord på färskpressad äppeljuice. Puben befolkas mestadels av närboende från Surry Hills, Darlinghurst och Paddington = ungt coolt media-/kulturfolk. Ikväll var alla extra pratglada - Hanna och Agnes snackade med en kiwi (person från Nya Zeeland) och jag snackade med en filmarbetare som jobbade med filmen Mad Max 4 som är en riktigt stor produktion med Mel Gibson i huvudrollen, han var på väg till Namibia för att spela in delar av filmen..!
Så så ser mina dagar ut i Sydney nuförtiden... vet inte riktigt hur jag ytterligare skall kommentera det hela men det är coolt. Obeskrivligt. Episkt. Som taget ur en TV-serie, och en riktigt bra sådan!! Stay tuned!
Ehm ja. Den i och för sig väldigt roliga rubriken tyder på att det inte hänt så mycket av värde i landet det senaste dygnet!
Ett litet smakprov på dagens dokumentärbilder - Juldekorationer och sommargrönska på vägen från mig till tåget.
Jag, Hanna och Agnes avnjuter rödvin och äppeldrinkar på Shady Pines tidigare ikväll! (tisdag)
Fredagsmys!
Cheerio! Nu har jag officiellt slutat uni!! Hade sista tentan för en vecka sen men idag hade jag sista timmarna på internshipet vilket ju är en kurs så nu är det sommarlov. Tyvärr är vädret här ungefär lika inspirerande som november i Sverige. Har regnat hela veckan och varit riktigt kallt, nästan så att man inte kan gå med bara ben utan måste ha leggings - galet!
Vad har hänt sen senast? Jag har avslutat mitt jobb, fått gratis kaka från lyxiga Bourke Street Bakery + ett paraply inne på en bar bara för att servitrisen tyckte synd om mig - vem hade brytt sig i Sverige?, förätit mig på broccoli, fått kommentaren "You have the most beautiful legs in the world!" av en random äldre man (tack..?), klippt mig hos en trevlig brittisk-italiensk frisör, lunchat med fina Madde och druckit världens största kaffe, shoppat (fönstershoppat för min del) med några tjejer från uni, sagt hejdå till tjejerna och förundrats över att vi kanske aldrig mer ses, tränat 2 timmar på gymmet istället för en för att jag snackade med en helt galen modellkille som berättade ingående om en massa sjuka fester och annat som jag av hänsyn till er läsare censurerar (underhållande dock!), haft äkta svensk filmkväll i Paddington samt en superkul utekväll igår med Hanna och Agnes. Där fick ni de senaste 2.5 dagarna i ett nötskal!
Jag, Hanna och Agnes hade en riktigt trevlig kväll igår. Gick ut i Kings Cross ett tag men det var inte alls samma fart som på helgerna som vi drog hem hyfsat tidigt. Jag traskade dumsnålt hela vägen hem, höll på att frysa ihjäl - var bara 15 grader och regn och blåst därtill... Fick i vanlig ordning alldeles för lite sömn vilket är lite sådär när man befinner sig i ett 30-gradigt kvalmigt växthus. Min handledare tyckte att en perfekt avslutningsuppgift för mig var att på eftermiddagen, lagom till när koffeinruset slutat verka, räkna och sortera 1000 frön i små högar. Ogillar att klaga men denna uppgift kändes smått tröstlös. Jag är snällt sagt inte så praktiskt lagd (matematik for life!). Lägg därtill en påtaglig trötthet och millimetersmå frön som absolut inte är intresserade av att ligga i fina högar. Jag försökte hålla modet uppe: "bara 999 kvar... 998... 997...". Mina vanligtvis snälla handledare gav mig en låda med bakelser som avskedspresent som jag inte tänkte äta först, men sen var jag så trött så att jag åt lite iallafall så nu känner jag mig som en prinsesstårta.
Ikväll är det klassiskt fredagsmys hos Hanna och Agnes. Fick en inbjudan till en klubb där det var fria drinkar i början av kvällen men ingen känner sig peppad att gå ut när vädret är så dåligt så en detoxkväll sitter inte helt fel! Har varit trött och frusen hela dagen och känt att det skulle vara helt okej att sitta i soffan hemma hos mamma och pappa och dricka te och säga meningslösa saker till Yatzy. Så någonstans börjar jag förlika mig vid tanken på att jag faktiskt kommer att göra just det om två veckor. Om inte flygplanet blir kapat och jag hamnar någon annanstans typ Guatemala... Livet är fullt av överraskningar!
Nu ska jag börja dra mig mot tjejerna och be till vädergudarna om lite SOL - det är ju faktiskt sommarlov!
New haircut! Bara för att ingen märker något om jag inte säger till. Vilket i och för sig är meningen :)
"your balcony is on fire!!!"
I natt har jag kanske varit nära döden.
Jag sov väldigt oroligt. Är vanligtvist så utmattad att jag däckar fullständigt och sover tills mobilens glada väckarsignal avbryter min skönhetssömn. Så inte denna natt. Utan någon uppenbar anledning vaknade jag, kollade tiden, somnade om, vaknade, halvsov... Ungefär som man gör om man är orolig eller nervös för något vilket jag ju inte är. Utan att det nådde mitt fulla medvetande noterade jag den skarpa lukten av brandrök. Men den förträngdes någonstans mellan sömn och vakenhet.
Halv sju vaknade jag av att någon ringde på porttelefonen. Då vi mig veterligen inte väntade besök struntade jag i att öppna, det händer att folk ringer fel. Kort därefter knackade det på vår dörr. Jag drog på mig en kofta och gick sömndrucket och öppnade dörren - tänkte att det möjligen kunde vara elektrikern som skulle laga vår lampknapp (jag råkade paja den så att kökslampan inte går att släcka och därmed ger ett skarpt sterilt lysrörssken in i mitt sovrum dygnet runt. yeah). En man stod utanför: "Sorry to wake you up, but your balcony is on fire!"
AAAAH! Jag svarade ett chockat "thank you" och rusade till balkongen. Balkongen ligger vid fotänden av min säng. Stora flammor slog upp och jag gjorde en Usain Bolt upp för trappan och knackade på min flatmates dörr med orden "the balcony is burning!" Hann tänka att antingen behövde vi en filt, men jag har bara fleecefiltar som förmodligen skulle brinna upp - eller en stor hink och jag visste inte vart någon sådan fanns. Därav mitt val att väcka henne. Hon reagerade dock snabbare. Rusade ner för trappan med pojkvännen i hälarna, fyllde kastruller med vatten och tillsammans dränkte vi flammorna. Det hade tagit sig ganska ordentligt och hela blomkrukan där branden startade var förkolnad liksom en av hennes skor som stått ute (tur att jag tog in mina igår kväll!!). Har ingen aning om hur branden startade. Det märkliga är att det har ösregnat hela natten... hur kunde det börja brinna då?!
Sedan kom brandkåren med blåljus och sirener. Vi försäkrade dem om att elden var under kontroll men jag hade gärna sett att de kommit upp och försökt utreda varför det börjat brinna från början. Ni kanske minns i förrgår då jag skrev om att det glödde från en av blomkrukorna? Hällde vatten i den och trodde att det var lugnt när glöden dog ut. Jag hade också fel, ingen av mina medboende röker vilket gör det till ett ännu större mysterium att det överhuvudtaget började brinna.
Obehagligt är också tanken på röken. Brandlarmet gick inte igång här inne så det kanske inte var någon fara men jag kände lukten in i sömnen och hade den varit lite mer koncentrerad kanske jag hade tagit skada. Onödigt sätt att dö på liksom. Jag tyckte dock att det hela var rätt coolt, visserligen var flammorna stora men aldrig så att man fick panik. Lite onsdagsmorgonsaction sådär. Nu är faran över och jag hoppas på en lugnare fortsättning på dagen!
November is the new black
YO!
Förra veckan var helt insane, därför jag inte uppdaterade så mycket. Men nu har jag officiellt SOMMARLOV!! :D vilket ju inte är helt fel i november.
Helena har åkt hem till Sverige idag och min ena flatmate har lämnat Sydney för Vietnam ända tills februari då uni börjar om här. Som kompensation har det blivit kackerlacksinvasion här i lägenheten med 2-3 cm stora varelser kravlande omkring i köket. Jag försöker blunda för dem så länge de inte är den största sorten som ser ut som någon slags rymdvarelser...
Så mycket har hänt som sagt och jag tror att veckans sammanlagda sömnmängd uppgår till ungefär hälften av vad som rekommenderas för att man skall vara en normalt fungerande människa. I natt sov jag 3 timmar, väcktes kl 9 av att min flatmate som reste iväg gallskrek och verkade ha panik över något. Hon snubblade ner för trappan med resväska och ut genom ytterdörren med pojkvännen i släptåg. Tror att hon kanske var sen till flyget, men hann inte fråga...
Gårdagskvällen var hur bra som helst! Jag och Helena inledde med tapas på Oxford Street på en mysig liten restaurang. Verkligen värt och otroligt utsökt. Sedan vandrade vi till Paddington och räddade Agnes från en box goon (goon = mycket billigt australiensiskt lådvin tillverkat av tvivelaktiga ingredienser som fisk och äggskal). Spenderade fem minuter på en klubb inne i stan innan vi drog till Kings Cross för vidare kalas. Agnes känner som tidigare nämnt några högt uppsatta personer där så det var bara att slänga iväg ett sms så fick vi komma in gratis, inte helt fel! Musiken där är nog den bästa jag har varit med om på en klubb, kändes som att jag dansade konstant under de fyra timmarna vi var där. Vi var nästan de sista att lämna dansgolvet, men de coola DJ:sens stod kvar och mixade på samma outtröttliga nivå som i början av kvällen. En hel del roliga personer stötte vi på under kvällen. Först var det en kille i rutig skjorta som stod helt stilla på dansgolvet och stirrade på oss. Efter ett tag blev det obehagligt och jag bad honom lämna oss ifred. Lite smått creepy med någon som bara står stilla alldeles när och stirrar..! Han tittade argt på mig och vi drog därifrån. Ungefär en halvtimme senare gick vi ut i den varma natten för att ta lite luft. Då kommer tidigare nämnda creepy guy fram till mig och säger "Your name is Linnea, right?" varpå jag förstås blir mållös. Min första tanke var att han hade snott mitt ID-kort eller något - hade varit föga förvånande med tanke på vilket intryck han givit. Han fortsätter med "And you are from... Sweden!" Jag blev helt förbluffad och förstås nyfiken. Han frågade om jag inte kom ihåg honom vilket jag uppenbarligen inte gjorde. Det visade sig att han hade presenterat sig på gymmet ungefär en månad tidigare vilket jag hade ett vagt minne av. Han var från Brasilien och pluggade engelska här. Imponerande med folk som kommer ihåg en när man bara har pratats vid flyktigt och dessutom i en annan miljö! Efter ett tag blev han dock lite för trevlig och jag såg till att försvinna ur hans åsyn illa kvickt.
Vi pratade en del med Agnes eleganta kompis N som fixat in oss. Han är en sådan där nattklubbsmänniska som alla känner och som verkar känna alla. Hans jobb verkar gå ut på att gå runt iklädd skjorta, väst och hatt och mingla. Inte helt fel!
Plötsligt sa någon att Leonardo DiCaprio befann sig på klubben och vi blev fast beslutna om att försöka komma in i VIP-rummet för att verifiera det hela. För att få komma in var man tvungen att ha en speciell stämpel som ingen riktigt visste hur man fick. Jag och Agnes bestämde oss för att hitta N som hade lösts upp i folkvimlet och fråga om vi kunde få en stämpel av honom. Vi lyckades inte och gick tillbaka till dansgolvet. När det började tunnas ut med partydeltagare efter 4-tiden dök en kort kille klädd i svart upp ur tomma intet. Jag har aldrig sett någon dansa så bra! Han dansade någon typ av hiphop/locking och bara flög fram över dansgolvet. Väldigt underhållande att beskåda - han måste ha varit någon typ av dansare av hans moves att döma. Kanske i kombination med något olämpligt nervpåverkande eller så var han bara väldigt energisk sådär på morgonkvisten. Roligt att beskåda i vilket fall!
Vi var bland de sista att bege oss som sagt. Det började ljusna vid horisonten och gatorna låg öde och stilla, i vanlig ordning med förvånansvärt få spår från nattens bravader (detta beror dock inte på att australiensare är extra renliga på något sätt utan på frekvent och väl fungerande städning).
Idag har jag gjort en blixtvisit till Bondi där jag slumrade på stranden 10 minuter innan det började regna och jag vände hemåt. Tyvärr tyckte resten av halva Sydney som vistats på stranden samma sak och det var kaotiskt mycket folk som trängdes vid bussarna mot staden. Jag traskade till Bondi Junction och hoppade på ett betydligt trevligare tåg istället. Kommer sakna de fina gula/silverfärgade tågen ackompanjerade av glada utrop om vilken nästa station är och "Doors closing, please stand clear" som är Sydneys motsvarighet till Londons "Mind the gap, please". Men min järnvilja övervann jag sedan tröttheten och gick iväg till gymmet där jag sprang 5 kilometer på löpbandet, konstigt nog gick det lekande lätt. Och fortfarande, efter nästan 10 månader i Australien, har jag inte varit sjuk en enda gång! Ni får ursäkta mitt skryt om mitt immunförsvar men jag förstår inte hur det kan vara så bra när jag inte behandlar kroppen så sjysst som jag borde - framför allt får den för lite sömn... de svensk-italienska generna är oslagbara helt enkelt!
Nu är klockan halv 12 på kvällen, det är typ 20 grader varmt ute och jag är trött. Väldigt trött. Har inte riktigt insett att jag har närvarat vid min sista föreläsning på Macquarie University, det kommer väl denna vecka. Nu blir det sängen och Gossip Girl. Imorgon ska jag jobba lite med mitt extrajobb och agera försöksperson mot $20 - det sjudande storstadslivet är inte helt gratis så alla möjligheter till extra inkomst beaktas noggrant.
Godnatt allihopa och peta inte bort er broccoli från tallriken, den är där av en anledning!
/eder L.
Sydney Harbour härom kvällen
Idag vid Circular Quay. Drottning Mary uppenbarade sig innanför stängslet kort efter att bilden togs!
Jag prövar en fin outfit efter min sista tenta :)
a bad dream
Imorse vaknade jag en och en halv timme före planerad uppstigning av att jag storgrät. Jag grät så jag skakade. Orsaken var en dröm. Eller snarare en mardröm.
I drömmen befann jag mig i Sverige. Den enda glädjen var att mamma och pappa var där. Allt annat var panik. Jag minns hur allt var grått, dämpat, mörkt, kallt. Hur jag gick och gick och inte såg en människa, bara träd och bilar. Då slog det mig att bilarna körde på fel sida. Man kör väl ändå på vänster..? I drömmen drömde jag mig bort till Australien. Genast blev drömmen flera nivåer ljusare. Det starka dagsljuset var där, solen, grönskan, stranden, alla leende människor. Alla människor jag känner och inte känner. Okända människor som får mig att skratta varje dag. Kontrasten var slående och jag kände bara hur jag ville tillbaka. "Men du är ju hemma nu", sa mamma och pappa. Det tog som ett slag i magen. Jag minns hur jag tänkte "jag var hemma". Hur jag hysteriskt ville tillbaka. För jag hade inte ens fått ta farväl. Säga hejdå åt alla. Mina flatmates som jag gillar starkt deras ibland något besynnerliga vanor till trots och alla andra, svenskar, utlänningar, vänner och bekanta som förgyller mina dagar här. Hur pappa sa "du kan flytta till London, det är nära". Och jag tänkte att jag vill inte till London.
Jag ville bara hem. Och hemma i drömmen var Sydney, Australien.
Men det var som sagt en dröm...
Operahuset i soluppgången, sett från ett tågfönster på Harbour Bridge
flower power
Jag lever som i en liten bubbla nu. Plugg, internship, jobb (fick extrajobb just denna vecka såklart), hänga med fina Helena, inte träna och grina lite för att jag inte tränar. Men jag gillar det! Ute är väldigt varmt om dagarna (37 grader igår som varmast!) och oftast också om nätterna, men ibland kryper det ned mot 20 plus och blåser lite kyligt så man nästan ångrar att man bara gick ut i klänning. Men bara nästan.
Klockan är nu halv ett på natten. Mina flatmates har typ 4 kompisar som sover över mellanstadiet style och jag bedriver cramming (bra ord, betyder typ hetsplugga) inför mina två tentor på torsdag och fredag. Sen är skolan helt slut. Känns väldigt konstigt och lite skönt men mest tomt. Ja, ni får ursäkta den något begränsade nivån på min svenska just nu - nästa vecka kommer jag ha oceaner av tid i jämförelse och kanske kunna exponera min sällan sinande kreativitet lite bättre.
Ikväll köpte jag och Helena med oss indiskt från min favoritindier och begav oss till Botanic Gardens alldeles bakom Operahuset och bron. Där åt vi i skymningen ackompanjerade av den bedårande utsikten och sedan tog vi en massa bilder. Nu måste jag återgå till penningpolitik och räntor (kan knappt hälften av alla begrepp på svenska, haha) så jag bjuder på lite bilder från de senaste som vanligt ytterst händelserika dagarna.
ANZ (australiensisk bank) hälsar: thank you for skating
Jag jobbade i Bondi Beach igår, inte helt fel.
Följ med ombord på tåget!
Jag ikväll (tisdag) med mina favoritbyggnadsverk i bakgrunden
Jag vet att det har varit Fars Dag i Sverige nyligen. Detta har dock passerat obemärkt down under då Fars Dag i Australien firades redan i september. Men jag passar på att fira min pappa här på bloggen med en kavalkad av australiensiska blommor, fint va! :)
Se så fint det grönskar i november!
Trädgårdsfantaster bör finna tillfredsställelse i detta land
Och slutligen en palm till mamma!
Nattsudd i Darlinghurst!
!Hola! Nu ska jag sova, är sjukt trött efter 8 timmar sömn på 2 nätter, uuh... Ville bara bjuda på mig själv tidigare ikväll i Darlinghurst där jag och fröken Ingmar befann oss för ljuva chokladdrinkar! Imorgon blir det morgonsurf på Bondi Beach med Helena o Hanna och jag skall agera surfinstruktör, haha!! Får se hur det går ;)
idag har jag haft internship och jobbat(!). Man blir väldigt kreativ när ekonomin sinar! Men återkommer inom kort med en mer detaljerad utläggning om mitt hektiska men fantastiskt roliga liv. au revoir
ps. Min önskan den 11/11/11 kl 11.11 var att skrivaren på skolan skulle börja fungera... vad var era?
Statusuppdatering från ett svettigt Sydney
Nu är klockan 01.45 och jag ska upp 7 imorgon, hehe... Men jag är strålande glad för jag har just skickat in min essay som blev 6 sidor lång (om finanskrisen i Korea 1997)! Sååå skönt att ha den klar. Just den kursen om utvecklingsekonomi i Asien är min favorit, fick tillbaka min mid semester exam idag och jag lyckades scora 27.5/30 på den så det känns helt sjukt bra :) firade med lite träning - en lyx i tentatider som dessa - och ett glas champagne med Helena, Hanna och Agnes, vi var på mysiga The Winery som känns som ett stort vardagsrum med fantastisk utsikt över stan. Sommarvärmen (över 30 grader idag) har anlänt - när vi vandrade hemåt var det fortfarande 25 grader varmt!! Hemma strax efter midnatt och finslipade det sista på min uppsats innan den slutligen kunde skickas in. Så, är det läggdags nu? Nej - jag har min avslutningsrapport till praktiken som skall vara klar imorgon kväll eftersom jag ska jobba(!) på fredag. Fast först internship på förmiddagen. Och hela dagen imorgon. Det ger mig inget annat val än att sätta igång med slutrapporten nu! Fullspäckade dagar, visst. Men jag har nog aldrig känt mig så här levande.
När livet är så roligt att man inte hinner sova
God kväll!
Ursäkta min frånvaro på detta forum. Dagarna flyger fram och jag vill bara stoppa tiden. Jag har så roligt hela tiden, allt från vardagliga möten med okända människor som säger saker som jag tolkar och applicerar på mitt eget liv (jag tror på ödet) till galna fester i sommarnatten. I torsdags var jag och svenskarna från Paddington på Shady Pines Saloon som är en liten källarpub i Darlinghurst. Den har ingen skylt utanför utan bara en vit dörr så man måste veta att den är där för att komma in. Väl inne var det lite Western-känsla, fullt av uppstoppade djur och gratis jordnötter i obegränsade mängder. Charmigt och överbefolkat! Fredagen hade jag tänkt plugga hela kvällen men då fick jag sms av söta norskan Adelinn som var på väg till en födelsedagsfest ute på uni. Snabb omläggning av kvällens strategi och några minuter senare satt jag på tåget på väg ut. Det var en jätteroligt fest, fullt med folk från hela världen (med tonvikt på USA) som pratade och umgicks. Jag spenderade en halvtimme med att lära en kille från Pennsylvania att prata spanska, haha..! Alla från the US är asimponerade om man kan något annat språk än engelska. Det blev ingen utgång vilket var trevligt, kändes lite som när man var 17 och bara gick på hemmafester... När folk började dunsta kom jag på att det var mitt i natten och inga tåg eller bussar gick hem. Sov två timmar på en soffa i en leopardsovsäck, inte helt fel :) sedan bar det av hemåt igen för en snabb uppfräschning följt av mingel och barbeque ute i solen vid Clovelly Beach med Swedish-Australian Young Professionals. Alla utom jag jobbade och jag såg det som ett gyllene tillfälle att träna på att föra mig professionellt och mingla vilket gick bra med tanke på den något begränsade mängden sömn... Mycket intressant att prata med svenskar som jobbat både i Sverige och Australien! De flesta tyckte att det var fler likheter än skillnader.
Sedan åkte jag till gymmet där det också gick oförskämt bra, är fortfarande inne i någon slags positiv träningscirkel trots (eller kanske tack vare) för lite sömn och för mycket kaffe. Kvällen inleddes med förfest i trevliga Paddington. Lyckades med konststycket att åka fel med taxi, tala om epic fail... Vi gick ut på The Club i Kings Cross där Agnes och Hanna känner typ alla vilket gjorde att vi fick spara de 30 dollarna i inträde. gilla VIP! Jag drog hem ganska tidigt, ännu en promenad i heels genom Sydneynatten - vad gör man inte för att spara pengar ;)
Efter för få timmars sömn åkte jag till flygplatsen och mötte Helena som efter blixtvisiter i Helsingfors och Bangkok tagit sig hela vägen till Sydney, awesome! Kände mig inte som den bästa guiden när vi gick runt i stan och jag kom på att nämna allt vi gått förbi några minuter efter att vi passerat det, haha. "...just det, den där vita byggnaden vi såg var Sydney Opera House, rätt känt..." Hem och sova två timmar innan jag med hjälp av koffeinets ljuva inverkan spenderade hela kvällen med att plugga inför mitt slutprov i Microeconomics idag, gick helt okej. Sju timmars sömn gjorde underverk och jag känner mig pånyttfödd (well, nästan). Efter en eftermiddag med uppsatsskrivande åkte vi till Bondi under kvällen. Över 20 grader varmt och ett chokladcafé besöktes där vi drack varm chilichoklad (jag) och jordgubbar doppade i smält choklad, fantastiskt vis att spendera en måndagkväll på!
eeh ja. En kort uppdatering skulle det bli, men nu fick ni veta allt ju :D Imorgon väntar nya spännande äventyr i det parfymerade toapapprets förlovade stad!
Nu är klockan nästan ett på natten och jag sitter med öppen balkongdörr i november. Sällsamt men mysigt är att det luktar precis som det brukade lukta i mitt barndomshem i Piteå om sommarkvällarna... hur kommer det sig?
Jag springer genom vattenspridare i Bondi ikväll - kalaskul!
På gång i Sydney!
Jag inser att de senaste inläggen har fokuserat mycket på mina tankar och inte alls så mycket på kära Sydney. Som vanligt är det väldigt mycket på gång här - särskilt nu när sommaren närmar sig!
* Ett nytt IKEA öppnade i förorten Tempe i veckan vilket betyder att Sydney nu har dubbelt så många IKEA-varuhus som Uppsala! Jag har fortfarande inte besökt något av dem...
* Det har varit en massa hästkapplöpningar (races) den här veckan som tydligen är jättestort i Australien. I tisdags satt folk ute på barer och drack öl och följde loppen vid 10-tiden på morgonen!
* I slutet av månaden är det Stereosonic som är en gigantisk musikfestival med massa bra artister, typ svenska Avicii, Armin van Buuren och LMFAO för att nämna några. Jag och söta Agnes ska gå:D
* Min kameras batterilucka har - som tidigare nämnt - gått sönder så att den inte gick att öppna. Givetvis hittade jag inte kvittot men gjorde ett försök och gick tillbaka till affären med hundögon. Som tur var jobbade tjejen som sålt den till mig i september och vet ni? Jag fick en sprillans ny kamera utan att ens behöva visa kvitto!! Service när den är som bäst.
* På söndag delas 10000 blommor ut i stan från någon blomsterfestival. snällt va!
* Jag har avslutat min sista Sydneykrönika för Studentmagasinet - kommer fortsätta skriva från Uppsala dock. Numret kommer ut 28 november, håll utkik!
* Min kompis Helena kommer hit på söndag, wohoo!! Ska bli så roligt att få agera Sydneyguide. Att det lite småkyliga vädret ( ~20 grader) då skall bytas till 30 grader och stekande sol är inte så dålig timing heller.
Ja, det var lite om vad som händer här i stan. Gårdagskvällen spenderades på en mysig Western-inspirerad pub tillsammans med Hanna, Agnes, Daniel och Axel från partylägenheten i Paddington, mycket trevligt. Nu skall jag äta frukost och plugga inför ett slutprov på måndag! Bland annat om sociala nätverk, sjukt intressant:) gilla lediga fredagar! Ha det så fint och ät lite spenat för mig
/eder L.
Halloweenkryssning!!!!
¡Hola! Ännu en gaaalen helg har passerat i Sydney. Tyvärr har jag pajat batteriluckan till kameran, vet inte vad som har hänt eller varför tekniska prylar sviker mig om och om igen... Skall traska med den till affären där den köptes när tid finns.
Åter till helgen! I fredags var jag trött som en bakfull sengångare och gick till sängs redan klockan nio(!). Fick hela tio timmars sömn vilket kompenserade lite av mina 5-6-timmarsnätter på senaste tiden... (inte bra, jag vet).
Lördagen var lugn, lyckades skriva en hel del på min sista uppsats om Sydkorea och prestera bra på gymmet - tänk vad några extra timmars sömn kan göra! På kvällen var det jättegoda drinkar hemma hos Hanna och Agnes. Agnes jobbar som bartender och det märktes verkligen :) Kvällen var otroligt varm, över 20 grader hela natten. Oxford Street var galnare än vanligt (brukar vara en del lustiga figurer där, en helt vanlig tisdagmorgon stod jag och väntade vid rödljuset med tre transor i full mundering). Helt fantastiskt att se alla utklädda människor, jag skrattade och förbluffades hela vägen - var är denna kreativitet och hängivenhet till vardags? Uppslukad av stress, världsliga ting och i-landsproblem?
Söndagen inleddes med att nästan trampa på en mosad kackerlacka full av små myror utanför min port (uuuh!) och en fika med Madde i fina Queen Victoria Building. Vi var på toppenhumör efter att ha hittat kaffe och macaron för $5! Sedan kom jag på att Halloweenkryssningen skulle börja snart och att det kanske var idé att tänka på utklädnad (sista minuten-människa, vem, jag?) Vi gick runt i några affärer. Jag ville vara något speciellt och inte det vanliga cute eller sexy som alla tjejer ska vara här tydligen... Kände mig inte riktigt nöjd trots att affärerna vällde över av roliga hattar (som ni såg förra helgen så gillar jag hattar starkt). Lätt stressad begav jag mig till gymmet - platsen där bra idéer föds alltmedan svettpärlorna kryper längs ryggen. Plötsligt slog det mig. Något jag kunde identifiera mig med. Liten, hatad av alla och överlever kärnvapenkrig... en kackerlacka förstås! haha!! Det kan man ju inte klä ut sig till och just därför var jag övertygad om att det var det enda rätta. Dessutom är det ju ett av de läskigaste djuren som finns! Score! Då återstod bara det lilla problemet att fixa full mundering på två timmar i ett söndagstrött Sydney. Det var nog de två mest stressiga timmarna på väldigt länge. Jag sprang runt som en idiot mellan affärerna och lyckades samla på mig bronsfärgad ansiktsfärg i perfekt kackerlacksnyans, en gammal skjorta som skulle vara de extra benen och ett diadem. Hemma i lägenheten förvandlades mina flatmates gamla pizzakartonger till ryggsköld och spröt. De tittade lite märkligt på mig när jag kom inrusande och frågade om jag fick deras kartonger... När de fick skåda slutresultatet utbrast en av dem förtjust: "You're crazy!" vilket gjorde mig glad. Jag lyckades bli klar i tid och slutresultatet blev mäkta imponerande med tanke på den korta tidsramen!
Det var en perfekt kryssningskväll, inte ett moln på himlen och säkert 25 grader varmt. Jag mötte upp de andra i Darling Harbour för avfärd - gissar att vi var nånstans mellan 100 och 200 pers. Det jag inte hade fattat var att det var open bar, alltså obegränsat med vin... trevligt! Det serverades även plockmat. Båten var jättestor med tre våningar varav den översta var en gigantisk terrass. Känslan av att stå där i skymningen och åka förbi Operahuset och CBD med alla stadens ljus skimrande är obeskrivlig! Vi dansade och hade väldigt trevligt i tre timmar. Vid niotiden gick vi i land. Jag ville dra vidare men de flesta ville åka hemåt men jag fick med mig bästa norrmännen Johan och Adelinn ut en sväng, vi hamnade på Three Wise Monkeys för fortsatt partaj innan de tog sista tåget hem. Jätterolig och galen kväll med många imponerande utklädnader! Jag posade bland annat med en figur i regnbågsfärgad helkroppsstrumpa, syyynd att ni inte kan få se p
ics men det kommer :) När jag kom hem var jag inlindad i nån slags gigantiskt svart-glittrigt spindelnät - var det kommer ifrån är väldigt oklart... Kackerlacksfärgen var ett utmärkt brun-utan-solsubstitut och det var med vemod (och mycket möda och besvär) jag skrubbade bort det i duschen imorse. Efter en kväll som kackerlacka har jag fått en mer sympatisk inställning till dessa hatade varelser och jag kände mig nästan lite ledsen när jag såg den mosade kackerlackan utanför min port med tusen små myror ätandes dess kvarlevor. Det var trots allt den som inspirerade mig till min utklädnad!
En lite lurig jag avnjuter en kaffe tidigare idag.
I'm baaack!
Jag trivs väldigt bra med mitt liv just nu. Känner mig så trygg och säker i mig själv på ett tidigare aldrig skådat sätt. Sydneylivet är så spännande och ingen dag är den andra lik. Just nu lider jag av i-landsproblemet social stress - bara den här veckan har jag fyra fester jag velat gå på men det finns inte tid och pengar till allt. Ikväll hade jag egentligen tänkt attenda ett Halloweenparty ute på uni men som den seriösa människa jag är kilade jag istället iväg till gymmet för lite ben/axelträning trots att jag egentligen ville dansa hela natten. Huvudanledningen är att jag har praktik imorgon och jag vill verkligen göra bra ifrån mig där - kommer få ett intyg och rekommendationsbrev och jag vill hemskt gärna att brevet skall hylla mig och då är håglöshet och alkoholdoftande andedräkt inget smart drag.
Anledningen till min frånvaro är att jag har haft rätt mycket i skolan. Uppsatsen lämnades in i måndags - jag gjorde en klassiker och sprang över halva campus med mitt färdiga verk och lämnade in det fem minuter innan sista inlämningstid, hehe. Sedan har jag haft en gruppresentation idag som gick otroligt bra med tanke på förberedelserna: började fila lite på den i fredags men sedan har uppsatsen tagit upp all tid och först sent igår kväll efter gymmet satte jag ihop själva talet. Stod och panikövade in det efter midnatt tills ögonlocken föll igen. Presentationen var först klockan fem på eftermiddagen och jag mötte upp tjejerna i min grupp klockan ett för första gången(!) - inte lätt att hitta en tid när alla fyra läser olika program. Jag som älskar utmaningar ville ta det svårare alternativet att prata utan några hjälpmedel men tjejerna freakade och insisterade på att vi skulle arrangera en PowerPoint-presentation. Sagt och gjort - vi skrev in våra delar. Sedan kom problemet att hitta någonstans att öva in det hela på. Biblioteket var fullt som alltid och det slutade med att vi satt i en av tjejernas bil och övade - lite smått onaturligt place att hålla en presentation om privatiseringen av postväsendet i Japan på..! Eftermiddagen gick och vi blev mer och mer nervösa. Jag kände att antingen går det jättebra eller så inte alls - bära eller brista...
Så var det vår tur. Precis då slutar dataskärmen att fungera och presentationen går inte att visa. Jag blir närmast lättad eftersom jag hade övat utan men tjejerna blir nervvrak. Som tur var har de fusklappar. Första tjejen läser nästan innantill. Andra tjejen tyckte jag bara synd om, hon har nästintill fobi för att prata inför folk och hon skakade i hela kroppen och lyckades reducera de fem minutrarna till en och en halv... Sedan var det min tur. Även om jag gillar att prata inför folk (jag är smått narcissistisk och gillar uppmärksamhet) var jag nervös - jag hade övat alldeles för lite och hade ingen fusklapp alls. Dessutom är engelska fortfarande snäppet svårare än svenska... Men då jag ställde mig i rampljuset kände jag mig plötsligt glad. Alla tittade förväntansfullt på mig (så förväntansfullt man kan kvart över fem en regnig onsdageftermiddag) och jag kände att jag ville underhålla dem så jag började med att säga "This is like a soap opera!" vilket det lite är (handlar om hur Japans premiärminister tog till alla möjliga fula knep för att få igenom privatiseringen av posten. Och ja, det var jag som valde temat. Och ja, det beror på att jag själv har jobbat på ett privat postföretag. Och ja, jag saknar det lite.) Sedan flöt det på något märkligt sätt på. Jag kom på mig själv med att tala lugnt och tydligt utan en massa irriterande mellanljud - kanske blev det lite väl talspråkigt ibland. Tycker själv det är mycket roligare att lyssna på någon som är lite personlig och pratar fritt än någon som läser mekaniskt innantill. Men när det hela var över var det en fantastisk känsla. Det nervösa var att vi, likt i Idol, fick individuella omdömen direkt efteråt skriftligt. Jag lyckades få 13/15 och läraren var imponerad av att jag var så insatt i ämnet (ehm jaa!). Nu är jag osvensk som skriver bra saker om mig själv. Många gånger har det gått åt andra hållet men det kändes bara så bra att jag lyckades behålla lugnet och komma ihåg allt trots att jag dumt nog inte var tillräckligt förberedd. Och kan jag så kan ni! Det är "bara" psykiska barriärer som gör att man känner sig osäker i sådana situationer men träning ger färdighet. Sky's the limit!
Nu ska jag göra en inlämningsuppgift till mitt internship och lite tutorialfrågor, ordning och reda löning på fredag. Sen väntar sängen och Gossip Girl. tjingeling!
klicka här för en bra låt!
only in sydney, baby
Jag har haft den galnaste helgen ever. Som jag för ett dygn sen var totalt oförberedd på - älskar all spontanitet denna stad bjuder!
Fredagkvällen var ganska tråkig, satt hemma och skrev uppsats så skinnet på fingrarna flåddes till halv 12. Lördagen spenderades på samma sätt. Blev inbjuden på inflyttningsfest hos Hanna och Agnes och tänkte att det kunde bli ett trevligt avbrott. Ungefär samtidigt fick jag ett sms av Ingrid som jag har nämnt tidigare. Ingrid har gått liknande utbildning som jag fast i Lund. Hon har sommarjobbat i LA under utbildningen och bor och jobbar nu i Sydney sedan sju år(!). Vi bestämde träff idag söndag i Bondi.
Åter till festen. Strax efter midnatt promenerade vi till Kings Cross. Där försvann folk till höger och vänster, jag var hungrig och köpte en paj från PieFace (obligatoriskt drunk food) och chillade lite i väntan på att ett beslut skulle tas om vilken klubb vi skulle till. När jag kom tillbaka hade samtliga tjejer dunstat och kvar stod tre unga män (födda 1992) som såg minst sagt villrådiga ut. Jag försökte få dom att tagga till och dra ut till något ställe. Tycker bara det är roligt att festa med nya okända människor men de stackars unga männen delade inte den förtjusningen med mig. En lång ranglig fem år äldre svensk-italienska glatt tuggandes paj och ropandes "jag vill dansa!" var uppenbarligen inte deras ideala festsällskap. Till slut kom ett par som kände någon av killarna och vi drog iväg till en närliggande klubb. Utanför stod en halvgalen australiensare som verkade jobba på klubben och kände paret. Han pratade på om allt möjligt och plötsligt tyckte jag mig höra "Leonardo DiCaprio is in there". Vi utbytte blickar och någon av killarna avfärdade det hela med att australiensaren var lite crazy och att det inte var sant. Killen insisterade dock på att han talade sanning. På något sätt tog vi oss förbi kön och när vi kom till garderoben sa han till tjejen som jobbade där "Can you confirm that the one with a name that starts with an L is in here?" "Yes", svarade tjejen och på något sätt verkade hon uppriktig. Jag vände mig till de andra igen: "nähäää, är det sant?" liksom för att bekräfta vad vi just fått veta. "Ja de verkar så", svarade tjejen i paret. "Men han är inte här inne, han är i VIP-rummet". Så. sjukt. coolt!!! Jag ville förstås försöka ta mig in för att få en skymt av karln men de andra verkade mer intresserade av baren. Medan vi trängdes vid bardisken ringde Agnes. Jag hörde inte vad hon sa och försökte säga att jag bara skulle beställa något och sedan gå mot utgången och möta upp henne vilket jag gjorde några minuter senare. Helt lugnt säger hon: "vet du vad jag gjorde nyss? Jag skakade hand med Leo!" AAAAAHHH!!! och under tiden hade jag hängt i baren! Snacka om otur..! Tydligen hade hon stått i kön och så hade en random kille dykt upp och dragit iväg med henne in i VIP-rummet och bara "Now I'm gonna introduce you to Leonardo DiCaprio" varpå han hade gjort det!! Sedan hade den okända killen dragit iväg med henne vidare och presenterat henne för ägaren till klubben och sedan sagt hejdå varpå han löstes upp i vimlet som om han aldrig hade funnits. Jag blev besatt av tanken på att ta mig in till VIP-området och vi ställde oss utanför en lönndörr med en grupp hårt sminkade anorektiska tjejer i färgglada klänningar. Tjejen längst fram hade långt svart hår och röd klänning och grät nästan: "Please let me in, I've been waiting since 12! I am not going to give up! Pleeeease!" Men vakterna var hårda som surfingbrädor och släppte bara in folk som kände någon som hade ringt till en annan vakt som hade nån slags lista. Vi stod där kanske en halvtimme, obrydda om vår förlorade stolthet. Jag trodde inte på den desperata approachen utan försökte le och se självklar ut och en gång var det riktigt nära - jag hade ena foten inne i rummet innan jag blev stoppad av en vakt. Till slut drog Agnes iväg mig till dansgolvet vilket var tur. Klubben var rätt classy och det spelades bra musik hela natten, sköna softa hiphop-mixer. Efter ett tag började det tunnas ut på dansgolvet och jag tänkte att klockan kanske var runt 2-3. Då var den halv fem och vi var tvungna att gå för att hinna vidare till nästa händelse, nämligen Breakfast on Bondi! Det pågår en internationell matfestival i stan och denna söndagmorgon anordnades en gigantisk frukost med livemusik och nån MasterChef-kock. Tog en taxi hem och bytte heels mot bikini varpå vi åkte iväg till Bondi i soluppgången. Jag började känna mig hungrig men alla matställen var stängda 06.00 en söndagmorgon - vilken besvikelse... Hittade till slut ett café där jag åt en gigantiskt portion yoghurt med müsli som jag fortfarande är mätt på 9 timmar senare ;)
Tröttheten började göra sig påmind och efter att ha blivit fotograferad stående på en surfingbräda och hängt på stranden en stund och lyssnat på musik och kollat på folk åkte jag hem. Ett under att jag inte missade min hållplats. Sov en timme innan mobilen ringde 09.45 - bara att göra sig iordning och åka till karriärmötet! Utmattad men glad i hågen åkte jag tillbaka till Bondi. Ingrid var jättetrevlig, vi satt ute i solen i två timmar och pratade jobb, kultur och arbetslivsklimat i Sverige, Australien och USA. Sjukt intressant! Och stort av henne att offra två timmar av sin värdefulla fritid för att prata med en ung karriärslysten student. Jag blev verkligen inspirerad av hennes företagsamhet och målmedvetenhet - hon sökte praktikplats på en massa företag och åkte ensam till LA under ett sommarlov. Sedan förvaltade hon sina kontakter så väl att företaget, som fanns över hela världen, erbjöd henne examensarbete i stort sett var som helst - då valde hon Sydney och sedan fick hon jobb genom kontakter. Nu tjänar hon dubbelt så mycket hennes syster i Sverige med samma utbildning gör! Roligt och motiverande och nu skall hon skicka kontaktuppgifter till några personer i USA på företag där hon jobbat och där jag kan söka sommarjobb/praktik!! Världen ligger framför mig och allting känns möjligt :)
Men först skall jag avsluta min uppsats som skall lämnas in imorgon. Inte det enklaste med ömmande fötter och en timmes sömn, men med lite kaffe och inställning klarar man det mesta ;) wish me good luck!
En festkväll är inte komplett utan en stulen hatt - här är jag i ett praktexemplar på väg hem från Bondi imorse ;)
Tornbesök och Pink Ribbon Day
Hej!
Åh vad jag har velat blogga, men har haft fullt upp med internship, träning och plugg! Onsdagskvällen var väldigt trevlig - spenderades med söta Madde i underbara Sydney Tower. Vi kom dit precis i solnedgången och fick se skymningen sprida sig över Sydney medan tornet långsamt snurrade. Jag fick dessutom visa ID fast det är 18-årsgräns vilket man alltid blir lite glad över (jag vet, ett säkert tecken på ålderdomens antågande!) - de är inte lika hårda med att checka här som i Sverige.
Jag har dock förföljts av en känsla av att jag inte gör något vettigt trots mina fullspäckade dagar. Jag behöver jobba eller volontärarbeta för att känna att jag bidrar med något större och inte bara gör saker för mitt eget nöjes skull - jag vet, gräset är grönare på andra sidan. Därför skrev jag upp mig på att volontärarbeta idag under Pink Ribbon Day (rosa bandet ni vet, samma syfte som i Sverige) så jag ska dra till uni nu och spendera förmiddagen med att dra in pengar till Bröstcancerfonden i Australien! Skall bli intressant att träffa alla engagerade människor :) sedan väntar en eftermiddag/kväll hemma med en massa skolarbete.
Nu måste jag tyvärr dra - bjuder på två bilder från i onsdags så ni fattar hur fint det är! Återkommer eventuellt senare under fredagen med ett inlägg om ekologisk hudvård av alla ämnen. Ha en fin torsdagkväll/fredag!
/eder L.
Breathtaking views...
Från Operahus till trafikljus: ännu mera bilder! :D
Jag borde inte vara här. Har väldigt mycket i skolan nu - två uppsatser (en om förnyelsebar energi och en om Koreas väg ur den asiatiska finanskrisen 1997), presentation nästa vecka samt de veckovis återkommande tutorialfrågorna och inlämningarna. Plus att man vill läsa i boken för att hänga med. phew! Tur att jag gillar att plugga någonstans långt inne ;) men det skär i hjärtat att kolla på statistiken och se hur många av er som kikar in dagligen trots dålig uppdatering, tack!! Så jag tänkte bjuda på lite bilder från en ljummen nattlig oktoberpromenad i söndags. Jag hade suttit inne och pluggat och var så där seg i skallen och började se små rosa kaniner skutta omkring i lägenheten (ja nästan iaf) och tyckte att det var dags att göra ett avbrott och gå min favoritpromenad.
Och ja, jag vet att jag har utlovat vardagsbilder på typ papperskorgar, men jag är lite cheesy och bara älskar att beblanda mig med turisterna vid Sydney Harbour en halvtimmes promenad hemifrån mig. 
Opera Bar i förgrunden
Promenaden mellan Circular Quay (färjeläget) och Opera House. En elegant biosalong ligger till höger.
<3
Trappan där jag sprang intervaller förra veckan!
Underbara Sydney skyline, tröttnar aldrig!
Hyde Park som ofta figurerar i mina inlägg
Det pågår en utställning i Hyde Park med gigantiska foton upphängda i träden!
Nu är det dags för sängen och ännu ett avsnitt Gossip Girl innan jag somnar. Älskar min säng, den är så skön att man nästan längtar efter att få lägga sig! Imorgon väntar en spännande dag med bl.a. föreläsning i Asian Business Environments (som faktiskt har blivit min favoritkurs!) och lite vin och vyer i Sydney Tower med Madde, yeah!
these are the days
16 oktober 01.37. Vandrar hemåt i natten hela vägen från Kings Cross hem till mig (40 min), barfota med mina heels i handen. 20 grader varmt. Life is beautiful.
Det blommar i Hyde Park!
