Det ar ett intressant fenomen att resa i grupp. Ofta paminner dynamiken skrammande mycket om ett gang dagisbarn. Nagon ar borta, man vantar pa nagon annan, den tredje ar pa toaletten och den fjarde svarar inte i mobilen och har varit franvarande sedan igar da hon sags dansa med nagon fager ung man. Nar val alla ar samlade kommer det eviga valet och kvalet gallande vilka aktiviteter som skall utforas och i vilken ordning. For husfridens skull har jag valt att halla lag profil - det finns tillrackligt manga viljor som det ar. Vi ska ga och ata. Vi ska inte ata. Vi ska ga en promenad forst och ata sen. Fast person X vill inte ata, naha..? men om dom som vill ata gar i forvag? fast hur ska vi fa tag pa alla? Och person Y ligger och sover, eller ater corn flakes eller ingen vet riktigt vad. De som skall ata beger sig men da aterkommer kvalet om restaurang. Hon vill ha McDonalds medan han ar sa less pa det och skall absolut ha sushi. Men jaha, vad gor vi da..? Om alla forst gar till McD och sen till sushihaket? Men vanta, klockan ar mycket, snart borjar den dar jatteintressanta matchen som 3/4 eller 6/7 av alla ville se eller var det bara person X? Eller var matchen imorgon?
Byron Bay ar jattebra. Igar var vi ute har men eftersom det regnade nar vi skulle ut kom jag och brittiska Emma pa den ultimata iden att ta taxi till klubben som lag fem minuters promenad bort, haha. Idag har jag och sotaste norska paret Johan och Adelinn legat pa stranden och stekt. De andra var pa delfinkajaktur(!) och vad som vantar ikvall vet ingen. Ska vi ga till Cheeky Monkeys? Eller hotellbaren? Eller vanta, den dar intressanta matchen, var den ikvall kanske?
Hostellivet har sina for- och nackdelar. En fordel ar alla roliga manniskor man far traffa. I mitt rum bor en tyska som latsas vara hollandsk for att det ar sa manga tyskar har och hon vill vara lite mer unik. Trots franvaron av akademisk stimulans far hjarnan inte vila - jag har fullt sja med att prata svenska, norska, engelska och italienska och forsoka halla reda pa vilket sprak jag ska prata vid vilket tillfalle. Det bor namligen en italienare pa mitt rum som trots min numera tyvarr nagot stapplande italienska tycker att det ar jatteroligt att fa prata sitt modersmal med nagon. Jag kanner mig sa inspirerad till att plugga mer spanska och italienska nar jag atervander hem - kanske blir det sprakkurs nasta sommar? Sant ar iallafall att jag har fatt mersmak pa livet utanfor Sveriges granser och att framtiden ar ett ljuvligt oskrivet blad.