Idag har jag planterat blommor. Eller inte riktigt. Eukalyptusträd och lite andra spännande plantor. Det är väldigt meditativt att gräva i jord som omväxling men jag har kommit fram till att labarbete inte är min grej vilket ju är skönt - det finns nog mycket roligt att välja på som det är! Problemet (hoppas inte min handledare läser detta) är nämligen det att jag är så fruktansvärt opraktisk. Ohändig. Klumpig om man så vill. (Detta trots att både mina föräldrar och farmor har gröna fingrar.) Jag har varit på helspänn hela dagen för jag har ansvarat för små hårstråtunna rötter som ABSOLUT INTE får gå av. Sen ska de planteras i lerig jord och så bara ramlar de ihop och jag försöker stötta dem med fingret och när jag släpper ramlar de igen och ligger där trötta och vissna i leran, till synes desperat stirrandes på mig. Till slut tappar jag mitt väl tilltagna tålamod och får svarta tankar om att kasta ut de små irriterande plantembryona genom fönstret. Tur då att vi befinner oss i ett fönsterlöst växthus. Missförstå mig inte, jag vill absolut inte klaga när jag har fått möjligheten att delta i ett spännande projekt som faktiskt är det första av sitt slag i världen! Jag är bara ännu mer säker på att jag vill jobba med matematiska formler och optimering och annat trevligt som orsakar huvudbry snarare än jord under naglarna.

Sedan sprang jag till ett intressant föredrag som handlade om hur man blir bättre på att nätverka och sådant kan man aldrig få för mycket av tycker jag! Föredraget hölls av Ella James som är en känd komiker/skådespelerska/radioprogramledare i Australien. Hon har även gjort rösten till GPS, hissar och olika telefonsvarare typ för taxibolag. Mycket underhållande och karismatisk person! Sedan fick vi praktisera våra nyvunna kunskaper över lite ostar (gilla!). Jag minglade med en trevlig tjej från exotiska Zambia! Annars var det många asiater i vanlig ordning och en och annan australiensare.

Hemma och vänder strax före åtta. Pratar med V en snabbis innan jag springer ut i duggregnet mot gymmet. Kommer precis hinna med mitt spinintervallpass enligt mina beräkningar. När jag kommer till gymmet ser det väldigt tomt ut, skönt! hinner jag tänka innan jag fattar varför - det är stängt... Nu kommer vi till det fina med att bo i en storstad - jag kan enkelt bege mig vidare till nästa gym och hoppas på bättre lycka då mitt gymkort är giltigt på flera gym. Efter en kort busstur checkar jag nästa som även det är stängt. Inser att min endorfinjakt påminner misstänkt mycket om en knarkares maniska jakt på droger. Hur jag blir rastlös och orolig då jag inser att jag kanske inte får min kick ikväll. Kämpar vidare och vid tredje gymmet får jag napp - det är öppet en halvtimme till! Flänger in och hinner med ett snabbt pass. Ingen idealisk träningssituation - tur att träning för det mesta är betydligt mindre stressigt och way mycket mer lustfyllt! Tränad blev jag iallafall och det välbekanta lugnet infinner sig i kroppen. Återigen fascineras jag över hur folk klarar av att ha stressfyllda livsstilar utan att träna.

Slutligen vill jag tipsa om en intressant artikel om hur magkänslan påverkar våra beslut och hur fel det kan bli i professionella situationer! Läs den här. Och hälsa ett stort grattis till Carro som fyller 24 idag!! :)

Ring mig!