The End
Enköping, Sverige. Klockan är nu 08.13 den 10 december. Ute är mörkt och kallt. Min tanke var att hinna med ett sista inlägg från Sydney men hey, det är mig vi snackar om - givetvis såg jag till att det blev så där spännande stressigt inför avresan men jag hann med allt jag ville och lyckades flyga hem med en väska mer än tillåtet utan att betala en cent! Resan gick jättebra. Kändes inte alls som 30 timmar och jag har sovit till 07.40 min första svenska natt så jetlaggen är betydligt mindre påtaglig än när jag åkte ner - dags att flyga via Amerika nästa gång?! Vill sända ett gigantiskt TACK tlll alla som följt mig, kikat in och kommenterat - blir rörd när jag tänker på att så många kan ha någon typ av intresse i mitt Sydneyliv! However, här kommer mitt sista inlägg för denna gång. Enjoy! (gärna med en bit broccoli)
Så var min tid kommen. Jag åkte till Sydney av flera anledningar. En är att jag älskar utmaningar och att testa mina gränser. Att se vad som skulle hända om jag togs ifrån all min trygghet hemifrån och förflyttades till andra sidan jorden, ensam, utan att känna någon och eller ha några planer förutom att jag skulle studera två terminer. Jag minns så väl hur omvälvande det kändes. För någon som aldrig lämnat Europas gränser var en 13-timmars flygning mellan London och Singapore en chockstart. Minns hur jag halvsovande med ögon stora som tefat vandrade omkring på Singapores flygplats och hur annorlunda och exotiskt allt var. Hur jag sedan var nervös på flyget till Sydney. Jag hade sådana förväntningar på hur fantastiskt allt skulle vara. Tänk om de inte skulle infrias? Om jag skulle gå på stadens gator och instinktivt känna att det var fel? Bli besviken?
Sällan har jag mått så fysiskt dåligt utan att vara sjuk som då jag väl kom fram. 30 timmars resa och knappt en timmes sömn. Sydney välkomnade med 35 grader varmt trots att jag landade tidigt på morgonen. En slående (men välkommen!) kontrast mot den svenska februarikylan. Hela min första dag hade jag bara en tanke: gå. Stanna INTE, för då kommer du somna! Så jag tog en karta och började likt en zombie vandra omkring. Var hungrig, mådde illa, var trött, euforisk och vettskrämd på samma gång. Jag gick runt ungefär mellan nio på morgonen och halv sju på kvällen. Bara gick och försökte ta in allt. Någonstans halvvägs köpte jag solkräm och vatten. Åt något enkelt till lunch. Fortsatte gå, gå, gå. Tog bilder. Och jag kunde pusta ut, för den omedelbara känslan överträffade allt jag kunnat föreställa mig. Jag kände mig hemma direkt. Det kändes så… rätt. Jag skulle bo i Sydney.
Sedan den dagen har så otroligt mycket hänt. I enighet med klichén har jag utvecklats och mognat som person mer än vad jag trodde var möjligt. Har försatts i stundtals väldigt prövande situationer som det inte gick att föreställa sig den där första sjudande dagen. Men det som inte dödar det härdar. Att säga att jag känner mig starkare, mer självsäker och trygg i mig själv är en underdrift. Det gick verkligen att skapa sig ett nytt liv på andra sidan jorden. Lite för bra. Jag har fått så mycket mer respekt för engelska språket som jag trodde mig behärska till fullo innan min ankomst. Det gjorde jag inte. Det gör jag i större utsträckning nu. Förutom Sydney som stad, med dess obeskrivliga atmosfär och inspirerande heterogenitet, och även de andra delar av Australien jag sett, framförallt den unika naturen, är det alla människor som har gjort störst intryck på mig. Oj vad många människor jag har träffat. Fantastiska, inspirerande, nära vänner och ytligare bekantskaper. Sydney är verkligen multikulturellt och jag har träffat folk från alla världsdelar. Jag älskar att det är så mycket lättare att prata med folk. Att alla är nyfikna på varandra istället för obrydda, likgiltiga. Jag trodde att jag skulle bli mindre naiv efter att ha bott i en storstad men det är snarare tvärtom.
Att kunna gå hem ensam om nätterna utan att känna sig otrygg – det kommer jag sakna! Att kunna ta bussen till stranden och ta en morgonsimtur i Stilla Havet. Att erbjudas detta vida utbud av kultur, mat och nattliv. Vänliga leenden från främlingar och att ständigt säga ”I’m good, thanks” som gör att man faktiskt börjar må bra även om man har lite worries. Smutsiga men charmiga Macquarie University. Tågen där jag spenderat så många timmar stirrandes ut genom fönstret, lyssnades på musik och konspirerandes om främlingar. Åh jag skulle kunna fortsätta skriva i evigheter men istället kan jag bara råda alla som kan att åka till Sydney. För även om jag älskar utmaningar har jag mött en alldeles för stor i att försöka beskriva Sydney i ett blogginlägg. Man måste vara där för att förstå.
Så ja, jag har förändrats. På alla sätt. Det enda som är oförändrat är min kärlek till denna stad på andra sidan jorden. Framför allt har jag fått en viktig insikt: vattnet snurrar inte åt fel håll.
Det snurrar bara åt andra hållet.
Time to say goodbye
Jag förundras. Förundras över hur svårt man har att leva i nuet med den bittra vetskapen om att detta har ett slut. Även om jag vanligen inte är en känslomässigt utsvävande person - snarare en konstant positiv människa - har jag fällt tårar varje dag de senaste två veckorna över små saker. Små vardagssysslor som manar fram något ljust Sydneyminne från hjärnans inre vindlingar.
Dagen idag har varit full av avsked. Redan för någon dag sedan på gymmet kom självaste chefen för hela gymmet fram till mig - han kände igen mig för att jag tränat så ofta - och önskade en trevlig resa. Idag har jag brunchat med fina Emma (australiensare) en sista gång. Hon har bott i London och grät så mycket på flyget hem att hon blev uppgraderad till business class som tröst... kommer inte bli alltför svårt för mig att göra något liknande! Åkte vidare till Bondi för att försöka (och misslyckas med) att sälja min våtdräkt. Blev igenkänd på ett café där jag köpte kaffe vid min senaste visit och då jag berättade att jag skulle åka hem sa alla i personalen hejdå och önskade mig en safe flight... Gjorde även ett sista mycket jobbigt besök på gymmet. Detta gym som har kommit att betyda så mycket för mig. Det har gått från att vara enbart träningslokal till en social grej. Jag har tränat där sedan februari. Det var där Josefin introducerade mig till styrketräningens fascinerande värld för många månader sen och det var där jag fick confidence i mig själv. Och även om det fortfarande i första hand har agerat träningslokal har det varit så skönt att komma dit under denna mycket omvälvande höst och bara släppa alla worries för en stund. Alla som jobbar där känner igen mig. Jag känner igen alla stammisar. Idag sprang jag 5 km på löpbandet och sedan gick jag bara runt i lokalen och försökte förstå att jag inte skall komma tillbaka imorgon. Satte mig ner på den blå svettdoftande heltäckningsmattan en sista gång och bara stirrade ut i tomma intet. Symboliskt nog innehöll den sista låten som spelades orden "please don't go"... Sa hejdå och fick kramar och lyckönskningar av de jag känner. Det kändes som att alla vinkade adjö till mig när jag gick ner för trappan en sista gång.
Positiva saker: 1. Jag ska få krama mamma och pappa snart! 2. Det regnar och är 14 grader ute vilket gör det liiite lättare att lämna Sydney. 3. Jag kommer att klara mig UTAN extra väskor och utan att skicka hem något med flygfrakt - det ni!! :)
Återkommer förmodligen imorgon med ett sista inlägg från Australien. För denna gång. 17.35 lokal tid = 07.35 torsdagmorgon svensk tid lyfter planet mot London. Jag kommer att spendera två timmar i Bangkok och härliga 5 timmar på Heathrow, yeeeah. Men jag skall icket beklaga mig över de totalt 30 timmarnas restid. Som alltid har jag en plan. Planen är att använda denna tid till att uträtta storverk istället för att halvsova. Mer kan jag inte säga just nu - stay tuned!
Min sista (kylslagna) Sydneykväll skall jag åka till Paddington för att möta upp Hanna och Agnes. Sedan bär det av någonstans i natten med ännu oklar destination.
strike a pose
Näst sista kvällen i Sydney och då ser jag så här ledsen ut... Ska möta upp Hanna och Agnes nu på Shady Pines - de brukar vara bra på att muntra upp mig :) dessutom är det gratis jordnötter där vilket inte är helt fel! Eventuellt joinar även Adam, filmkillen ni vet. Nu måste jag kila! Ha en fin tisdag.
Det där med att leva i en storstad
Sydney är verkligen en storstad och var ett omvälvande möte för mig som har levt mina första 19 år i en liten stad i norra Norrland med dryga 40 000 invånare. Jag åkte hit för att jag ville se om storstadslivet var något för mig. Har alltid älskat känslan av stora städer men det är svårt att avgöra om man vill bo i en metropol innan man har
levt i en - jag har besökt London, Paris, Rom och Barcelona (ja och Stockholm förstås) men att spendera några dagar som turist i en stad går inte att jämföra med att ha ett liv där. Betala hyra. Lära sig hur lokaltrafiken fungerar. Skaffa telefonkort. Sätta sig in i alla nya rutiner på uni. Allt sådant som var nytt och överväldigande i början men som nu är en självklar del av min vardag som jag inte ens reflekterar över. Alla dessa saker fungerar förvånansvärt lätt och smärtfritt här i Australien. Mitt intryck är att det generellt är mindre byråkrati här och mer
no worries-attityd än i Sverige. Ett exempel är när jag igår åkte buss med min surfingbräda (över 2 meter lång, yeah) för att försöka sälja den i Bondi. Nämn en svensk buss som hade tillåtit en gigantisk surfingbräda på en överfull buss..! Kände mig lätt obekväm men knappt någon höjde på ögonbrynen.
På senaste tiden har jag dock fått en ny intressant insikt som inte har slagit mig tidigare. Hur allt kretsar kring små communities inom den stora staden. Nästan som små städer som alla är en del av Sydney. Min småstadsvana trogen bröt jag totalt mot denna oskrivna etikettregel i början - jag bodde i en del av staden, tränade i en annan, besökte biblioteket i en tredje och vandrade/åkte tåg till uni, vilket möttes av oförstående reaktioner från alla locals. Så fungerar det i en mindre stad - finns det bara ett gym går man dit även om det ligger i andra änden av staden. Jag tyckte också att det var rätt trevligt att sitta på båtar och tåg och ville utforska Sydney till max. Så länge man håller sig till innerstan är det inga konstigheter, men så fort jag kom ut i suburbsen för att testa ett nytt brunchställe noterade jag att folk tittade nyfiket på mig. Efter ett tag gick det upp för mig: (nästan) alla kände alla. De platser man besöker regelbundet får ett socialt värde - man småpratar med baristan där man köper sitt morgonkaffe, växlar några ord med servitrisen på stammishaket. När ett okänt ansikte dyker upp tar man denne för en nyinflyttad i kvarteret. Detta var tydligt när jag hängde med min vän från gymmet, Eduardo, igår. Han kände servitrisen där vi åt middag, träffade massor av homies ute på gatan och nästintill beklagade sig när vi besökte ett chokladcafé för att folk kände igen honom från gymmet och tyckte att en personlig tränare inte kan avnjuta choklad... Så mycket för storstadens påstådda anonymitet..!
Efter ett (ganska långt) tag har det alltså slagit mig att avstånden i en storstad faktiskt är större och jag har övergivit mitt tidsödande sätt att organisera vardagslivet. Nu har jag fått rutiner. Acklimatiserats. Hittat mina ställen. Precis som i en liten stad. Bara större. Och vill man vara anonym är det bara att åka till en annan stadsdel och låtsas vara nyinflyttad! Det är detta jag älskar med den stora staden. Valmöjligheterna. Inte bara mellan de otaliga aktiviteter som bjuds utan även mellan olika sätt att leva, organisera livet, förhålla sig till andra på. Sådant som man bara skrapar på ytan vid under en kortare vistelse i en stad. Som inte står tryckt i turistbroschyrer eller guideböcker. Sådant man måste leva i staden, lära känna den, för att förstå. Jag hade gärna fortsatt lära känna denna sprudlande, intressanta, intelligenta stad och utforskat alla dess hemligheter.
Så svaret är: ja. Storstadslivet är för mig. Sydney är för mig.
Bird Cage Alley - en konstinstallation mitt i Sydney som jag besökte idag. Fint! (nämnas bör att bildkvalitén gör den föga rättvis)
sydney är en dröm och jag vill inte vakna
Chokladcafé, orättvisor och vemod
Tjohoo!
1:a december idag, och jag går runt med den bittra vetskapen om att jag lämnar Australien om en vecka. Surfingbrädan ligger ute på Gumtree (aussie-Blocket) och snart skall jag provpacka... Samtidigt är det så många bekanta som lämnat stan så det hade blivit rätt ensamt att stanna. All good things come to an end som det ju heter.
Igår var jag och Agnes ute med en 23-årig australiensare som vi träffat på bästa Shady Pines kvällen innan. Då han är från Sydney kan han alla smultronställen och vi besökte ett antal trevliga barer och klubbar och en utsiktsplats. Han visade sig ha en fascinerande karriär inom filmindustrin - hade gjort massor av reklamfilmer, assisterat vid större filmer (jobbat på The Great Gatsby i fyra veckor) och jobbade nu på den största filmen i Australiens historia..! Han hade träffat ett antal a-kändisar och hade varit på poolparty hos självaste Leo förra veckan! Påstod även att han kände huvudrollsinnehavaren i Avatar personligen. Vi fick skjuts från stan till Bondi och passerade Leos hus(!) som låg granne med vår nyvunna väns dito. Sådant här som gör att man bara vill stanna i Sydney, skulle med väldigt liten sannolikhet
Dagen har spenderats med ett sista besök på uni... passade på att ta en massa bilder för att dokumentera det smutsiga men charmiga universitetet som har varit mitt under två terminer. Fick en gratis kaffe från coffee cart-killen som ska på utbyte till Uppsala nästa termin, bara för att det var den sista i raden av väldigt många kaffe därifrån... snällt :) Passade på att besöka det relativt nyinvigda gymmet ute vid uni för ett ben-/axelpass. Hemma möttes jag av min flatmate som hade lägenhetsvisning för fulla muggar - det sprang personer ut och in hela tiden för att kika på mitt lilla rum. Sooorgligt. Sedan blev det ett spontant besök på stan tillsammans med Nhim (tidigare nämnda flatmate) eftersom affärerna är öppna till kl 9 varje torsdag. Mycket trevligt! Vi gick runt och tittade på lite julklappar och reor - affärerna sänker ofta priserna temporärt varje torsdagkväll - och avslutade med varm choklad och chokladdoppade jordgubbar på Max Brenner! Jag gillar verkligen att prata med Nhim, hon är väldigt allmänbildad och intellektuell och vi pratade en hel del om kultur, samhälle och språk. Vietnam är väldigt politiskt korrupt och illa fungerande vilket går ut över folket. Hon berättade om hur folk som försökte bryta enpartiväldet (det finns bara ett politiskt parti som är kommunistiskt) och öka demokratin i landet blev slängda i fängelse på långa straff. Hur en framstående akademiker som ville förändra och förbättra upplevdes som ett hot mot regeringen och att man då det saknades grunder att fängsla honom slängde ihop honom med en prostituerad. Prostitution är olagligt och därmed kunde mannen fängslas. Det är svårt att föreställa sig för oss som tar saker som yttrandefrihet och demokrati för givet. Några kvinnliga politiker på hög nivå existerar överhuvudtaget inte. Hon berättade även om hur hennes föräldrar - båda akademiker utbildade i Tyskland - var noga med att hon inte fick delta i några politiska aktioner av något slag här i Sydney eftersom det kraftigt kan reducera framtida jobbmöjligheter om man förknippas med "fel" åsikter... Hon nämnde även de enorma kontrasterna mellan fattiga och rika och icke-existerande avloppssystem på landsbyggden (äntligen något jag kan påverka). När jag hör sådant här vill jag bara hjälpa, agera, förändra! Nuuu!
Nu är klockan 00.00 och det blir en lugn avslutning på kvällen med Gossip Girl på datorn - de senaste dagarnas festligheter har varit galet roliga men har tagit hårt på hy och plånbok. Ja, helt enkelt den ständiga avvägningen mellan live fast, die young och att leva ett lugnare och längre liv.
Justdet, jag har bokat och betalat resan till Åre i januari med mitt studieprogram - då ska det åkas snowboard för hela slanten :D har aldrig tidigare besökt denna Sveriges svar på Whistler så det skall blir väldigt kul!
Nu kallar sängen! Även en matematikälskande broccoliätande partychicana (=jag) måste lägga sig vid midnatt emellanåt.
Ha en fin dag och ät inte upp innehållet från lucka 2 i chokladkalendern redan!
CHEERS
/eder L.
Godnatt från the other side!
