1:a december idag, och jag går runt med den bittra vetskapen om att jag lämnar Australien om en vecka. Surfingbrädan ligger ute på Gumtree (aussie-Blocket) och snart skall jag provpacka... Samtidigt är det så många bekanta som lämnat stan så det hade blivit rätt ensamt att stanna. All good things come to an end som det ju heter.

Igår var jag och Agnes ute med en 23-årig australiensare som vi träffat på bästa Shady Pines kvällen innan. Då han är från Sydney kan han alla smultronställen och vi besökte ett antal trevliga barer och klubbar och en utsiktsplats. Han visade sig ha en fascinerande karriär inom filmindustrin - hade gjort massor av reklamfilmer, assisterat vid större filmer (jobbat på The Great Gatsby i fyra veckor) och jobbade nu på den största filmen i Australiens historia..! Han hade träffat ett antal a-kändisar och hade varit på poolparty hos självaste Leo förra veckan! Påstod även att han kände huvudrollsinnehavaren i Avatar personligen. Vi fick skjuts från stan till Bondi och passerade Leos hus(!) som låg granne med vår nyvunna väns dito. Sådant här som gör att man bara vill stanna i Sydney, skulle med väldigt liten sannolikhet

Dagen har spenderats med ett sista besök på uni... passade på att ta en massa bilder för att dokumentera det smutsiga men charmiga universitetet som har varit mitt under två terminer. Fick en gratis kaffe från coffee cart-killen som ska på utbyte till Uppsala nästa termin, bara för att det var den sista i raden av väldigt många kaffe därifrån... snällt :) Passade på att besöka det relativt nyinvigda gymmet ute vid uni för ett ben-/axelpass. Hemma möttes jag av min flatmate som hade lägenhetsvisning för fulla muggar - det sprang personer ut och in hela tiden för att kika på mitt lilla rum. Sooorgligt. Sedan blev det ett spontant besök på stan tillsammans med Nhim (tidigare nämnda flatmate) eftersom affärerna är öppna till kl 9 varje torsdag. Mycket trevligt! Vi gick runt och tittade på lite julklappar och reor - affärerna sänker ofta priserna temporärt varje torsdagkväll - och avslutade med varm choklad och chokladdoppade jordgubbar på Max Brenner! Jag gillar verkligen att prata med Nhim, hon är väldigt allmänbildad och intellektuell och vi pratade en hel del om kultur, samhälle och språk. Vietnam är väldigt politiskt korrupt och illa fungerande vilket går ut över folket. Hon berättade om hur folk som försökte bryta enpartiväldet (det finns bara ett politiskt parti som är kommunistiskt) och öka demokratin i landet blev slängda i fängelse på långa straff. Hur en framstående akademiker som ville förändra och förbättra upplevdes som ett hot mot regeringen och att man då det saknades grunder att fängsla honom slängde ihop honom med en prostituerad. Prostitution är olagligt och därmed kunde mannen fängslas. Det är svårt att föreställa sig för oss som tar saker som yttrandefrihet och demokrati för givet. Några kvinnliga politiker på hög nivå existerar överhuvudtaget inte. Hon berättade även om hur hennes föräldrar - båda akademiker utbildade i Tyskland - var noga med att hon inte fick delta i några politiska aktioner av något slag här i Sydney eftersom det kraftigt kan reducera framtida jobbmöjligheter om man förknippas med "fel" åsikter... Hon nämnde även de enorma kontrasterna mellan fattiga och rika och icke-existerande avloppssystem på landsbyggden (äntligen något jag kan påverka). När jag hör sådant här vill jag bara hjälpa, agera, förändra! Nuuu!

Nu är klockan 00.00 och det blir en lugn avslutning på kvällen med Gossip Girl på datorn - de senaste dagarnas festligheter har varit galet roliga men har tagit hårt på hy och plånbok. Ja, helt enkelt den ständiga avvägningen mellan live fast, die young och att leva ett lugnare och längre liv.

Justdet, jag har bokat och betalat resan till Åre i januari med mitt studieprogram - då ska det åkas snowboard för hela slanten :D har aldrig tidigare besökt denna Sveriges svar på Whistler så det skall blir väldigt kul!

Nu kallar sängen! Även en matematikälskande broccoliätande partychicana (=jag) måste lägga sig vid midnatt emellanåt.

Ha en fin dag och ät inte upp innehållet från lucka 2 i chokladkalendern redan!

CHEERS

/eder L.

Ibland blir jag trött. Önskar jag att jag var lite mer average. Att jag genuint kunde nöja mig med det lilla. Träna två gånger i veckan istället för 6. Läsa en enkel utbildning. Bo i en liten stad eller någon skabbig förort en lång trång bussresa från stan. Äta nudlar med ketchup till middag istället för avancerade vegetariska kreationer. Den billigaste slave-tradechokladen istället för lyxig fair trade som är etiskt korrekt producerad och bara säljs i ett fåtal butiker (som ni märker har jag svårt att hålla mig från att referera till mat, hehe). Men sedan kommer viljan tillbaka.

Igår kväll slog det mig att en del av detta ligger i det faktum att jag är tjej. Jag måste hela tiden överbevisa mina förmågor för att vara jämsides med killarna. För att jag gillar och gör så många saker som inte är typiskt tjejiga. Inredning, stickning och blommor anser jag vara fett lamt. Ointressant. (därmed inte sagt att jag saknar respekt för alla som ägnar sig åt dessa aktiviteter!) Jag känner att jag hela tiden får... förklara mig. Folk höjer på ögonbrynen åt att jag pluggar till ingenjör. "Men... du är ju tjej?" liksom. Då jag - numera skickligt - glider fram på skateboarden på väg till gymmet och stannar vid övergångsställen får jag kommentarer som "kan du verkligen åka på den där?!" följt av roade och smått skeptiska miner. Härom dagen på gymmet var jag ganska trött för att jag hade tränat för många dagar i rad och 15-kg hantlarna kändes tyngre än vanligt under bänkpresspasset. Då kom ett macho muskelpaket fram till mig och frågade om jag behövde hjälp varpå jag sa ja. "Men de där hantlarna är ju alldeles för tunga för dig!" svarade han i bästa lilla-gumman-stil och jag visste inte vad jag skulle säga. Blev förolämpad. Fick fram att jag brukar köra 10 repetitioner med dessa en vanlig dag men att jag var lite trött idag vilket ju var sant. Men jag ville inte ha hjälp längre. Av ren ilska körde jag 10 repetitioner bara för att överbevisa. Hade snubben sagt så om det var en kille som det gick lite tungt för?

Och ja, jag vet att det var värre förr. Att dessa bara är små subtila saker knappt värda att nämnas. Det irriterar mig bara hur lätt vi har för att placera in människor i fack och sedan ha extremt svårt för att låta dem komma ut. Kanske därför jag gillar att vandra längs med Oxford Street och se alla transvestiter som bara är för mycket och bryter mot allt.

(till Linda: Jag är ganska övertygad om att London kom först och Sydney imiterade alla namn och inte tvärtom! ;))

Just nu känns många saker bra. Jag berättade om min dåliga hy för ett tag sen och hur den fortsatte att vara dålig trots diverse produkter och kurer. Lätt deprimerande. Nu har jag använt mina nya ekologiska produkter från Miessence sedan förra lördagen (ja, brevbärarna jobbar lördagar här ibland..!) och det är helt otroligt vilken skillnad det har blivit på bara 10 dagar. Huden ser faktiskt... yngre ut! Och de fula utslagen har nästan försvunnit. Jag är evigt tacksam att jag äntligen blev av med denna Australiensjuka som har förföljt min hy sedan jag landade här i februari.

Kroppsmässigt går det också bra. Äter och tränar ganska extremt utan att det går till överdrift - blir en del sämre mat och alkoholhaltiga drycker på helgerna, men sex dagar på gymmet i veckan ger resultat och jag känner mig starkare och piggare än någonsin! Jag älskar utmaningar så jag kör något slags experiment med mig själv och försöker hitta optimal kost och träningsnivå. Just nu äter jag till vardags i princip bara ägg, ost, smör, fisk/skaldjur, tofu, nötter, bär, proteinbars (vet att det är massa tillsatser men de är så goda!) och massor av grönsaker typ broccoli, tomater, kål och gurka + mängder av kaffe. Jag är ganska övertygad om att alla har olika kosthållningar som är optimala för just deras kroppstyp och att det gäller att hitta rätt. För vissa kanske det fungerar att äta mer kolhydrater och mjölkprodukter men jag får bara ont i magen och blir trött. Tycker att det är rätt anmärkningsvärt att jag har byggt en hel del muskler utan varken kött eller snabba kolhydrater, hehe... Eftersom jag mår bra, presterar bra träningsmässigt och fortfarande inte har varit sjuk sedan jag kom till Sydney (9 månader) så kan det inte vara så dålig mat, eller..?

Bottom line: det går att förändra och förbättra även om det känns omöjligt! Bara för att jag har haft dålig hy i 9 månader behöver jag inte ha det i 10 månader, right? ;) ge inte upp när det känns motigt, hitta nya listiga sätt att möta livets prövningar! problemlösning is the shit!

Jag har glömt att berätta en sjuk grej som hände när jag volontärade i fredags. Out of the blue kom en grupp vietnamesiska turister (typ 20 äldre män). Nästa sekund har jag tio kameror i ansiktet! Alla tar kort på oss och jag bara log och kände mig som en berömd människa. Sedan skulle de posa med oss bakom disken också och ta några fler kort. Sekunden senare var hela gruppen borta igen.

Som pendlare spenderar jag många minuter per dag på tåget (minst 70 beroende på seghetsgrad). Jag har faktiskt ingenting emot det. Om man tar 8.05-tåget (som jag ska imorgon) är det trångt och mysigt och man kan tjuvläsa andras sms och får lite kroppskontakt med morgontrötta glåmiga förvärvsarbetare på väg till sina skyskrapor. Vid senare avgångar kan man ha lyxen att få en egen vagn och det är ju en mäktig feeling. Dessutom får man mycket tid till reflektion. När jag inte sitter och konspirerar om mina medpassagerare smider jag framtidsplaner, allt från hur jag ska bli rik och rädda världen till saker man kan göra om man har tråkigt, typ jaga possums i Hyde Park eller klättra upp på Operahuset. Så känner ni er oinspirerade - hoppa på valfritt tåg och låt den yttre resan bli en inre dylik!

Sedan så är jag hemskt nyfiken på vilka som troget kikar in här varje dag och läser om mina omvälvande upplevelser! Några har jag koll på men sedan följer ett vakuum. Jag skulle vilja fråga och få typ 25 glada kommentarer men jag vet att det inte kommer hända så jag förblir i en dimma av ovisshet och nyfikenhet, vilket ju inte är helt fel - någonting måste jag göra rätt eftersom ni fortsätter läsa! (tack :))

Nu är jag så trött att jag ser enhörningar springa omkring så ikväll blir det sova direkt. Återkommer kanske imorgon med ett något mer seriöst inlägg. Har hur som helst storslagna helgplaner så ni lär höra ifrån mig inom en inte alltför avlägsen framtid!

(det blev ingen träning idag, någon gång måste man tvätta gymkläderna)

tack o hej och glöm inte din dagliga broccoli! (gärna med lite salt på)

Jag har tänkt skriva om detta ett tag, närmare bestämt sedan jag fick en aha-upplevelse på Organic Expo som ägde rum i Sydney i början av augusti. Sedan jag anlände till ljuva Sydney, Australia har min hy nämligen gått från porslinsartad till en McDonalds-addicted 14-årings. Nja inte riktigt kanske men ni fattar min poäng: den har försämrats. Trots att jag har börjat äta ännu bättre. Detta fenomen är ganska utbrett i svenskkretsar här nere, i stort sett alla svenska tjejer jag har träffat antingen känner någon som har fått hudproblem eller har fått det själv helt plötsligt. Det hela kulminerade under backpackningen i somras då jag slarvade med rengöring och återfuktning, något jag i vanliga fall är slav under.

Hur som helst. På mässan fanns bara ekologiska hudvårdsprodukter vilket jag först avfärdade som något flummigt hippiepåfund, men alla sa de samma sak: Vanliga hudvårdsprodukter, dyra som billiga (gäller även "naturliga" produkter som The Body Shop!) innehåller industriellt framställda kemikalier som från början användes i hudvård som ett billigt substitut till de dyrare äkta växtbaserade ingredienserna. Kemikalier kan vara en trevlig bekantskap när man gör kemilaborationer i skolan. Problemet med att ha dem i hudvård är att det ej är känt vilka biverkningar de ger vid långvarig kontakt med kroppen. Flera vanligt förekommande ingredienser har bevisade sidoeffekter som är mindre trevliga, som allergiska reaktioner eller t.o.m. ökad risk för cancer. Jag undersökte ingredienslistan på ett täckstift från The Body Shop och den innehöll bl.a. en kemikalie som är så stark att den används för att fräta bort havstulpaner från båtar!! Och där satt jag och förbryllades över att min hud snarare försämrades av att använda det - inte så konstigt..! Har länge använt mig av Dermalogica som skall vara bra för huden, men även detta märke är proppat med kemikalier med okända sidoeffekter. Till er som tänker att det inte är farligt för att det bara är hud: huden absorberar det man applicerar på den. Detta går direkt in i blodomloppet. Det är alltså i teorin bättre att äta dessa hudvårdsprodukter eftersom de då passerar magsäcken som kan ta död på de farligaste ämnena, men någon sådan mekanism finns inte i huden.

Jag fick med mig en massa prover hem men fastnade till slut för ett australiensiskt märke som heter Miessence. Alla deras produkter är 100% ekologiska och bara framställda av exklusiva växtoljor. Produkterna tillverkas färska varje månad i södra Australien. Om man har min mammas något skeptiska inställning kan man tänka att detta bara är fin retorik - instinktivt tycker jag dock att det känns bättre att dagligen applicera ofarliga och välgörande produkter på min hud än okända kemikalier... Listan med alla potentiellt skadliga ingredienser finns på http://www.mionegroup.com:80/en/toxic - gå in och bilda er en egen uppfattning! Jag är inte mycket för moralpredikan men vill gärna sprida information om detta eftersom jag själv, trots att jag anser mig vara en upplyst konsument, aldrig hade tänkt på detta. Använder fortfarande mina tidigare produkter men de nya från Miessence anländer i brevlådan i dagarna. Skall bli mycket intressant att se om huden förbättras! (Detsamma gäller för hårvård och smink. Många hårprodukter innehåller silikoner som täpper igen ingången till hårstrået i hårbotten och därmed förhindrar den naturliga oljan från att återfukta hårstrået som blir torrt och trött trots idog användning av "återfuktande" schampon!)

Nu skall jag återgå till mina älskade studier - jag har blivit något av en procrastinator och som straff får jag sitta hemma en fredagkväll och skriva uppsats. Sydney har bjudit på en fantastisk strålande sommardag och jag kan ännu se solens sista strålar ge grannarnas fönster ett gyllene sken. Medan alla andra stekte på Bondi Beach volontärade jag (mycket trevligt och många engagerade människor!) följt av ett eftermiddagspass på gymmet (överkropp + extra mage och 4 km löpning). Stranden får föräras med mitt besök senare helt enkelt!

Med förhoppning om att ni mår väl i kropp och själ

/L

Gårdagskvällen var galet kul! Hade en girls night out med ett gäng aussietjejer. Vi började med middag på en liten mysig vietnamesisk restaurang i Surry Hills. Sedan goda (och stiliga!) espresso martinis på The Winery innan vi åkte till The Ivy som är Sydneys största nattklubb! Har hört blandade omdömen men jag tyckte att det var stort och häftigt :) tyvärr krånglar kameran så har inga bilder från kvällen. Vi tre upptagna tjejer fick i uppgift att agera wingmen till de två singeltjejerna så vi gick på jakt efter lämpliga kandidater. En kort stund senare var dock tjejerna ensamma igen och jag frågade vart de potentiella älskarna tagit vägen. Den ena killen hade dragit hem och den andra visade sig vara kokainmissbrukare... Bakläxa för mig alltså!

Idag har jag varit lite trött. Har tänkt en del på den hemska händelse som skakade världen för 10 år sedan. Vad gjorde ni när ni fick veta? Jag var 14 år, gick i åttan och minns att jag kom hem på eftermiddagen och att både mamma och pappa var hemma av någon anledning fast det var rätt tidigt. TV:n var på och de berättade vad som hade hänt. Sedan åkte jag och tränade orientering medan New York brann... Det leder mig osökt in på en artikel som jag har läst idag inför min mid-semester exam imorgon i microeconomics. Den handlade om de (hjältar) som gömt judar för nazisterna under andra världskriget trots att de riskerade sina egna liv. Artikeln argumenterade mot teorin att människor alltid handlar själviskt och gör vad som är bäst för sig själva utan att tänka på vilka konsekvenser det har för samhället. Den ifrågasatte vad som är rationellt beteende och huruvida det är lämpligt att basera politiska beslut på antagandet att människor alltid handlar i sitt eget intresse. Jämförde också hur man såg på osjälviska handlingar och det visade sig att de flesta som begår osjälviska handlingar ändå gör det för ett själviskt syfte - att man mår bra av att hjälpa andra. Detta gällde dock inte för de altruistiska personer som räddat judarna undan en ond bråd död. De såg det som självklart att hjälpa en medmänniska. Att vi människor har ett ansvar att ta hand om varandra för att vi i slutändan alla är lika mycket värda vare sig vi känner varandra personligen eller ej. Den var jätteintressant!

Måndag imorgon. Ser fram emot en fräsch spännande vecka i Sydney! Jag har upptäckt att jag verkligen gillar storstadslivet när man bor centralt - förortsliv är inget för mig (just nu iallafall). Älskar det digra utbudet av nöjen av alla de slag och jag är så glad och tacksam över att få leva livet i Sydney!