Lördag kväll var jag ute och tog en drink med en bekant från gymmet. En drink som utvecklades till en mindre pubrunda till några av de väldigt trevliga små barerna kring Oxford Street och sedan hamnade vi på kända nattklubben Kit & Kaboodle i Kings Cross där mitt sällskap kände ägaren och vi kom in gratis. Jag pratade med ett gäng på dansgolvet som tog mig för amerikanare vilket gjorde mig sjukt stolt (visar väl att min engelska inte är askass längre) och jag log resten av kvällen.

Söndagkvällen var galen. Under dagen chillade jag i Bondi och avslutade med en joggingrunda i kvällssolen. Sedan var det barbeque på Hannas och Agnes lyxiga balkong. Det hela avrundades kring midnatt efter att jag hade hittat en gitarr som jag euforiskt klinkat på. Vandrade mot Kings Cross där jag tänkt köra en repris på gårdagen och ta tåget hem. Ganska nära tågstationen kom en random tjej fram till mig och sa "You shouldn't walk alone in Kings Cross by night! Come with us!!" Hon verkade snäll så jag gick med dem och de visade sig att de var från Tasmanien och hade besökt Sydney under helgen för att närvara på jättefestivalen Stereosonic (som jag inte aaaalls ångrar att jag hoppade över... don't talk about it!!). När vi nådde tågstationen tänkte jag gå hem men tjejen insisterade, möjligen under inverkan av smärre mängder starkare drycker, på att jag skulle följa med ut. Det var uppenbarligen något väldigt exotiskt med en svensk tjej. Jag tänkte att vad har jag att förlora? och ställde mig i kön till en klubb med henne och hennes två kompisar. Dock hade jag en del kvar av middagsvinet och min nyvunna vän föreslog att vi skulle tömma flaskan innan vi gick in på klubben. Det uppskattades inte av vakterna som förpassade oss till en mörk gränd och gjorde klart för oss att vi under inga omständigheter var välkomna in. Tråkigt eftersom hennes kompisar redan befann sig inne på klubben... Tjejen gick inte att hindra utan drog med mig in på nästa ställe där hon hittade en väldigt sleazy kille som köpte varsin drink åt oss. Så fort vi fått drinkarna tyckte min "vän" att det var dags att dra vidare och denna gång hamnade vi på en strippklubb... Jag lyckades övertala henne att vända vid garderoben då stället verkade väldigt suspekt. Hon fladdrade vidare och vi kom in på en helt okej klubb (notera att alla dessa ställen var öppna en söndagnatt!) med bra musik och med söndagsmått mätt många personer på dansgolvet. Ganska snart tappade jag dock bort henne och efter att ha letat ett tag (människan verkade inte riktigt i skick att fatta bra beslut) insåg jag att jag var ensam och bestämde mig för att dra hemåt. Då började jag prata med ett gäng fotbollsspelare från Adelaide som befunnit sig i Sydney över helgen för cup. Verkar som att alla som går ut på söndagar är tillfälliga besökare i behov av kvällsunderhållning. Dessa trevliga och inte alls påträngande herrar köpte mig en drink och jag dansade med deras gäng, fortfarande med ett paket sojakorvar i handen..! haha!! Jag träffade även två riktiga sjömän som stod på dansgolvet med full uniform efter att ha närvarat vid en minnesstund. Efter en stund dök två vitblonderade white-trash tjejer (från Melbourne) upp och gav mig mördande blickar. Tydligen ville de ha ensamrätt på de fyra okända pojkarna. Jag var på väg att gå hemåt då jag inte kände för en nattlig catfight men killarna tyckte att jag skulle stanna då natten fortfarande var ung. Kort därefter gick vi ut från klubben och tjejerna fortsatte att kasta bitchiga kommentarer över mig trots att jag inte gjort dem något... Jag bestämde mig återigen för att gå hem men fastnade vid ett rödljus pratandes med en svensk tjej. Då kom hela gänget ut igen och någon frågade om jag skulle hänga med vidare. Då spårade bitchtjejerna ur och började skrika okvädesord över mig(!!) varpå jag tog farväl av de andra trevligare delarna av gänget och gick hem. Efter ett fåtal meter kom två glada unga tjejer fram och sa "we saw you at the Bank!" varpå jag funderade över vilken bank jag besökt innan jag kom på att det var namnet på nattklubben. "Are you a model?!" fortsatte de storögt. Imponerad över deras igenkänningsförmåga förkunnade jag att jag inte var modell och att jag blivit ivägkörd av två ohövliga tjejer. Mitt nya sällskap förfärades över detta faktum och bad mig hänga med dom för vidare fest på Oxford Street - de hade just fyllt 18 och var på partyhumör trots den arla morgontimmen. Då jag ändå passerade tidigare nämnda gata på väg hem tackade jag ja. Vi gick in på två ställen men båda var nästintill folktomma vilket ju är förståeligt en sen söndagnatt. Jag tackade för mig och sa att jag skulle gå hem. Men tjejerna tyckte att det var väldigt olämpligt att jag skulle gå hem ensam genom nattens alla faror, och då de ändå skulle invänta sitt tåg till förorten erbjöd de mig sällskap. Så jag fick promenadsällskap hem i den varma Sydneynatten av två 18-åringar som oroade sig över att inte komma in på universitetet och återigen förundrades jag över hur vänliga de flesta är här. De hade aldrig träffat någon med ett sådant exotiskt namn som jag och insisterade på att få ta en iPhone-bild tillsammans med mig för att visa sina vänner att de träffat en svensk tjej som hette "linear".

Måndag sov jag länge, låg i Hyde Park och solade på eftermiddagen innan jag i vanlig ordning tränade. Snackade med modellkillen igen på gymmet som redogjorde för sin galna helg. Blev en lugn kväll i Paddington dit jag skejtade och fick sällskap hem av två nyanlända svenska tjejer som bodde på hostel i närheten av mitt place.

Tisdag, idag, åkte jag återigen till Bondi för att sola (vilket gick sådär då det blev molnigt lagom till min hänkomst...) Dagen har präglats av kreativitet då jag pratade med storasyster Linda imorse och hon tipsade mig om att fotografera min dag vilket jag genast följde. Dessutom sa mitt horoskop att jag skulle få en ljus idé idag. Tog med mig anteckningsbok (den med gula sidor ni vet) och penna och satt och tänkte så att jag producerade energi nog för att värma en mindre stad och skrev en massa saker i boken, så nu har jag saker på gång... vilken cliffhanger va! Efter ett dubbelpass på gymmet (överkropp + 5 km löp) mötte jag upp bästa Agnes & Hanna för färd mot Shady Pines Saloon. Det är en liten typ kvarterskrog som ligger dold i en mörk gränd vilket gör att bara locals hittar dit (och så vi då). Det finns ingen skylt utanför utan bara en vit dörr och inne i den relativt lilla källarkrogen råder amerikans Västern-stämning vilket kanske inte låter så inbjudande men den är helt fantastisk! Uppstoppade djur och allehanda gamla dryckesflaskor pryder väggarna och det är alltid fullsatt och högljutt oavsett veckodag. Skålar med gratis jordnötter står på alla bord och de har en billig drink gjord på färskpressad äppeljuice. Puben befolkas mestadels av närboende från Surry Hills, Darlinghurst och Paddington = ungt coolt media-/kulturfolk. Ikväll var alla extra pratglada - Hanna och Agnes snackade med en kiwi (person från Nya Zeeland) och jag snackade med en filmarbetare som jobbade med filmen Mad Max 4 som är en riktigt stor produktion med Mel Gibson i huvudrollen, han var på väg till Namibia för att spela in delar av filmen..!

Så så ser mina dagar ut i Sydney nuförtiden... vet inte riktigt hur jag ytterligare skall kommentera det hela men det är coolt. Obeskrivligt. Episkt. Som taget ur en TV-serie, och en riktigt bra sådan!! Stay tuned!

Ibland blir jag trött. Önskar jag att jag var lite mer average. Att jag genuint kunde nöja mig med det lilla. Träna två gånger i veckan istället för 6. Läsa en enkel utbildning. Bo i en liten stad eller någon skabbig förort en lång trång bussresa från stan. Äta nudlar med ketchup till middag istället för avancerade vegetariska kreationer. Den billigaste slave-tradechokladen istället för lyxig fair trade som är etiskt korrekt producerad och bara säljs i ett fåtal butiker (som ni märker har jag svårt att hålla mig från att referera till mat, hehe). Men sedan kommer viljan tillbaka.

Igår kväll slog det mig att en del av detta ligger i det faktum att jag är tjej. Jag måste hela tiden överbevisa mina förmågor för att vara jämsides med killarna. För att jag gillar och gör så många saker som inte är typiskt tjejiga. Inredning, stickning och blommor anser jag vara fett lamt. Ointressant. (därmed inte sagt att jag saknar respekt för alla som ägnar sig åt dessa aktiviteter!) Jag känner att jag hela tiden får... förklara mig. Folk höjer på ögonbrynen åt att jag pluggar till ingenjör. "Men... du är ju tjej?" liksom. Då jag - numera skickligt - glider fram på skateboarden på väg till gymmet och stannar vid övergångsställen får jag kommentarer som "kan du verkligen åka på den där?!" följt av roade och smått skeptiska miner. Härom dagen på gymmet var jag ganska trött för att jag hade tränat för många dagar i rad och 15-kg hantlarna kändes tyngre än vanligt under bänkpresspasset. Då kom ett macho muskelpaket fram till mig och frågade om jag behövde hjälp varpå jag sa ja. "Men de där hantlarna är ju alldeles för tunga för dig!" svarade han i bästa lilla-gumman-stil och jag visste inte vad jag skulle säga. Blev förolämpad. Fick fram att jag brukar köra 10 repetitioner med dessa en vanlig dag men att jag var lite trött idag vilket ju var sant. Men jag ville inte ha hjälp längre. Av ren ilska körde jag 10 repetitioner bara för att överbevisa. Hade snubben sagt så om det var en kille som det gick lite tungt för?

Och ja, jag vet att det var värre förr. Att dessa bara är små subtila saker knappt värda att nämnas. Det irriterar mig bara hur lätt vi har för att placera in människor i fack och sedan ha extremt svårt för att låta dem komma ut. Kanske därför jag gillar att vandra längs med Oxford Street och se alla transvestiter som bara är för mycket och bryter mot allt.

(till Linda: Jag är ganska övertygad om att London kom först och Sydney imiterade alla namn och inte tvärtom! ;))

Cheerio! Nu har jag officiellt slutat uni!! Hade sista tentan för en vecka sen men idag hade jag sista timmarna på internshipet vilket ju är en kurs så nu är det sommarlov. Tyvärr är vädret här ungefär lika inspirerande som november i Sverige. Har regnat hela veckan och varit riktigt kallt, nästan så att man inte kan gå med bara ben utan måste ha leggings - galet!

Vad har hänt sen senast? Jag har avslutat mitt jobb, fått gratis kaka från lyxiga Bourke Street Bakery + ett paraply inne på en bar bara för att servitrisen tyckte synd om mig - vem hade brytt sig i Sverige?, förätit mig på broccoli, fått kommentaren "You have the most beautiful legs in the world!" av en random äldre man (tack..?), klippt mig hos en trevlig brittisk-italiensk frisör, lunchat med fina Madde och druckit världens största kaffe, shoppat (fönstershoppat för min del) med några tjejer från uni, sagt hejdå till tjejerna och förundrats över att vi kanske aldrig mer ses, tränat 2 timmar på gymmet istället för en för att jag snackade med en helt galen modellkille som berättade ingående om en massa sjuka fester och annat som jag av hänsyn till er läsare censurerar (underhållande dock!), haft äkta svensk filmkväll i Paddington samt en superkul utekväll igår med Hanna och Agnes. Där fick ni de senaste 2.5 dagarna i ett nötskal!

Jag, Hanna och Agnes hade en riktigt trevlig kväll igår. Gick ut i Kings Cross ett tag men det var inte alls samma fart som på helgerna som vi drog hem hyfsat tidigt. Jag traskade dumsnålt hela vägen hem, höll på att frysa ihjäl - var bara 15 grader och regn och blåst därtill... Fick i vanlig ordning alldeles för lite sömn vilket är lite sådär när man befinner sig i ett 30-gradigt kvalmigt växthus. Min handledare tyckte att en perfekt avslutningsuppgift för mig var att på eftermiddagen, lagom till när koffeinruset slutat verka, räkna och sortera 1000 frön i små högar. Ogillar att klaga men denna uppgift kändes smått tröstlös. Jag är snällt sagt inte så praktiskt lagd (matematik for life!). Lägg därtill en påtaglig trötthet och millimetersmå frön som absolut inte är intresserade av att ligga i fina högar. Jag försökte hålla modet uppe: "bara 999 kvar... 998... 997...". Mina vanligtvis snälla handledare gav mig en låda med bakelser som avskedspresent som jag inte tänkte äta först, men sen var jag så trött så att jag åt lite iallafall så nu känner jag mig som en prinsesstårta.

Ikväll är det klassiskt fredagsmys hos Hanna och Agnes. Fick en inbjudan till en klubb där det var fria drinkar i början av kvällen men ingen känner sig peppad att gå ut när vädret är så dåligt så en detoxkväll sitter inte helt fel! Har varit trött och frusen hela dagen och känt att det skulle vara helt okej att sitta i soffan hemma hos mamma och pappa och dricka te och säga meningslösa saker till Yatzy. Så någonstans börjar jag förlika mig vid tanken på att jag faktiskt kommer att göra just det om två veckor. Om inte flygplanet blir kapat och jag hamnar någon annanstans typ Guatemala... Livet är fullt av överraskningar!

Nu ska jag börja dra mig mot tjejerna och be till vädergudarna om lite SOL - det är ju faktiskt sommarlov!

I natt har jag kanske varit nära döden.

Halv sju vaknade jag av att någon ringde på porttelefonen. Då vi mig veterligen inte väntade besök struntade jag i att öppna, det händer att folk ringer fel. Kort därefter knackade det på vår dörr. Jag drog på mig en kofta och gick sömndrucket och öppnade dörren - tänkte att det möjligen kunde vara elektrikern som skulle laga vår lampknapp (jag råkade paja den så att kökslampan inte går att släcka och därmed ger ett skarpt sterilt lysrörssken in i mitt sovrum dygnet runt. yeah). En man stod utanför: "Sorry to wake you up, but your balcony is on fire!"

AAAAH! Jag svarade ett chockat "thank you" och rusade till balkongen. Balkongen ligger vid fotänden av min säng. Stora flammor slog upp och jag gjorde en Usain Bolt upp för trappan och knackade på min flatmates dörr med orden "the balcony is burning!" Hann tänka att antingen behövde vi en filt, men jag har bara fleecefiltar som förmodligen skulle brinna upp - eller en stor hink och jag visste inte vart någon sådan fanns. Därav mitt val att väcka henne. Hon reagerade dock snabbare. Rusade ner för trappan med pojkvännen i hälarna, fyllde kastruller med vatten och tillsammans dränkte vi flammorna. Det hade tagit sig ganska ordentligt och hela blomkrukan där branden startade var förkolnad liksom en av hennes skor som stått ute (tur att jag tog in mina igår kväll!!). Har ingen aning om hur branden startade. Det märkliga är att det har ösregnat hela natten... hur kunde det börja brinna då?!

Sedan kom brandkåren med blåljus och sirener. Vi försäkrade dem om att elden var under kontroll men jag hade gärna sett att de kommit upp och försökt utreda varför det börjat brinna från början. Ni kanske minns i förrgår då jag skrev om att det glödde från en av blomkrukorna? Hällde vatten i den och trodde att det var lugnt när glöden dog ut. Jag hade också fel, ingen av mina medboende röker vilket gör det till ett ännu större mysterium att det överhuvudtaget började brinna.

Obehagligt är också tanken på röken. Brandlarmet gick inte igång här inne så det kanske inte var någon fara men jag kände lukten in i sömnen och hade den varit lite mer koncentrerad kanske jag hade tagit skada. Onödigt sätt att dö på liksom. Jag tyckte dock att det hela var rätt coolt, visserligen var flammorna stora men aldrig så att man fick panik. Lite onsdagsmorgonsaction sådär. Nu är faran över och jag hoppas på en lugnare fortsättning på dagen!

Jag har jobbat 6 timmar idag med att dela ut flyers. Det är kallt och ösregnar. För er som inte varit här så är vädret i Australien så mycket mer intensivt än i Sverige. Inget halvdant duggregn eller blek sol utan antingen är det gassande solsken så man knappt kan gå ut utan solglasögon om man vill behålla synen, eller så vräker det ursinnigt ner som idag. Kanske är det Sydneys sätt att förbereda mig på att åka hem. Försätta mig i koma innan döden. Det gör inte lika ont att lämna ett regnigt och kylslaget ställe som ett ställe där solen gassar och ljumma havsbrisar ömt smeker omgivningarna. Jag har vandrat omkring med en känsla av lättnad idag. Har varit ledsen och mått dåligt över att behöva lämna detta underbara ställe, men nu har jag nått någon slags acceptansnivå. Funderade på att förlänga min vistelse några dagar men det sägs ju att man skall lämna festen när det är som roligast... Eller som min kloka mor säger, att det är dags att vara hemma i Sverige en period för rehab ekonomiskt, intellektuellt och återuppbyggnad av hjärnceller. Innan jag drar vidare ut i vida världen. Well well, än är det inte över! Nu skall jag glida iväg till gymmet, är ju Beach 2011 för fullt här ;D sen väntar en lugn kväll med lite städning och planering och återhämtning. Imorgon är det frisörbesök, fika med Madde och förhoppningsvis lite festligheter senare under kvällen!

Hoppas ni har det fint i novembermörkret. tjingeling

Förra veckan var helt insane, därför jag inte uppdaterade så mycket. Men nu har jag officiellt SOMMARLOV!! :D vilket ju inte är helt fel i november.

Helena har åkt hem till Sverige idag och min ena flatmate har lämnat Sydney för Vietnam ända tills februari då uni börjar om här. Som kompensation har det blivit kackerlacksinvasion här i lägenheten med 2-3 cm stora varelser kravlande omkring i köket. Jag försöker blunda för dem så länge de inte är den största sorten som ser ut som någon slags rymdvarelser...

Så mycket har hänt som sagt och jag tror att veckans sammanlagda sömnmängd uppgår till ungefär hälften av vad som rekommenderas för att man skall vara en normalt fungerande människa. I natt sov jag 3 timmar, väcktes kl 9 av att min flatmate som reste iväg gallskrek och verkade ha panik över något. Hon snubblade ner för trappan med resväska och ut genom ytterdörren med pojkvännen i släptåg. Tror att hon kanske var sen till flyget, men hann inte fråga...

Gårdagskvällen var hur bra som helst! Jag och Helena inledde med tapas på Oxford Street på en mysig liten restaurang. Verkligen värt och otroligt utsökt. Sedan vandrade vi till Paddington och räddade Agnes från en box goon (goon = mycket billigt australiensiskt lådvin tillverkat av tvivelaktiga ingredienser som fisk och äggskal). Spenderade fem minuter på en klubb inne i stan innan vi drog till Kings Cross för vidare kalas. Agnes känner som tidigare nämnt några högt uppsatta personer där så det var bara att slänga iväg ett sms så fick vi komma in gratis, inte helt fel! Musiken där är nog den bästa jag har varit med om på en klubb, kändes som att jag dansade konstant under de fyra timmarna vi var där. Vi var nästan de sista att lämna dansgolvet, men de coola DJ:sens stod kvar och mixade på samma outtröttliga nivå som i början av kvällen. En hel del roliga personer stötte vi på under kvällen. Först var det en kille i rutig skjorta som stod helt stilla på dansgolvet och stirrade på oss. Efter ett tag blev det obehagligt och jag bad honom lämna oss ifred. Lite smått creepy med någon som bara står stilla alldeles när och stirrar..! Han tittade argt på mig och vi drog därifrån. Ungefär en halvtimme senare gick vi ut i den varma natten för att ta lite luft. Då kommer tidigare nämnda creepy guy fram till mig och säger "Your name is Linnea, right?" varpå jag förstås blir mållös. Min första tanke var att han hade snott mitt ID-kort eller något - hade varit föga förvånande med tanke på vilket intryck han givit. Han fortsätter med "And you are from... Sweden!" Jag blev helt förbluffad och förstås nyfiken. Han frågade om jag inte kom ihåg honom vilket jag uppenbarligen inte gjorde. Det visade sig att han hade presenterat sig på gymmet ungefär en månad tidigare vilket jag hade ett vagt minne av. Han var från Brasilien och pluggade engelska här. Imponerande med folk som kommer ihåg en när man bara har pratats vid flyktigt och dessutom i en annan miljö! Efter ett tag blev han dock lite för trevlig och jag såg till att försvinna ur hans åsyn illa kvickt.

Vi pratade en del med Agnes eleganta kompis N som fixat in oss. Han är en sådan där nattklubbsmänniska som alla känner och som verkar känna alla. Hans jobb verkar gå ut på att gå runt iklädd skjorta, väst och hatt och mingla. Inte helt fel!

Plötsligt sa någon att Leonardo DiCaprio befann sig på klubben och vi blev fast beslutna om att försöka komma in i VIP-rummet för att verifiera det hela. För att få komma in var man tvungen att ha en speciell stämpel som ingen riktigt visste hur man fick. Jag och Agnes bestämde oss för att hitta N som hade lösts upp i folkvimlet och fråga om vi kunde få en stämpel av honom. Vi lyckades inte och gick tillbaka till dansgolvet. När det började tunnas ut med partydeltagare efter 4-tiden dök en kort kille klädd i svart upp ur tomma intet. Jag har aldrig sett någon dansa så bra! Han dansade någon typ av hiphop/locking och bara flög fram över dansgolvet. Väldigt underhållande att beskåda - han måste ha varit någon typ av dansare av hans moves att döma. Kanske i kombination med något olämpligt nervpåverkande eller så var han bara väldigt energisk sådär på morgonkvisten. Roligt att beskåda i vilket fall!

Vi var bland de sista att bege oss som sagt. Det började ljusna vid horisonten och gatorna låg öde och stilla, i vanlig ordning med förvånansvärt få spår från nattens bravader (detta beror dock inte på att australiensare är extra renliga på något sätt utan på frekvent och väl fungerande städning).

Idag har jag gjort en blixtvisit till Bondi där jag slumrade på stranden 10 minuter innan det började regna och jag vände hemåt. Tyvärr tyckte resten av halva Sydney som vistats på stranden samma sak och det var kaotiskt mycket folk som trängdes vid bussarna mot staden. Jag traskade till Bondi Junction och hoppade på ett betydligt trevligare tåg istället. Kommer sakna de fina gula/silverfärgade tågen ackompanjerade av glada utrop om vilken nästa station är och "Doors closing, please stand clear" som är Sydneys motsvarighet till Londons "Mind the gap, please". Men min järnvilja övervann jag sedan tröttheten och gick iväg till gymmet där jag sprang 5 kilometer på löpbandet, konstigt nog gick det lekande lätt. Och fortfarande, efter nästan 10 månader i Australien, har jag inte varit sjuk en enda gång! Ni får ursäkta mitt skryt om mitt immunförsvar men jag förstår inte hur det kan vara så bra när jag inte behandlar kroppen så sjysst som jag borde - framför allt får den för lite sömn... de svensk-italienska generna är oslagbara helt enkelt!

Nu är klockan halv 12 på kvällen, det är typ 20 grader varmt ute och jag är trött. Väldigt trött. Har inte riktigt insett att jag har närvarat vid min sista föreläsning på Macquarie University, det kommer väl denna vecka. Nu blir det sängen och Gossip Girl. Imorgon ska jag jobba lite med mitt extrajobb och agera försöksperson mot $20 - det sjudande storstadslivet är inte helt gratis så alla möjligheter till extra inkomst beaktas noggrant.

Godnatt allihopa och peta inte bort er broccoli från tallriken, den är där av en anledning!

/eder L.

I drömmen befann jag mig i Sverige. Den enda glädjen var att mamma och pappa var där. Allt annat var panik. Jag minns hur allt var grått, dämpat, mörkt, kallt. Hur jag gick och gick och inte såg en människa, bara träd och bilar. Då slog det mig att bilarna körde på fel sida. Man kör väl ändå på vänster..? I drömmen drömde jag mig bort till Australien. Genast blev drömmen flera nivåer ljusare. Det starka dagsljuset var där, solen, grönskan, stranden, alla leende människor. Alla människor jag känner och inte känner. Okända människor som får mig att skratta varje dag. Kontrasten var slående och jag kände bara hur jag ville tillbaka. "Men du är ju hemma nu", sa mamma och pappa. Det tog som ett slag i magen. Jag minns hur jag tänkte "jag var hemma". Hur jag hysteriskt ville tillbaka. För jag hade inte ens fått ta farväl. Säga hejdå åt alla. Mina flatmates som jag gillar starkt deras ibland något besynnerliga vanor till trots och alla andra, svenskar, utlänningar, vänner och bekanta som förgyller mina dagar här. Hur pappa sa "du kan flytta till London, det är nära". Och jag tänkte att jag vill inte till London.

Jag ville bara hem. Och hemma i drömmen var Sydney, Australien.

Klockan är nu halv ett på natten. Mina flatmates har typ 4 kompisar som sover över mellanstadiet style och jag bedriver cramming (bra ord, betyder typ hetsplugga) inför mina två tentor på torsdag och fredag. Sen är skolan helt slut. Känns väldigt konstigt och lite skönt men mest tomt. Ja, ni får ursäkta den något begränsade nivån på min svenska just nu - nästa vecka kommer jag ha oceaner av tid i jämförelse och kanske kunna exponera min sällan sinande kreativitet lite bättre.

Ikväll köpte jag och Helena med oss indiskt från min favoritindier och begav oss till Botanic Gardens alldeles bakom Operahuset och bron. Där åt vi i skymningen ackompanjerade av den bedårande utsikten och sedan tog vi en massa bilder. Nu måste jag återgå till penningpolitik och räntor (kan knappt hälften av alla begrepp på svenska, haha) så jag bjuder på lite bilder från de senaste som vanligt ytterst händelserika dagarna.

Jag vet att det har varit Fars Dag i Sverige nyligen. Detta har dock passerat obemärkt down under då Fars Dag i Australien firades redan i september. Men jag passar på att fira min pappa här på bloggen med en kavalkad av australiensiska blommor, fint va! :)

!Hola! Nu ska jag sova, är sjukt trött efter 8 timmar sömn på 2 nätter, uuh... Ville bara bjuda på mig själv tidigare ikväll i Darlinghurst där jag och fröken Ingmar befann oss för ljuva chokladdrinkar! Imorgon blir det morgonsurf på Bondi Beach med Helena o Hanna och jag skall agera surfinstruktör, haha!! Får se hur det går ;)

idag har jag haft internship och jobbat(!). Man blir väldigt kreativ när ekonomin sinar! Men återkommer inom kort med en mer detaljerad utläggning om mitt hektiska men fantastiskt roliga liv. au revoir

ps. Min önskan den 11/11/11 kl 11.11 var att skrivaren på skolan skulle börja fungera... vad var era?

Ursäkta min frånvaro på detta forum. Dagarna flyger fram och jag vill bara stoppa tiden. Jag har så roligt hela tiden, allt från vardagliga möten med okända människor som säger saker som jag tolkar och applicerar på mitt eget liv (jag tror på ödet) till galna fester i sommarnatten. I torsdags var jag och svenskarna från Paddington på Shady Pines Saloon som är en liten källarpub i Darlinghurst. Den har ingen skylt utanför utan bara en vit dörr så man måste veta att den är där för att komma in. Väl inne var det lite Western-känsla, fullt av uppstoppade djur och gratis jordnötter i obegränsade mängder. Charmigt och överbefolkat! Fredagen hade jag tänkt plugga hela kvällen men då fick jag sms av söta norskan Adelinn som var på väg till en födelsedagsfest ute på uni. Snabb omläggning av kvällens strategi och några minuter senare satt jag på tåget på väg ut. Det var en jätteroligt fest, fullt med folk från hela världen (med tonvikt på USA) som pratade och umgicks. Jag spenderade en halvtimme med att lära en kille från Pennsylvania att prata spanska, haha..! Alla från the US är asimponerade om man kan något annat språk än engelska. Det blev ingen utgång vilket var trevligt, kändes lite som när man var 17 och bara gick på hemmafester... När folk började dunsta kom jag på att det var mitt i natten och inga tåg eller bussar gick hem. Sov två timmar på en soffa i en leopardsovsäck, inte helt fel :) sedan bar det av hemåt igen för en snabb uppfräschning följt av mingel och barbeque ute i solen vid Clovelly Beach med Swedish-Australian Young Professionals. Alla utom jag jobbade och jag såg det som ett gyllene tillfälle att träna på att föra mig professionellt och mingla vilket gick bra med tanke på den något begränsade mängden sömn... Mycket intressant att prata med svenskar som jobbat både i Sverige och Australien! De flesta tyckte att det var fler likheter än skillnader.

Sedan åkte jag till gymmet där det också gick oförskämt bra, är fortfarande inne i någon slags positiv träningscirkel trots (eller kanske tack vare) för lite sömn och för mycket kaffe. Kvällen inleddes med förfest i trevliga Paddington. Lyckades med konststycket att åka fel med taxi, tala om epic fail... Vi gick ut på The Club i Kings Cross där Agnes och Hanna känner typ alla vilket gjorde att vi fick spara de 30 dollarna i inträde. gilla VIP! Jag drog hem ganska tidigt, ännu en promenad i heels genom Sydneynatten - vad gör man inte för att spara pengar ;)

Efter för få timmars sömn åkte jag till flygplatsen och mötte Helena som efter blixtvisiter i Helsingfors och Bangkok tagit sig hela vägen till Sydney, awesome! Kände mig inte som den bästa guiden när vi gick runt i stan och jag kom på att nämna allt vi gått förbi några minuter efter att vi passerat det, haha. "...just det, den där vita byggnaden vi såg var Sydney Opera House, rätt känt..." Hem och sova två timmar innan jag med hjälp av koffeinets ljuva inverkan spenderade hela kvällen med att plugga inför mitt slutprov i Microeconomics idag, gick helt okej. Sju timmars sömn gjorde underverk och jag känner mig pånyttfödd (well, nästan). Efter en eftermiddag med uppsatsskrivande åkte vi till Bondi under kvällen. Över 20 grader varmt och ett chokladcafé besöktes där vi drack varm chilichoklad (jag) och jordgubbar doppade i smält choklad, fantastiskt vis att spendera en måndagkväll på!

eeh ja. En kort uppdatering skulle det bli, men nu fick ni veta allt ju :D Imorgon väntar nya spännande äventyr i det parfymerade toapapprets förlovade stad!

* Ett nytt IKEA öppnade i förorten Tempe i veckan vilket betyder att Sydney nu har dubbelt så många IKEA-varuhus som Uppsala! Jag har fortfarande inte besökt något av dem...

* Det har varit en massa hästkapplöpningar (races) den här veckan som tydligen är jättestort i Australien. I tisdags satt folk ute på barer och drack öl och följde loppen vid 10-tiden på morgonen!

* I slutet av månaden är det Stereosonic som är en gigantisk musikfestival med massa bra artister, typ svenska Avicii, Armin van Buuren och LMFAO för att nämna några. Jag och söta Agnes ska gå:D

* Min kameras batterilucka har - som tidigare nämnt - gått sönder så att den inte gick att öppna. Givetvis hittade jag inte kvittot men gjorde ett försök och gick tillbaka till affären med hundögon. Som tur var jobbade tjejen som sålt den till mig i september och vet ni? Jag fick en sprillans ny kamera utan att ens behöva visa kvitto!! Service när den är som bäst.

* På söndag delas 10000 blommor ut i stan från någon blomsterfestival. snällt va!

* Jag har avslutat min sista Sydneykrönika för Studentmagasinet - kommer fortsätta skriva från Uppsala dock. Numret kommer ut 28 november, håll utkik!

* Min kompis Helena kommer hit på söndag, wohoo!! Ska bli så roligt att få agera Sydneyguide. Att det lite småkyliga vädret (~20 grader) då skall bytas till 30 grader och stekande sol är inte så dålig timing heller.

Ja, det var lite om vad som händer här i stan. Gårdagskvällen spenderades på en mysig Western-inspirerad pub tillsammans med Hanna, Agnes, Daniel och Axel från partylägenheten i Paddington, mycket trevligt. Nu skall jag äta frukost och plugga inför ett slutprov på måndag! Bland annat om sociala nätverk, sjukt intressant:) gilla lediga fredagar! Ha det så fint och ät lite spenat för mig

/eder L.

Just nu känns många saker bra. Jag berättade om min dåliga hy för ett tag sen och hur den fortsatte att vara dålig trots diverse produkter och kurer. Lätt deprimerande. Nu har jag använt mina nya ekologiska produkter från Miessence sedan förra lördagen (ja, brevbärarna jobbar lördagar här ibland..!) och det är helt otroligt vilken skillnad det har blivit på bara 10 dagar. Huden ser faktiskt... yngre ut! Och de fula utslagen har nästan försvunnit. Jag är evigt tacksam att jag äntligen blev av med denna Australiensjuka som har förföljt min hy sedan jag landade här i februari.

Kroppsmässigt går det också bra. Äter och tränar ganska extremt utan att det går till överdrift - blir en del sämre mat och alkoholhaltiga drycker på helgerna, men sex dagar på gymmet i veckan ger resultat och jag känner mig starkare och piggare än någonsin! Jag älskar utmaningar så jag kör något slags experiment med mig själv och försöker hitta optimal kost och träningsnivå. Just nu äter jag till vardags i princip bara ägg, ost, smör, fisk/skaldjur, tofu, nötter, bär, proteinbars (vet att det är massa tillsatser men de är så goda!) och massor av grönsaker typ broccoli, tomater, kål och gurka + mängder av kaffe. Jag är ganska övertygad om att alla har olika kosthållningar som är optimala för just deras kroppstyp och att det gäller att hitta rätt. För vissa kanske det fungerar att äta mer kolhydrater och mjölkprodukter men jag får bara ont i magen och blir trött. Tycker att det är rätt anmärkningsvärt att jag har byggt en hel del muskler utan varken kött eller snabba kolhydrater, hehe... Eftersom jag mår bra, presterar bra träningsmässigt och fortfarande inte har varit sjuk sedan jag kom till Sydney (9 månader) så kan det inte vara så dålig mat, eller..?

Bottom line: det går att förändra och förbättra även om det känns omöjligt! Bara för att jag har haft dålig hy i 9 månader behöver jag inte ha det i 10 månader, right? ;) ge inte upp när det känns motigt, hitta nya listiga sätt att möta livets prövningar! problemlösning is the shit!