när han mår dåligt

Åh vad det värker i hjärttrakten nu! Min älskade har åkt på kraftig magsjuka och ligger där hemma alldeles ensam. Vill vara nära men kan inte. Känns inte så hoppingivande att bara "om du inte är bättre om fyra månader så är jag där!"...
Innan detta hände har mitt humör strålat ikapp med solen denna fredag. Min tidigare omnämnda morgonpromenad fick en spännande twist i form av att jag självsäkert steg på Kingsford-bussen och väntade mig anlända till parken där jag skulle promenera fem minuter senare. Den tog dock inte den vägen jag trodde så jag fick lite sightseeing på tom mage - ett industriområde och förorten med det vackra namnet Rosebery passerades innan jag en halvtimme senare nådde slutdestinationen. Där hoppade jag kvickt på nästa buss tillbaka till stan efter en snabb check att den tog rätt väg. 40 minuter efter "promenadens" början kunde jag således börja promenera. Nästa gång tar jag rätt buss för då tar det bara en femma att komma till Centennial Park som är en stor och fin park med inslag som sumpmark (skorna är numera vackert bruna), levande hästar, svarta svanar, glada hundar, gubbar som spelar trumpet och djungel. Sedan har jag träffat lite trevliga människor och kom hem först närmare midnatt. Och justdet, har jag sagt att det går två busslinjer direkt till Coogee Beach 10 meter från min port? :D jag gillar mitt nya place! Ha en finfin fredag allesammans!
Jag imorse. Till vänster ser ni gardinen till mitt mysiga krypin där jag nu sitter och sippar sov gott-te från bästa affären T2!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0