Det var dagens ämne i den mycket intressanta kursen Applied Microeconomics. Den tar upp samhällsfrågor/etiska frågor och analyserar dessa ur ett ekonomiskt perspektiv. Den återkommer ständigt till den ytterst relevanta avvägningen mellan vad som är ekonomiskt optimalt och vad som är bäst för samhället. Idag utredde vi huruvida mer pengar innebär mer lycka. Studier visar att på befolkningen i stort gäller att ökade ekonomiska tillgångar leder till ökad lycka upp till en viss gräns. Detta pga att mer pengar innebär ökade förväntningar från oss själva och omgivningen och ofta mer ansvar. Mer pengar innebär också fler valmöjligheter och ökade bryderier om vad man ska spendera pengarna på. Man har också mycket svårt att gå tillbaka i levnadsstandard om man en gång varit rik. Så lyckan går upp med ökad inkomst (underförstått: man börjar på väldigt låg levnadsstandard) för att nå en platå och sedan avta. Intressant var också att för befolkningen i stort gäller att ökad inkomst innebär ökad lycka men när man följde en grupp människor över tid ansåg de sig inte bli lyckligare när de fick mer pengar. Föreläsaren frågade om vi trodde att Bill Gates var lyckligare än oss och de flesta sa "yes, of course!" medan hon själv trodde motsatsen - tänk vad jobbigt att aldrig kunna ta en promenad utan ett gäng livvakter i hälarna, att inte kunna gå på stan och flanera och att ens familj får motta dödshot. Ekonomiskt oberoende, javisst, men mer eller mindre fånge i sitt eget hem - är det värt det? Vad tror ni?