Hej igen!

Som ni märker är jag på åsiktshumör idag (eller lätt provokativ om man så vill)! Jag har tänkt skriva om detta ett tag men vet inte riktigt hur jag skall formulera mig, så jag säger det rakt ut: Jag är så less på glamourifieringen av hemmafruar! Kan för mitt liv inte förstå hur alla i min ålder kan vara så besatta av att titta på hur rika bortskämda hemmafruar drönar omkring, träffar sina fina vänner, skämmer bort sina odrägliga kids och vältrar sig i lyx och överflöd. Medan folk dör av svält på andra ställen... Har själv kollat på typ ett halvt avsnitt av Svenska Hollywoodfruar innan jag höll på att kräkas. Hur kan folk se som sitt idealliv att bara gå hemma? Okej på 50-talet då det inte fanns så många alternativ (även om jag har så svårt att förstå att det alltid alltid ska vara kvinnan som är hemma med barn osv när man faktiskt är två föräldrar). Men nu, på 2010-talet! Då det finns fler spännande och roliga karriärmöjligheter än någonsin inom alla branscher, i Sverige eller var som helst i världen. Va! Hur kan man inte lockas av det?! Jag vet att jag är rätt extrem som vill ha två universitetsexamina bara för att det är kul att plugga. Men även om man inte har min lite märkliga böjelse för svåra mattetal som man ligger sömnlös och gråter över så finns det väl något man vill göra? Hur kan man inte vilja bidra till att upprätthålla samhället utan enbart se till sina egna behov? Hur kan man frivilligt stå utanför den gemenskap som en arbetsplats ofta erbjuder? Och hur kan man inte vilja jobba hårt för att tjäna sina egna pengar? (Notera att jag pratar om fullt arbetsföra individer som helt enkelt inte vill jobba.) För mig är det helt ofattbart att man kan vilja gå hemma och dega hela dagarna och vara ekonomiskt beroende av någon annan. Även om jag skulle ha pengar skulle jag nog vilja jobba för att det är personlighetsutvecklande, roligt, intressant och meningsfullt! Man känner sig behövd och att man kan göra en - om än liten - skillnad, vare sig man delar ut veckans Kalle Anka till ett glatt barn som brevbärare eller projekterar för byggande av nya vattenreningsverk i utvecklingsländer (som jag vill jobba med i framtiden). Vet att det finns många skräckexempel på arbetsplatser där inget funkar - har själv jobbat på sådana - men jag pratar om när man jobbar på en välfungerande arbetsplats med något man brinner för. Vet heller inte om detta är ett fenomen reserverat för mitt kön eller om även killar resonerar likadant? Är vi fortfarande fast i arkaiska könsroller att kvinnor duger till att vara hemma och ta hand om hushåll medan män jobbar, bidrar till samhällets fortskridande och tjänar feta pengar? Jag vill själv bli rik för att ha råd att köpa bara ekologisk mat, stödja fler välgörenhetsorganisationer och resa en massa, men jag vill nå dit genom hårt arbete, svett och tårar! Där berör jag även ett annat ämne - visst är det ansett lite "fult" att bli rik genom jobb i Sverige medan folk som vinner pengar på lotterier blir hyllade? Är inte det märkligt? Så många frågor, så få svar... Om ni har några åsikter, håller med eller inte - kommentera gärna!

Tråkigt nog är arbetsmarknaden i Australien väldigt traditionell. Inspirationen till detta inlägg har jag fått av de många plastiga förmögna hemmafruar som går runt och släpar på sina bortskämda ungar här (den korta tid de ser dem och inte har lämnat bort dem till nannyn). Männen skall gå fina utbildningar, göra karriär och tjäna pengar medan kvinnor nästan utan undantag går ner i arbetstid efter att ha fått barn, utan att någonsin börja jobba heltid igen, eller helt enkelt blir hemmafruar. Utifrån det jag har upplevt och läst i dagstidningar är det ansett lika naturligt som att ha flipflops på sommaren! (vilket alla har) Hittade följande artiklar om två svenskar som flyttat till Sydney för att jobba som beskriver arbetsmarknaden i Australien och hur den skiljer sig från den svenska - intressant! Spana in den:  http://www.campus.se/Karriartips/Hitta-Jobbet/Articles/Gor-karriar-i-Australien De bor förresten i Manly där jag och kära V bodde under maj och juni.

Vad tycker ni?