Time to say goodbye

Jag förundras. Förundras över hur svårt man har att leva i nuet med den bittra vetskapen om att detta har ett slut. Även om jag vanligen inte är en känslomässigt utsvävande person - snarare en konstant positiv människa - har jag fällt tårar varje dag de senaste två veckorna över små saker. Små vardagssysslor som manar fram något ljust Sydneyminne från hjärnans inre vindlingar.
Dagen idag har varit full av avsked. Redan för någon dag sedan på gymmet kom självaste chefen för hela gymmet fram till mig - han kände igen mig för att jag tränat så ofta - och önskade en trevlig resa. Idag har jag brunchat med fina Emma (australiensare) en sista gång. Hon har bott i London och grät så mycket på flyget hem att hon blev uppgraderad till business class som tröst... kommer inte bli alltför svårt för mig att göra något liknande! Åkte vidare till Bondi för att försöka (och misslyckas med) att sälja min våtdräkt. Blev igenkänd på ett café där jag köpte kaffe vid min senaste visit och då jag berättade att jag skulle åka hem sa alla i personalen hejdå och önskade mig en safe flight... Gjorde även ett sista mycket jobbigt besök på gymmet. Detta gym som har kommit att betyda så mycket för mig. Det har gått från att vara enbart träningslokal till en social grej. Jag har tränat där sedan februari. Det var där Josefin introducerade mig till styrketräningens fascinerande värld för många månader sen och det var där jag fick confidence i mig själv. Och även om det fortfarande i första hand har agerat träningslokal har det varit så skönt att komma dit under denna mycket omvälvande höst och bara släppa alla worries för en stund. Alla som jobbar där känner igen mig. Jag känner igen alla stammisar. Idag sprang jag 5 km på löpbandet och sedan gick jag bara runt i lokalen och försökte förstå att jag inte skall komma tillbaka imorgon. Satte mig ner på den blå svettdoftande heltäckningsmattan en sista gång och bara stirrade ut i tomma intet. Symboliskt nog innehöll den sista låten som spelades orden "please don't go"... Sa hejdå och fick kramar och lyckönskningar av de jag känner. Det kändes som att alla vinkade adjö till mig när jag gick ner för trappan en sista gång.
Positiva saker: 1. Jag ska få krama mamma och pappa snart! 2. Det regnar och är 14 grader ute vilket gör det liiite lättare att lämna Sydney. 3. Jag kommer att klara mig UTAN extra väskor och utan att skicka hem något med flygfrakt - det ni!! :)
Återkommer förmodligen imorgon med ett sista inlägg från Australien. För denna gång. 17.35 lokal tid = 07.35 torsdagmorgon svensk tid lyfter planet mot London. Jag kommer att spendera två timmar i Bangkok och härliga 5 timmar på Heathrow, yeeeah. Men jag skall icket beklaga mig över de totalt 30 timmarnas restid. Som alltid har jag en plan. Planen är att använda denna tid till att uträtta storverk istället för att halvsova. Mer kan jag inte säga just nu - stay tuned!
Min sista (kylslagna) Sydneykväll skall jag åka till Paddington för att möta upp Hanna och Agnes. Sedan bär det av någonstans i natten med ännu oklar destination.

Kommentarer
Postat av: Linda

Âh, vad sorgligt Nea, sâ kul att du hänger med Emma, hon är en rolig & snäll tjej, du fâr se till att hamna i business class du med! Hoppas det finns filmer pâ flyget du kan kolla pâ... Hälsa London frân mig!

Ses om 2 veckor!! :-)

Kram SS

2011-12-07 @ 16:48:52
URL: http://lindaromanazziparis.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0