TJA!

Har just kommit hem från Manly, ett strandsamhälle en halvtimmes båttur från centrala Sydney. Återigen fascineras jag över hur mångfacetterad denna stad är. Manly har småstads-/semesterortskaraktär, relaxad stämning och en massa trevliga surfbutiker. Och en lång, vit sandstrand. Kostymerna, lackpjuxen och backslicksen på CBD är ersatta av shorts, flipflops och strandrufs. Jag gick ned på stranden och tittade på surfarna. På ett ögonblick förvandlades jag från en harmonisk stadsflanerande blek blivande utbytesstudent till något som närmast kunde liknas vid en skogstokig fotbollshuligan. Jag sparkade av mig flipflopsen och stod och hoppade och skrek åt surfarna ”den är din!” ”akta vänster!” ”paddla snabbare då!” ”GO GO GO!!” Har man en gång surfat (om än på darrande spaghettiben) så vet man precis hur det känns och det är svårt att bara stå vid strandkanten och kolla på. Träffade även trevlige Oskar som känner min syster och är totally surf addict. Han har en helig samling surfingbrädor hemma som han trots påtryckningar från flickvännen vägrat göra sig av med och erbjöd sig att låna ut en bräda till mig och även till Victor när han kommer ner, snällt :)

En sak som jag har funderat massor över, men glömt fråga, är hur man ska besvara artighetsfrasen som möter en överallt i affärer: ”Hi, how’re you doin’?” Jag trodde i min enfald att detta var ett amerikanskt fenomen. Har glömt att fråga alla svenskar jag träffat hur man ska besvara detta för att bli kulturellt accepterad. Jag blir lika överrumplad varje gång och har bland annat svarat:

”I’m fine thanks” (även om jag är trött, jetlaggad och saknar min pojkvän)

”Hyeeeah hö he uhm” (här tänker jag först fråga ”How are you?” men kommer sedan på att man nog inte förväntas säga det, så jag avbryter mig mitt i och mumlar bort det. Smooth.)

”I’m fine, how are you” (utan frågetecken)

Jag är alltså lite kluven till om jag förväntas svara överhuvudtaget eller bara le påklistrat eller både svara och fråga tillbaka. Time will tell!