mot nya äventyr

Jag förstår att ni brinner av iver att få höra om gårdagens bungy jump! Hopptornet ligger i regnskogen, är 50 meter högt och det första i världens som byggts speciellt för bungy jump. Bilden visar inte riktigt hur högt det var pga teknikmässiga begränsningar (mobilkamera)...
Det var knäpptyst i minibussen på väg ut. Chauffören försökte lätta upp stämningen genom att dela ut ett säkerhetsformulär som skulle fyllas i och käckt kommentera "I recommend you not to read the fine print". (det gjorde vi förstås iallafall och det stod att V skulle vara införstådd med att han kunde vara på väg till sin egen avrättning. Lugnande). På vägen från parkeringen fortsatte snacket. De vi mötte som redan hade hoppat ropade"don't worry, only three deaths so far this morning!". Sedan följde ytterligare formulär och vägning till avgrundsvrålen av de hoppande utanför fönstret innan V, som vanligt lugn som en filbunke (på ytan iaf), kunde vandra upp de 196 trappstegen till tornet. Jag satt kvar nedanför och kollade på de som hoppade. Under tornet låg en sjö som en klen tröst om repet skulle brista.
Uppe i tornet fortsatte psykningarna. Vi pratade med en engelsman som hoppade före V. Man måste tydligen hasa sig fram så att tårna tar i kanten innan man kan kasta sig ut från tornet. Som om det inte var nog plågsamt... Precis i hoppögonblicket hade tornarbetarna ropat "WAIT!!!" med desperat stämma varpå han förstås var livrädd under hela hoppet. Humor på andras bekostnad, men ack så rolig sådan! Han berättade om en kompis som hade hoppat och då hade de slängt ned avklippta repbitar precis så att han hann se och tro att repet hade brustit, haha. Det gick hur som helst bra för Victor, han kom ner i ett stycke och med ett kraftigt adrenalinrus. Både film- och bildbevis finns! Som gammal konståkerska kan jag säga att hoppet var riktigt snyggt - stilpoäng i kanten alltså. Och jag? Jag har aldrig varit så nöjd med mitt beslut att inte hoppa. Att titta på var läskigt så det räckte!
Idag har vi spenderat en massa tid på att vänta på resebyrån och slutföra vår bokning för resans andra hälft. Att vi inte bokade allt från början berodde på att vi inte ville fixera alla datum utan ha lite utrymme för spontana utflykter och upptåg. Nu kändes det dock bra att boka allt på en gång för vi fick ett okej paketpris. Resesäljaren genomgick dock en förvandling i bästa Dr Jekyll & Mr Hyde-stil före/efter att vi hade betalat. Före var servicen på topp om än något inställsam. När vi sedan efter att ha betalat ville ställa lite frågor för att klargöra blev vi i princip utkörda och ombedda att återkomma idag. Vi fick vänta över en timme... Nu är dock allt fixat och vi hann både sola och shoppa så nu är det alles glada miner!
Imorgon åker vi alltså vidare Townsville där vi spenderar 2 nätter innan vi drar till Whitsundays (ögrupp längst ned i Barriärrevet) för 3 dagar/2 nätters segeltur!! Sedan 2 dagar/1 natts utflykt till Fraser Island, världens största sandö! En hel del roligheter att se fram emot. Hittills har allt både varit väldigt värt och överväldigande! Hoppas ni hänger med på vår resa. Ni får ursäkta missbruket av utropstecken men allt här är verkligen så bra att punkter liksom inte räcker till.
Kan tillägga att samtliga turer vi har varit på har varit certifierade Ecotourism-turer som tar ansvar för och respekterar den unika miljön! Gilla!
Någon som får lust att falla fritt från detta torn?

Fint va! Det som är inringat i lila är de ställen där vi planerar att stanna :) så kan ni hänga med vad jag snackar om lite bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0