Jag har gått runt som vanligt. Svarat på frågor på mina tutorials och antecknat som vilken vanlig tisdag som helst. Men för första gången sen jag kom hit har jag inte hela tiden tänkt "vad är klockan i Sverige nu?" utan jag har istället räknat ner timmarna. 3 månader blev 3 veckor som blev 3 dagar och 3 timmar och snart är nedräkningen över. Jag har varit nervös, euforisk, irriterad, stressad. Flyttat alla grejer från Balmain via city ut till Manly i rusningstrafik, för snål för en taxi. Försökt göra mig fin, gosh, hur gör man sig fin nog för att möta någon man varit ifrån tre månader? Rusat iväg till coles för att köpa lite mat. Sorgen när jag upptäckte att jag inte vet vilket bröd han gillar mest. Han brukade äta vitt, fast bytte till lite mörkare, vilket gillar han nu..? Vilken smak ska jag välja på yoghurten? Ingen känns bra nog. Önskan att allt ska vara perfekt när han kommer hit. Sprang till färjan, missade den precis, betalade glatt extra för att få åka med snabbfärjan där jag sitter nu i det glåmiga lysrörsljuset. Som vilken tisdagkväll som helst. Som vilken pendlare som helst på väg in till stan för lite afterwork. Fast ändå inte.