Anledningen till min frånvaro är att jag har haft rätt mycket i skolan. Uppsatsen lämnades in i måndags - jag gjorde en klassiker och sprang över halva campus med mitt färdiga verk och lämnade in det fem minuter innan sista inlämningstid, hehe. Sedan har jag haft en gruppresentation idag som gick otroligt bra med tanke på förberedelserna: började fila lite på den i fredags men sedan har uppsatsen tagit upp all tid och först sent igår kväll efter gymmet satte jag ihop själva talet. Stod och panikövade in det efter midnatt tills ögonlocken föll igen. Presentationen var först klockan fem på eftermiddagen och jag mötte upp tjejerna i min grupp klockan ett för första gången(!) - inte lätt att hitta en tid när alla fyra läser olika program. Jag som älskar utmaningar ville ta det svårare alternativet att prata utan några hjälpmedel men tjejerna freakade och insisterade på att vi skulle arrangera en PowerPoint-presentation. Sagt och gjort - vi skrev in våra delar. Sedan kom problemet att hitta någonstans att öva in det hela på. Biblioteket var fullt som alltid och det slutade med att vi satt i en av tjejernas bil och övade - lite smått onaturligt place att hålla en presentation om privatiseringen av postväsendet i Japan på..! Eftermiddagen gick och vi blev mer och mer nervösa. Jag kände att antingen går det jättebra eller så inte alls - bära eller brista...

Så var det vår tur. Precis då slutar dataskärmen att fungera och presentationen går inte att visa. Jag blir närmast lättad eftersom jag hade övat utan men tjejerna blir nervvrak. Som tur var har de fusklappar. Första tjejen läser nästan innantill. Andra tjejen tyckte jag bara synd om, hon har nästintill fobi för att prata inför folk och hon skakade i hela kroppen och lyckades reducera de fem minutrarna till en och en halv... Sedan var det min tur. Även om jag gillar att prata inför folk (jag är smått narcissistisk och gillar uppmärksamhet) var jag nervös - jag hade övat alldeles för lite och hade ingen fusklapp alls. Dessutom är engelska fortfarande snäppet svårare än svenska... Men då jag ställde mig i rampljuset kände jag mig plötsligt glad. Alla tittade förväntansfullt på mig (så förväntansfullt man kan kvart över fem en regnig onsdageftermiddag) och jag kände att jag ville underhålla dem så jag började med att säga "This is like a soap opera!" vilket det lite är (handlar om hur Japans premiärminister tog till alla möjliga fula knep för att få igenom privatiseringen av posten. Och ja, det var jag som valde temat. Och ja, det beror på att jag själv har jobbat på ett privat postföretag. Och ja, jag saknar det lite.) Sedan flöt det på något märkligt sätt på. Jag kom på mig själv med att tala lugnt och tydligt utan en massa irriterande mellanljud - kanske blev det lite väl talspråkigt ibland. Tycker själv det är mycket roligare att lyssna på någon som är lite personlig och pratar fritt än någon som läser mekaniskt innantill. Men när det hela var över var det en fantastisk känsla. Det nervösa var att vi, likt i Idol, fick individuella omdömen direkt efteråt skriftligt. Jag lyckades få 13/15 och läraren var imponerad av att jag var så insatt i ämnet (ehm jaa!). Nu är jag osvensk som skriver bra saker om mig själv. Många gånger har det gått åt andra hållet men det kändes bara så bra att jag lyckades behålla lugnet och komma ihåg allt trots att jag dumt nog inte var tillräckligt förberedd. Och kan jag så kan ni! Det är "bara" psykiska barriärer som gör att man känner sig osäker i sådana situationer men träning ger färdighet. Sky's the limit!

Nu ska jag göra en inlämningsuppgift till mitt internship och lite tutorialfrågor, ordning och reda löning på fredag. Sen väntar sängen och Gossip Girl. tjingeling!

klicka här för en bra låt!